Måndagar börjar sällan bra

Jag står och tittar på min stol.
Fan vad jag hatar den stolen. Den är inte bara obekväm, den är dessutom ytterst ful.
Den mörkgröna färgen skulle inte störa mig så mycket om tyget var rent. Men denna stol har samlat på sig kaffefläckar, snorkråkor och sugit i sig gas från ett hundratal människors bakdelar innan jag fick den. Eller hittade den snarare. Ja, om sanningen ska fram stal jag stolen från någon som sitter två rader längre fram. Denna patetiska bakteriehärva, denna infektion på rullhjul var faktiskt den renaste stolen på hela våningen. Min arbetsgivare måste ha hittat hela partiet med stolar och databänkar på soptippen. Det finns ingen annan förklaring. Man kan leta i hela stan utan att hitta så här ruttna kontorsmöbler. Man måste specialbeställa dessa fläckar. Företaget har inte varit i gång mer än ett par månader fick jag reda på. Det har bara varit i gång ett par månader men möblerna ser ut att ha genomlidit minst två världskrig.

Jag började här förra månaden. Jag har jobbat här i 4 veckor och hatar det redan som om det vore mitt livs största misstag. Jag hatar pengar. Det är just på grund av pengar jag sitter och ljuger för folk varje dag. Jag har bland de mest oärliga arbetsuppgifterna i det här landet. Jag jobbar med telemarketing. Telefonförsäljare med andra ord. Bara ordet har en såpass negativ klang att jag ofta ljuger och säger att jag är arbetslös när jag träffar nya människor.

Jag står och betraktar stolen länge. Jag har kaffekoppen i handen. Kaffet är gratis men smakar skit. Jag känner den svaga och behagliga aromen. Fyfan för automatkaffe tänker jag högt. Ingen reagerar. Dom är aldelles för upptagna med att jaga offer. Dom kallas så här. Vi ser våra kunder som offer. Det är den mentaliteten som råder mellan dessa fyra kala väggar. En kontorslokal full med finniga telefon-jägare.
Jag står kvar och koncentrerar mig på stolens nackskydd. Jag gör en snabb matematisk beräkning på hur mycket nacksvett som sugits in i tyget om en droppe sögs in varje dag i 5 år.
Sju badkar. Fyfan. Jag tänker inte luta det dyrbaraset jag har mot en tygbit som har sugit i sig sju badkar nacksvett. Jag ryser till av blotta tanken och känner svaga kväljninigar.

Jag har stått här och betraktat stolen i några minuter nu. Dom andra låtsas inte om mig. Dom tycker att jag är konstig. Dom pratar sällan med mig och jag gör heller inga försök. Jag vet att försäljningschefen säger till mig snart. Den mannen har storhetsvansinne Han uppträder som om han vore vd för ett internationellt storföretag och inte ett 2 månader gammalt 'bondfångeri med telefon' företag. Jag tittar på fläcken och klurar samtidigt på hur jag ska sätta mig på stolen utan att fysiskt behöva röra den.

Har du fastnat? Frågar försäljningschefen med en tydligt arrogant ton.

Jag kan inte sätta mig på den stolen . Vad han än säger kan jag inte sätta mig på den besudlade stolen. Den fläcken vill mig illa. Den fläcken vill smutsa ned mig till den grad att jag kommer behöva ljusterapi i flera år för att bli av med stänkarna av smuts som har nått ända in min själ.

Vad han än säger. Vad som än händer.
Även om han kapar av mina händer och slår ut mina tänder. Även om han gravar skänder och sätter länder i bränder. Jag vägrar sätta mig på den stolen igen.
Det jävliga är att jag har sex timmar kvar att jobba av. Jag kom nyss, sen som vanligt. Det första jag gjorde var att ta en kopp kaffe, som vanligt. Jag vet att alla stör sig på mig. Jag är nog den enda här inne som fyller försäljningskvoten varje dag. Den gör mig oåtkomlig. Han kan säga vad han vill den jäveln. Han tjänar så äckligt mycket pengar på mina välutvecklade lögner att han inte har råd att sparka mig. Jag borde begära en ny stol. Ja!! jag BEGÄR en ny stol.

-Jag skulle vilja ha en ny stol Petrus. Säger jag lugnt.

-Jag heter inte Petrus jag heter Peter!

-Jag skulle vilja ha en ny stol i alla fall Petter. Den här ser ut att ha doppats i matolja.
Titta! Titta på fläcken på nackskyddet. Den lever för fan. Den blir bara större och större. Den kommer sluka oss alla!

Alla tittar på mig. Ingen av dom förstår mig. Alla tycker att jag överreagerar. En muskulös kille till vänster om min plats himmlar med ögonen. Resten tittar på mig som om jag vore från en annan planet. Petrus ser trött ut. Han ser nästan gråtfärdig ut. Han hatar nog också måndagar.

Om jag bara kunde få en ren stol, fortsätter jag. Om jag bara kunde få en stol som inte är en hygiensk dödsfälla. Det är det enda jag begär. Det är väl inte så mycket begärt? Jag vill kunna komma hem från jobbet utan känslan att ha prostituerat min kropp. Jag vill kunna komma hem utan att känna mig våldtagen av alla mikrober och bakterier som lever loppan i dina stolar.
Näe, Petrus! Jag klarar inte av det. Jag vill ha en ren stol.

Petrus tittar på mig med sina trötta, rödsprängda ögon. Jag känner av en intensiv motvilja i hans ögon när han säger.

Vi har beställt nya möbler, dom kommer om ett par veckor. Skulle du bli gladare om du fick min stol så länge?

Petrus stol har stora sköna armstöd. Han har en chefstol. Vi andra har arbetarstolar. Det är stor skillnad mellan dessa två sorter ska ni veta. Den är nog minst lika smutsig som min stol men bekvämligheten gör väl smutsen mer uthärdlig.
Jag pustar ut, tittar på Petrus och försöker se så missnöjd ut som möjligt. Sen går jag fram till hans arbetsbord som är placerat längst bort i rummet. Jag har med mig den fläckiga stolen. Jag byter stol utan att säga ett ord. Den svarta färgen gör att fläckarna knappt syns på Petrus före detta stol. Genialt tänker jag och tittar på mina svarta kläder. Jag har säkert redan kaffefläckar på dom. Jag spiller nämligen nästan alltid när jag ska dricka. Mina läppar är så stora att vätskan ibland omfördelas mot mungiporna, vilket resulterar i att jag spiller.

Jag sätter mig på min gamla plats med min nya stol. Snart är det lunch tänker jag. Snart är det lunch och jag har en helt ny stol, en chefsstol dessutom. Kroppsbyggaren till vänster om mig tittar på mig. Jag gör mig bekväm och lägger underarmarna på armstöden. Jag känner avunden runt omkring mig. Dagen har börjat bra idag tänker jag. En våg av självgodhet sköljer över mig.
Dagen har börjat bra idag.

Skriven av: Sanna Solman