Måndimma Del I

Genom gränden kunde man höre ett flåsande. Inte det jäktade flåsandet hos en tonåring som är försenad hem eller av ett älskanade par. Det var flåsandet av någon som var rädd. Stod still och flämtade, för rädd för ord. Och så plötsligt… Tyst. Ingen skrik, inget pistolskott som ekade genom natten, bara tyst.
Ut från grändens mörker stapplade en man. Han såg mycket sliten ut och han höll sig för magen. Han stapplade fram mot närbutiken som fanns tvärs över gatan i hopp om att hitta någon. Han gick fram och knackade på den gamla glasdörren. Ingen svarade. Han slog hårdare. Inget. Hans krafter började sina, men tog till en sista ansträngning och krossade rutan. Han öppnade dörren innifrån och gick in. En plötslig blixt av smärta i magen fick honom att stanna till. Han tappade forfästet och föll omkull. Stora balar med böjor föll över honom och begravde hans kropp. När han återfick sin styrka började han hasa sig fram genom hyllorna; babymat, blöjor, leksaker, disktrasor, rengörningsartiklar, plåster. Han plockade på sig ett paket bomull, slet upp ett paket toapapper och tog ut en rulle och roffade åt sig ett paket nylonstrumpor. Han kände åter ige smärtan i magen och föll ner i sittande ställning. Han svettades blödde kraftigt. När han tog bort handen för magen såg han knappt sitt linne för allt sitt röda, kladdiga blod. Han drog upp tröjan och tre djupa skärsår blottades på han mage. Han torkade bort blodet med bomullen, men det forsade ut nytt så snabbt att man inte han se om han hade torkat överhuvudtaget. Han slet av en stor bit toalett papper och lade över såren. Pappret blev genast nersölat med blod och det tog inte lång tid innnan blodet rann egenom det. Han öppnade paket med nylonstrumpor och band det runt sig, så att pappret hölls på plats.
Så satt han i flera minuter, men det kändes som timmar. Han kände hur hans medvetande började rinna av honom och han föll ner på golvet med ansiktet vridet åt ena sidan. Han andades flåsande och slöt ögonen av smärta. Han tog upp en svart bok från insidan av sin nersölade jeansjacka. Han öppnade boken, bläddrade fram några sidor och drog med sitt finger längs pappret.
På morgonen när mörkret ljusnat kom det ingen till affären. Men hade det gjort det så hade de sett en död man i 25-års åldern dränkt i sitt eget blod hållandes en svart bok i sin hand. På det öppna bladet kunde man ha läst ”Den vilda rosen har slagit ut” skrivet i blod.

Fortsättning följer...

Skriven av: Anders Olsson