Mamma, det gör ont!

Mamma, det gör ont!

Små stavfel kan dyka upp och jag kan ha glömt att sätta ut någon punkt och
glömt att sätta stora bokstäver mm. men det mesta är nog förståligt.


Berättelsen handlar om 22 åriga Helena Von Tuander.
som blir torterad och misshandlad i åratal av en hemsk kille,
Roro.
Roro som han heter då, våldtog Helena i tonåren och sedan den händelsen så har han tvingat henne till att vara hans flickvän.
Helena fick även en dotter vid 16 års åldern, men pappan som hon var störtkär i dog i en bilkrash. Men dottern lever än, Isabelle heter hon i berättelsen.

OBS! detta är ingen verklig historia.

Hoppast du gillar min novell.



Början.

Han slog, Hårt.
Min överkropp var täckt med blåmärken och
bara grät och grät.
Mina tårar forsade ner igenom ögats tårkanal och.
Det sved, Det sved i hjärtat och pågrund av smärtan.
Han hade slagit mig förut, men då hotade han mig och sa:
- om du anmäler mig för misshandel så dödar jag Isabelle.
Jag ville inte utsätta min dotter när jag själv gjort fel.
Han torterade mig, han tvingade mig att svälja hans spyor.
Han våldtog mig och mitt barn, Och nu har han dödat oss för evigt,
Vi existerar ju men våra hjärtan är döda.
Iskalla känslor.
Isabelle gråter, han har dödat henne, Han har förstört hennes framtid och utsatt henne för
hemska saker som inte en 6 årig flicka ens ska veta av.


6 månader innan.

Jag vakande utav att jag fick en örfil utav honom.
Han drog upp mig ur sängen och satte mig på en stol i köket,
Han band fast mina bara armar i sidan med en stålvajer och benen spände han med breda plastremmar i stolsbenen.
Han plockade upp en videokassett ur sin ryggsäck som stod prydligt vid blombrädan och stoppade sakta in den i videospelaren.
han var lycklig, jag såg det.
Han rotade fram kontrollen till videon och klickade på 'play'.
bilden på tvn var ganska suddig så man såg inte så mycket.
men man såg en tydlig bild om hur han misshandlat min dotter.
Han hade spänt fast henne i handlederna runtom sidorna på samma stol som jag satt på.
Han hade spänt fast hennes vrister i plastermmar och spänt ståltråden runt handlederna så hårt att det skar och huden sprack och hon blödde.
Hon skrek och han skrattade.
hon skrek:
- M A M M A, hjälp vart är du?
Och har log och sa:
- M A M M A tittar på dig, hon tycker att det är kul att se dig bli skadad.
Och jag började gråta.
Och Isabelle med.
han tryckte 'paus'.
Och tittade åt mitt håll.
han skrattade och virade en stålvajer runt handlederna som han skulle spänna så hårt att huden sprack och jag förmodligen böjar blöda.
Han ska utsätta mig för samma tortyr.
Jag fäste blicken på den stilla tv bilden och började gråta.
Han pussade mig på pannan och sa att det skulle svida.
han sa :
- Om du vaknar efter det här så har du jävligt mycket tur, det är inte alla som överlever det här.

Jag började gråta och tänkte på vad som hänt med Isabelle efter denna grova tortyr.
Han ställde upp videokameran och klickade på 'Rec'.
En röd lampa började blinka och plötsligt började han slå mig och sparka mig.
Efter en stund var jag helt svimfärdig.
Mina ögon hamnade i kors och min ena handled var helt bortdomnad.
Efter han slagit mig i hansiktet och på överkroppen drog han av mina byxor och började ta på mitt könsorgan.
Jag svalde klumpar och visste att jag inte kunde göra mer än vad jag blev tillsagd.
Jag kände på mig att den här dagen skulle bli den sista i mitt liv som inte var förlorad.
Jag visste att om 2 månader kommer jag att vara död, kanske inte
att jag inte existerar utan att mitt hjärta är dött.
Plötsligt drog han ner jylfen och sa:
- Bäst att du gör det du blir tillsagd.
Jag vägrade att göra det han sa så jag blundade och låtsades som om att han inte fanns där.
Jag började tänka på gamla fina minnen.
Dem kanske kunde hjälpa mig ur situationen.
Plötsligt knuffade han till stolen och lämnade köket.
Med tunga sorgsna steg.
Jag satt kvar och grät.
Jag kom undan.

Fortsättning följer...



om du vill ge kommentarer eller vill kontakta mig på något sätt så kan du maila på: [email protected]

Tack, för att du läste min berättelse.

Skriven av: Louise Eriksson