Publicerat
Kategori: Novell

Man ska våga ta steg

'' Kom ihåg, Lillian '' sa min bror allvarigt '' vill han inte ha dig, är han inte värd dig! ''.
Han sa att jag var söt och smart, det kändes ganska behagligt då.
Men när jag tänker tillbaka till den där festen blir jag svag som spegetti.
Hur kan jag göra nåt så dumt? Bli kär i någon som han! Han, av alla människor, killen jag duumpade för ett oh ett hlvt år sedan, nu är han för sårad för att vilja ha mig.
Brorsan sa att jag ska ta en risk och krama honom, nobba han mig är han inte värd det.
Men jag uundrar om jag vågar ta först steget.
'' Okej? '' min bror hade druckit, men han var inte full.
Jag älskar honom över allt, han är så ärlig, på nåt sätt.
Den trettioförsta ska jag på fest hos honom, hos honom, hos honom....
Det var längesen jag träffade honom, han är svår att få tillbaka, vi är så barnsliga tillsammans.
Han är barnslig, jag är barnslig, nu kan vi vara '' barnsliga '' tillsammans.
Jag ska snabbspola till festen......
Ja gick fram till Linnea.
- Hej, sa jag. Hur är partyt?
- Fint, sa Linnea och log. Nyårafton är alltid Cool.
Jag blickade över till andra sidan där Jakob står.
- Åh, det verkar som om Jack och Marc är kära i mig! sa Linnea i en låtsas klagande ton.
Men du trivs säkert ed det, din häxa, tänkte jag.
Själv skulle jag alrig förlåta Jack om han verkligen var kär i Linn.
Tänk, jag har glömt hur mycket jag gillar honom, hans barnsliga roliga sätt och hans humör, bedvid honom såtr Marc, som verkar lite busig mot Linn.
Honom kan du få, tänkte jag. Men Jack ska du inte röra.
Klockan tolv gick alla ut för att smälla och göra fyrverkerier.
Jag var säker på att han skulle följa efter mig om jag gick, men det gjrde han inte.
Jag får väl LOCKA med honom då, tänkte jag irriterat.
Jag tittade åt båda håll när han såg och log hemlighetsfullt, till slut kom han efter.Jag snodde runt när han var bakom mig och stod öga mot öga med honom.
- Ujj, utbrast han och vände sig om.
Jag fick fatt hans hand.
- Jack, viskade jag.
Ja kunde inte förmå mig att krama honom, hur gärna jag än ville.
Det var som om fötterna var limmade fast i marken.
Vad händer om jag inte gör det? var frågan jag ställde mig helaa tiden. Och om jag gör det?
Jag lutade mig framåt, skulle han nobba mmig som en och annan sims skulle ja dö.
Där en mjuk passionerad kram, var hur jag såg det.
Jack drog sig bort av mig.
- Lillian, sa han Är du...? Har du...?
Ja! Din idiot! ville jag skrika.
Jag nickade bara.
- Jag är ledsen, Lillian, jag är kär i en annan, sa han.
- Nej, snälla, Jack. Nej! Det är väl inte?
Jag talade lågt och hoppades att han inte hört mina dumma ord jag skulle spela nonchalant.
- Okej, sa jag raskare. Då får det väl bli så.
Jatg svepte förbi honom, med så mycket tårar i ögonen.
Det kändes som om hjärtat hade fått knivhugg och höll på att spricka.
Jag skönk in i ett hörn och lät tårarna rulla nedför kiden, åh nej Jack såg mig'
Jasg vände mig om och steg i i villan för att g ut igen, jag kunde inte bestämma mig.
Jag brydde inte om kylan för et var inte akllt utanpå, det var inuti som jag fös.
DEt var sm om mitt hjärta var gjort av is.
- Jag älskade ju honom, var de ord jag hittade.
Jag var förvirrad och ledsen, fått mitt lätta ishjärta krossat.
Som ett glas med jordgubbssaft faller på mormors matta.
Så kände jag mig, trasig och smutsig, fylld av glasskärvor överallt.
Jag älskade ju honom, vad gjorde han mot mig?
Jag gick långsamt genom stranden, snart skulle jag aldrig mer kunna ha en pojkvän.
Jag ska bli skådis, vara med i film, och då kan jag inte lita på att någon verkligen älskar mig.
Ingen, jag blir ensam, jag blir alldels ensam - och kall.
Jag snyftade högt.
- Varför gråte' du? sa en killröst bakom mig.
Antagligen Kim, tänkte jag irriterat.
Men det var Marc.
- Gå, sa jag.
Han log ett hånleende.
- Jack berättade, sa han. Ta det inte hårt, Jack är ledsen.
Jag blev med ens ilsken igen.
- Så Jackob har skickat dig hit för att prata?
- Jack, rättade Marc. Nej, jag kom frivilligt
Jag kände mig obehagligt till mods.
- Jag förstår mig inte på honom, sa han.
- Inte jag heller, han pratar kostigt, sa jag.
- DEt var inte det, sa Marc och närmade sig.
Usch, vad ful han är, tänkte jag.
Jag ansträngde mig hårt fr att inte grimasera.
- Att han dumpade dig och....
Plötsligt hade jag hans läppar tryckta mot mig.
Jag drog efter andan.
Nej, gå bort, tänkte min hjärna men hjärtat pulsade på.
Aldrig had jag känt sån värme.
Men han är j jätteful! tänkte jag.
Men det hjälte inte, hans kyss var varsam, muk och romantisk.
Det sa mig en hel del om hans personlighet.
Vi gick in på¨festen tillsammans, hand i hand.
Oh jag snträngde mg för att inte skratta över Jacks förvånade min.
Vi var tillsammans nästa dag också, Jack var också med, men nu brydde jag mmig inte.
Jag tror inte jag är så kär i Marc, trots att jag ill det.
Men han är jätteschysst.
Dessutom är jag ung, så jag behöver inte tänka över kärlek nu.
Men jag har i alla fall lärt mig en sak, som jag hoppas jag ska dra nytta över när jag blir äldre.
Utseendet säger inte allt, lär känna killens personlighet och det är va som betyder.
Välj rätt, Lillian. Tänk efter dioitt val.
Lev livet och ha kul, så får du inga beskynmmer.

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 10 år.

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren