Publicerat
Kategori: Novell

Mammas flicka

Mammas flicka

Mörkret ligger tätt över skolbyggnaden och det luktar av halvhjärtad husmanskost. Det är fredag eftermiddag och korridorerna är fulla av varma skratt och gemenskap. Hon skrattar hon också och berättar om den knäppa gubben i parken, han som satt och gungade fram och tillbaka och pratade högt för sig själv. Hon överdriver lite för att få folk att lyssna och avslutar med ett skratt. De andra skrattar de med, hon blir varm inombords. Men så börjas det prata om planer för helgen. Fest, filmkväll, bowling och bio. Kul, verkligen, hon ler.
Och så sitter hon på bussen igen, med kinden tryckt mot den kalla rutan, skumpande fram på landsvägen. Ingen frågade vad hon skulle göra i helgen, om hon kanske ville följa med någonstans, vartsomhelst. Men hon hade i alla fall inte haft tid, hela helgen är noga planerad. Hon är en sådan där upptagen människa.
Snart ska hon kliva av och mötas av regnet. Hon drar upp dragkedjan så långt som möjligt och gömmer sig under luvan. Hon vet att hon ser fånig ut, men det är bara Anna som ser och bästisar skrattar inte åt varandra. Om någon tittade konstigt skulle hon ändå inte bry sig. Hon är en stark och självständig människa. Det fick hon bekräftat från sin mamma mycket tidigt. ”Du kan ta dig hur långt du vill bara du är flitig och kämpar på”. Att man får offra sin fritid åt studier är inget konstigt. Hon mindes sin mammas ord; ”Vänner kommer och går, hårt arbete och akademiska poäng består”.

Ibland när Anna hade annat för sig kom tvivlet smygande, och känslan av att vara den ensammaste människan i världen stod henne upp i halsen. Sådana tankar försökte hon svälja ner, ofta med några huvudverkstabletter och ett glas vatten. Denna dag var just en sådan där ångestfylld dag. Ibland hjälpte det att tända alla lampor i huset, som ett slags falskt lyckosken. Men idag följde mörkret med in och hon lyckades inte få glöd i sitt inre hur många varma tankar hon än beaktade. Nu fanns där egentligen inga varma minnen, toppbetyg verkade inte vara någon vidare tändvätska. Men brände gjorde det under ögonlocken, tårarna ville ut. Smaken av salt resumerade hennes barndom, alla de vakna nätter då hon skrek på sin mamma. Bara en kram, en liten kram och hon hade somnat förnöjt.
Men det hade aldrig blivit någon kram. Någon pappa hade hon aldrig haft, det behövdes ingen herre i huset, hennes mamma klarade allt själv.
Utan Anna vid sin sida hade hon aldrig orkat. Det var Anna som tröstade, hyssade och plåstrade om henne efter djupdykningar ner i det svarta. Efter sådana fall höll hon sig hemma några dagar för att läka. För de invärtes skadorna åt hon medicin, de var obotliga men lättare att dölja.
Klumpen i magen växte sig större och paniken kom smygande. Den flitiga, ambitiösa tjejen förväntades nu att slå sig till ro med några problematiska ekvationer för att stilla sina sinnen med storartade framtidsdrömmar. Allt skulle bli bra, den ljusa morgondagen väntade bakom alla gråsvarta moln. Men där fanns inte längre någon tillit, hoppet rann av henne, hon hade ljugit för mycket.

I vedbod var det kallt, rått och mörkt. Hon tände eld i den gamla eldstaden. Vedträn var prydligt uppradade längst väggarna. Smärtan i rygg, armar och händer kom smygande. Hon blev glad och lättad då de skaffade elektricitet och slutade elda i huset. Hon hade börjat använda boden som hemlig mötesplats för henne och Anna, där kunde de leka ostört.
De låtsades att vedträna var barn. De kramade, vyssade och sjöng för dem. Ibland sparkade och slog de. Mamma gillade inte lekar och inte heller gillade hon Anna.
I ett hörn låg yxan lutad, den var betydligt lättare nu än då och hon lyckades utan problem svinga upp den i luften. Anna dök upp i sista sekunden, precis innan allt skulle ha blivit svart för evigt. Anna hade heller aldrig gillat mamma.

Ryggen värkte och kvinnan i bilen var trött och sliten efter en lång arbetsdag. Där hemma väntade en dotter som behövde både mat och pengar. Hon drog ett djupt andetag innan hon öppnade dörren och gick in i sin roll som anständig och neutral. Hon ropade att det minsann var mat och skyndade in i köket för att förbereda kvällsmaten. Steg hördes i trappan och dottern kom in i köket med ett besynnerligt flin på läpparna. Bakom ryggen greppade hennes händer hårt i ett föremål, en överraskning. Dottern hade varit flitig och ägnat en lång stund åt att slipa och vässa, allt för att göra överraskningen så behaglig som möjlig. Nu ville hon examinera och var spänd på resultatet. Limpan på bordet såg ut att lämpa sig för en sista kontroll innan prestationen skulle läggas på målet. Limpan var seg och hon fick anstränga sig till sitt yttersta, men det fungerade. Sedan blev det lättare och hon fylldes av en slags inre kraft. Hon var stark.
När det sista skriket tystnat började hon städa upp efter sig. Hon skurade golvet noga tills det var lika skinande som vanligt. Hon log och tackade Anna. Nu skulle hon börja ett nytt liv. Resterna från det förflutna lade de i en svart soppåse som de lyckades släpa ut till vedboden och tippa i eldstaden. Sedan började sökandet efter modern. Hon var borta.

En familj med breda leenden och god ekonomi beslutade sig för att ta emot flickan. Barnen i familjen betraktade den nya familjemedlemmen och viskade sinsemellan. De berättade i skolan om den konstiga tjejen som satt och gungade fram och tillbaka och pratade högt för sig själv. De överdrev lite för att kamraterna skulle bli intresserade. Och visst skrattade dem.

Skriven av: EllenJunevik

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren