Lyckan finns i kärleken.

Han körde vidare och mötte reklamansikten. Kanske tror folk att lyckan ligger i att vara vacker? Det är kanske därför de gör om sig. Och betalar dyrt för det. För att hitta lyckan?

Vad vet jag?

Kan man verkligen göra sig vacker?

Jag vet inte. Jag tror inte det, men jag har ingen aning. Jag tror att man bara kan göra om sig för att passa in i ett ideal, som vissa lagt upp för standard över vad som är vackert.

Men vems ideal är det?

Förmodligen de som producerar reklamen. Och omslagen. Och möjligen en stor majoritet av alla män.

Men.
Det är där jag tvekar. Är det verkligen så? Är jag ett undantag? Själv tror jag inte det, av döma från (manligt) folk jag känner. Jag tror många män ofta bara inte vågar erkänna det.
I grabbighetens anda. Då ifrågasätts manligheten.

Jag tror att det även finns mängder av män som faktiskt är trötta på överexponeringen av unga, smala och ”vackra” kvinnor överallt.

Själv tycker jag det är det individuella; de små detaljerna och den stora helheten, som gör en människa vacker.

Modeller ser tråkiga och opersonliga ut... I vilket fall är de inte INDIVIDER.
Det är kanske är just det jag inte tycker om. De är objekt.

Jag vet inte hur ett perfekt samhälle ser ut. Dagens har hamnat i en ond cirkel. Som går varv efter varv.

I min utopi är människorna fria individer. Jag vet, så talar en moderat, men moderater tror att individerna blir fria när kapitalet blir fritt. Det tror inte jag på. Jag är Socialist.
Jag vill ha bort profithungern. Politiken bör se till att människor lever ett lyckligt liv. Jag tror inte att människor är lyckliga idag. Jag tror människor idag tycker att deras vanliga jobb är skitjobb, just bara för att de inte når rikedom och berömmelse. För det är ju där lyckan finns. Eller?

Jag tror lyckan finns i kärleken.
I konsten, musiken och idrotten.
Men framförallt i kärleken.

Det är så reklamen fungerar. Reklamen försöker sälja lycka. Men den verkliga lyckan finns någon annanstans.

Jag tror att om man släpper kapitalet fritt så blir det den så kallade marknaden som får bestämma. Inte människorna.

Jag tror individen är fri då människor kan välja precis vilken utbildning de vill, oavsett vilken bakgrund de har – både ekonomiskt och kulturellt.

Jag tror att individen är fri då den kan välja vilket vanligt jobb den vill och kunna leva på det. Och inte känna sig olycklig för att den inte är rik eller berömd eftersom den klarar sig bra ändå.

Jag tror individen är fri då den har mycket fritid.

Jag tror att individen kan vara fri i dagens profithunger. Men kanske inte lycklig, just tack vare den.

Jag tror att materialismen dödar friheten, som en vis man på TV sa.
Jag tror att konsumtionssamhället och den oerhörda materialism som däri följer dödar friheten. Friheten att vara.

Jag menar inte att man ska förbjuda konsumtionen, då har man missförstått det hela, men idag är allting för centraliserat kring konsumtionen.
Ett land går bra om människorna konsumerar mycket. Omvänt går det dåligt om medborgarna konsumerar lite.
Anledningen till detta är att det i hög grad är marknaden (rätt ord är nog kapitalet) som styr.
Vad jag vill är att ha ett samhälle som är mer inriktat på människan. Det är människan, individen som är samhällets viktigaste tillgång. Därför bör politiken vara inriktad så också.

I detta finns en god cirkel: med ett större offentligt ägande blir inte ett land lika beroende av konsumtionen och konjunktursiffror. Man kan då planera långsiktigt. Och då hålla en balanserad ekonomi. Och då fortsätta satsa på människan, på individen.

Istället för att skära ner för att hålla budgeten, eftersom att man sänkt skatten bara för att människor ska konsumera mer.

För mig är det självklart.
Jag tror att alla socialister; vänsterpartister, socialdemokrater och även miljöpartister håller med: det är individen som är det viktiga och därför skall samhället satsa på individen.

Frågan är bara varför det inte sker? Varför det istället sker tvärtom?
Frågan är varför saten istället sköts som ett storföretag som skall generera så stor mångmiljardvinst som möjligt?

Frågan är bara vad vi har för regering?

Skriven av: Tobias Tobiasson