Mannen I Drömmen

Mannen I Drömmen




Det var en mörk natt, säkert den mörkaste natten på hela året.
Jag låg i min säng och funderade för jag var ju ensam. Allt var så tyst endast droppar som droppade från kranen i badrummet. Ett steg hördes i trappan, sen ett till och ett till, sen blev det väldigt tyst, för tyst.
Jag blundade och suckade djupt, men när jag tittade igen så stod det en man vid sängkanten. Jag skrek men det kom inte ett ljud. Men en duns vaknade jag plötsligt upp på golvet nedanför min säng. Mannen var borta svetten rann ner för mina kinder, jag var rädd och grät. Det var bara en dröm. Jag ställde mig upp och skulle gå upp men jag gick och la mig igen. Så låg jag där och viste inte vad jag skulle göra, men jag bestämde mig att gå upp. Jag gick upp och klädde på mig jag öppnade fönstret för att få lite luft, när jag hade öppnat fönstret kollade jag ut, där stod han, mannen i drömmen, han hade svarta kläder man kunde inte se hans ansikte han hade någon halsduk för ansiktet. Jag sprang ner till nedervåningen för att säga till mina föräldrar men när jag kom ner var dom borta, det låg en lapp på köksbordet jag gick fram till den och tog upp den, det stod så här: Vi är iväg och handlar kommer hem ungefär om två månader.
Vi ses
PUSS & KRAM Mamma & Pappa







Jag satte mig och åt och gjorde mig i ordning för skolan borstade mina tänder och sånt som man brukar, jag gick ut och låste dörren sen hämtade jag min cykel. Nu var jag på väg till skolan, när jag cyklade till skolan där på vägen hörde jag ett brummande ljud, det var en bil som var bakom mig när jag kollade bak var det han, mannen i min dröm han satt där i bilen och körde, bilen kom närmare och närmare. Jag fick nästan panik så jag började att cykla så svetten rann för mina kinder men när jag tittade ner mot hjulen kom jag ingen vart det var som jag satt på en tränings cykel, ( för dom står ju bara still hela tiden ) men när jag tittade igen bakåt så var bilen borta den var helt putsveck, så när jag tittade framåt var jag framme vid skolan konstigt nog. Men det var liksom helt tomt inte en människa var där men då tänkte jag att dom kanske redan hade börjat men klockan var ju bara halv åtta vi börjar ju inte fören halv nio, konstigt. Jag gick in i skolan ingen var där inte att ljud, man brukar alltid höra skrik och gap från korridoren men inte ett ljud hördes idag. Jag gick till mitt rum dörren var öppen men så klart var det ingen där men det låg nåt på varje bänk det stod så här: Hej Johan jag är inte i skolan för vi i skolan är på klassresan vi kommer om två månader ses


Hälsningar din kompis…











Jag gick ut från klassrummet och gick i korridoren, där stod han igen mannen i min dröm. Jag sprang ut på skolgården för att hämta min cykel för att sticka därifrån, det var bara han och jag kvar. I alla fall, jag gick till min cykel för att åka så långt ifrån han som möjligt, men när jag kom till min cykel var den sönder, det låg ju själv klart en lapp på den där det stod: Hejsan Johan! Stackars lilla dig som ej har en cykel men, men sånt är livet men jag väntar på dig i katorsekyrkan om två min måste du vara där annars försvinner alla för alltid……..


//// Mannen I Drömmen




Det var han mannen i drömmen som pajade min cykel, nu blev jag riktigt rädd & arg, han hade förstört mitt liv alla var borta det var bara han och jag. Nu sprang jag till kyrkan för att få tillbaks mina vänner och min familj. Jag sprang och sprang men kom ingen vart det hade gått ungefär tre minuter men enligt klockan var det fortfarande två minuter kvar, konstigt. Jag kom igen stans det var som jag satt fast i cement, jag var så trött att jag föll ihop på stället där jag sprang men det var fortfarande två minuter kvar jag la mig för det var ju ändå för sent att komma till kyrkan men jag tittade upp och då var jag där jag var vid kyrkan helt otroligt. Jag reste mig upp och gick mot kyrkan, jag knackade på den stora porten inget svar jag knackade igen inget svar, men precis när jag skulle knacka igen så öppnades dörren av sig självt, jag gick in. Det var en stor sal med mycket fönster och bänkar, jag gick fram till altaret men det var ju helt tomt i kyrkan, men det var ju inte så konstigt. Jag la mig på en av bänkarna och somnade, men jag vaknade igen av att kyrkporten stängdes igen med en duns, efter att den hade stängt sig låstes den. Jag blev jätte rädd. Jag ställde mig upp med ryggen mot altaret det var helt tyst inte ett ljud hördes men plötsligt så ”krasch” alla fönster sprängdes och glasbitar föll in i kyrkan, alla lampor slocknade och det blev helt kål svart. Det enda ljuset kom från fönstrena efter kraschen. Men då ”BOOM” stora svarta plåt plattor kom ner från igen stans och satte sig framför fönstrena så det blev verkligen kål svart nu. Alla värmeljus i hela kyrkan tändes plötsligt. Orgeln började spela en kuslig låt, jag hörde steg som kom från dörren och kom närmare och närmare, han kom fram till mig han stod ungefär fem meter från mig, jag såg inte riktigt vem det var, men då såg jag det. Det var han, mannen i min dröm han sa:

- Jag är djävulens själtagare!!!
- Vad vill du mig, sa jag, varför har du tagit mina föräldrar?
- Jag behövde dom, jag behöver själar!!
- Till vadå, fråga jag.
- Jag måste också leva ju. Sa han
- Men jag vill ju ha mina kompisar och min familj tillbaka, sa jag ledsamt

Han kom närmare mig, han stod säkert bara några decimeter från mig då sa han:

- Då tar jag dig!!!


Han stack in handen i mitt bröst och vred om, min själ flög ut ur min kropp där låg jag på marken jag såg mig själv där nere, jag flög. Jag märkte att jag kunde åkalla alla själar som han hade tagit, så jag gjorde det. Alla själar som han hade tagit kom till kyrkan där vi befann oss, jag sa till dom att dom skulle flyga in i mannen, när dom var inne skulle alla själar vrida om han hjärta så han skulle dö. Det var precis så han hade gjort på dom så dom hämnades på han. Han föll ihop död på kyrkgolvet och alla själar kom ut ur mannen och flög tillbaka till sina egna kroppar och då lös kyrkan igen. Precis när dörren öppnades vaknade jag i min säng tillbaka i mitt hus, och svettades, allt var alltså en dröm, bara en dröm, men den kändes så verklig, men i alla fall gick jag upp ur min säng och öppnade mitt fönster och tog ett djupt andetag och…… Neej!...Det är inte sant. Där stod han igen, mannen i drömmen. Jag rusade ner för trappan och in i köket för att berätta om det som hade hänt för mina föräldrar, men dom var inte där, på bordet låg lappen som låg där i drömmen. Jag ringde till alla jag kände men jag fick inte ett svar, det ringde på dörren det var han, mannen i drömmen hur kunde det vara sant? Jag fick panik och svimma………



SLUT

En berättelse av: Johan Nordahl

Författare:

Publicerat

Dela: