Maria- Min Ängel

Maria- Min Ängel!
Jag kände en gång en kille han såg precis ut som sin bror! Båda var lite kortare, men ganska så vältränade...de hade starka muskler. Jan och Martin hette dom. De var väldigt lika till utseendet, men det var allt. Jan var den lite mer hårda av dom två, han kunde inte skilja på vad som var hans eller nån annans. Han var väldigt elak. Både mot djur och människor!
Jan och Martin bodde med sina båda föräldrar på en bondgård några mil utanför Sköldvik. Jag träffade dem båda efter en sväng ner till Dungen... ett ställe där alla hängde tills sent på kvällarna. Båda var mycket mörkhåriga. Jag kände igen dem från skolan. Jag har alltid varit en tjej som har stått lite bredvid...varit med om det var nångons kompis som var sjuk...en ”Stand in” dög vissa dagar men aldrig annars. Men jag hängde med överallt, min bäste vän var min syster hon var tre år äldre än mig. Jag kunde alltid lite på henne. Hon var min ängel! Maria! Hon gick i samma klass som Jan och Martin.

Det var en speciell kväll när jag följde med Min Maria till dungen. Vi hade gjort oss speciellt fina för att det var en sån dag, Maria har fått nå sånt för sig att man ska vara extra fin på Söndags kvällar, och om solen lyser över trädtopparna ska man vara extra vacker! Det var mitt under sommarlovet, sommaren innan jag började nian.
Maria hade en vit blommig sommarklänning med rosa rosor. Hennes gyllenröda hår var lagt i lätta lockar utefter hennes bara axlar. Hon var lik en ängel utan vingar.
Jag hade fått lånat en av Marias alla klänningar, den jag gillade mest, en röd med bar rygg som skulle knytas bak i nacken. Maria hjälpte mig sätta upp håret. Mitt hår är inte alls lika vackert som hennes, jag är alldeles för mörk det enda som är ljust är mina gråvita ögon. Alldeles kalla. Men Maria tyckte att de var de vackraste ögon hon någonsin sett. Jag älskade verkligen min ängel! Hon kunde få mig att känna mig glad även de värsta stunderna.

Hon stack in prästkragar i mitt mörkbruna hår. Hon verkligen älskade blommor. När vi var små gick vi ofta ut och plockade blommor. Det hände oftast runt midsommar, då ängarna var täckta av midsommarblomster, hundkex, smörblommor och blåklockor. Vi gjorde tre stora fina buketter av de vi hade plockat gav en till vår Mormor Gerda, Farmor Kerstin och den största och vackraste gav vi vår Mor Anja.

Denna kväll stod solen som högst, fåglarna kvittrade och kossorna råmade långt borta i hagarna.
Marias pojkvän kom och hämtade oss i familjens herrgårdsvagn. Han gav mig en lätt puss på kinden och Maria en stor öm kyss. Jag har alltid varit näst bäst efter henne, men hon är min ängel, det vackraste jag har.
Vi kom ner till dungen runt halv tio och det var redan fullt drag! Flera av tjejerna från min klass satt och rökte runt en björk, andra höll undan håret på dom som stod och spydde bakom en gran. Att dom aldrig ska lära sig hur mycket dom tål...deras taniga kroppar tål inge alls! Jag följde med Maria och hennes pojkvän bort till deras kompisar. Det bekymrade Maria inte ett dugg att jag var med dom, och de andra accepterade mig. Dom satt vid en av björkarna uppe på upphöjningen och skrattade åt ”småflickorna” som dom kallade dom som inte kunde hålla kvar maten eller det dom hade druckit efter söndagsmidagen.
Jan och Martin satt nedanför upphöjningen med sina kompisar och snackade massa goja som vanligt. Marias pojkvän fällde några taskiga kommentarer om dem med. Marias pojkvän var tre år äldre än henne och sex år äldre än mig. Han var stor stark och beskyddande, inte bara mot Maria utan han tog även god hand om mig.
Han vände sig mot mig och sade: ”Nina, om jag någongång ser dig stå och spy bakom en av granarna här kommer jag att ta med dig till en va våra avvänjar fester”
Det var ett av grabbarnas skämt. Deras så kallade avvänjarfester var ganska så grova, det var det enda man skulle behöva göra för att vara en av deras stora gäng, men skulle klara sig från att spy under deras avvänjarfest! Inte det enklaste att göra... tro mig jag har sett det! Den som nu vill bli medlem ska dricka sex plastmuggar rent!!! Det är inte det vackraste man gör, men det är inte en enda som har klarat det hittills. Men det var det ingen som ville erkänna!

Jag slet mig Från Marias pojkväns vackra leende och tittade ner för backe och såga att Jan, Martin och resten av deras bonddrängsgäng som dom kallades var på väg åt vårt håll.
”Blir det fest i kväll igen!!!” tjuter Mankan mellan skratten han fick efter att han såg vilka som var på väg.
”Tre tar dom som mest” gapar Viktor tillbaka.
Jan och resten kommer fram till oss...han sätter sig på huk bredvid mig och ler ett brett leende och visar en jämn vit tandrad. Han plockade fram en hand som han hade haft bakom ryggen. Han gav mig en stor röd Vallmo, och en puss på kinden. Olle såg inte så glad ut, Marias pojkvän himlade med ögona. Olle är en av de snälla och lugna grabbarna i gänget. Vi har bott nästan grannar i hela mitt liv och jag ser mer på honom som en bror. Det är han och Maria som kan trösta mig när jag känner att allt är fel och inget funkar.
”Du är det vackraste jag har sett” sa han till mig.
”Hon är en fin tjej, Nina, ja...” sa Marias pojkvän.
Jan tittade på Marias pojkvän och flinade... Han är en fin människa. Jag känner mig trygg när jag är med honom.
Jan tittade på Marias pojkvän och vände sedan tillbaka blicken till mig,
”Ska du hänga med oss i kväll?”
Jag funderade ett tag, jag har alltid hållit mig till Maria och hennes pojkvän, jag kan faktiskt stå på egna ben!
”Ok, vart ska vi!?”
”Ahaaa…Bjurås käka pizza” svarade Jan och log lätt!
”Men Nina!” utbrast Maria
”Ja!?”
”Ok, kom så åker vi!” sa Martin och tog mig i handen.
Jag följde med dem till bilen. Jans gråa Auidi.
Jan öppnade dörren för mig och jag klev in. Martin, Lukas och Anders satte sig i baksätet, Jan satte sig bekvämt bakom ratten. Han startade bilen och så var vi på väg!
Vägen till Bjurås går genom gamla skogar, väldigt krokig väg. Det tar normalt 45 minuter att köra den sträckan men Jan fick ner det till 25 minuter!
När vi var framme hade jag fått i mig fyra öl och killarna i baksätet dubbelt så många.
Vi gick in på Lennes och Jan bjöd mig på pizza.
”Vad vill du ha?” frågade han. ”Kebabpizza?” han tittade på mig och log.
”Jag äter inte mat som har haft ett ansikte!”
”Visst, visst” sa Jan, han såg lite besviken ut. Jag har ingen aning varför, för att jag inte äter kött, alla drar väl sitt strå till stacken och jag har valt att inte äta kött för jag vet hur djuren behandlas på slakterierna och jag anser att det är fel. Jag stillar då mitt eget sinne genom att inte äta köttet.
Jag fick en vegetarisk pizza åt upp den lite väl fort och kände att jag behövde gå på toaletten.
Jag vet inte om det var ölen eller pizzan som gjort sitt men jag mådde inte bra!
Jag gick iväg till pizzerians enda toalett. Tittade mig själv i ögona och sköljde av ansiktet, sekunden där efter hängde jag över toaletten men pizzan i toalettstolens gap.
”Nina! hur är det med dig?” det var Martin.
”Jag klarar mig” Det sista jag vill är att han kommer in och ser mig spy.
”Nina, släpp in mig!” sa han bedjande.
”Gå iväg!”
Jag reste mig upp och började tvätt av mig. Sedan kom Martin in. Han hjälpte mig tvätta resten, han sade ingenting. Hans ansikte var uttryckslöst. Han ställde dig bakom mig, tog tag runt min midja och kysste mig i nacken. Han gjorde det så mjuk och försiktigt.
”Du är så fin Nina, jag har alltid gillat dig, jag har varit vaken varje morgon hela sommaren och sett dig komma ridandes över våra ängar med din häst.” Samtidigt som han sa det vart han svullen i ögona och en tår gled längs hans kind.
Jag fångade upp den på vägen och kysste hans kind.
”Martin…gråt inte”
”Du har jämt stått i bakgrunden, bakom din syster.” En till tår gled längs hans kind. Han gned bort den med sin handrygg.
”Jag har funnits bakom min syster och du bakom din bror.”
”Så har jag aldrig tänkt på det!” Han log lite och hans bruna ögon tindrade.
”Nina! Martin! Kom nu så åker vi!” Anders stod utanför toaletten och skrek.

Vi gick ut till bilen och åkte hem, ingen sade något: Jan hade gasen i botten hela vägen, vejade undan för en räv som sprang över vägen.
När vi var tillbaka i Sköldvik släppte han av Martin, Lukas och Anders hemma hos Anders.
”Vill du följa med?” Sa han till mig. ” Jag ska visa dig en sak.”
”Vart ska vi?”
”En liten bit bortanför sjön.” Han trummade lite nervöst på ratten.
”Ok, men kör du mig direkt hem sen?”
”Jag följer damen till dörren…” Hämtade han ur en av de plågsamma sommar låtarna.
Han körde fort ut ur stan och vidare till klippan intill sjön där han stannade och stängde av bilen.
Vi kunde se solnedgången.
”Vad fint det är!” Sa jag och vände mig mot Jan.
Han såg lite spänd ut, han gjorde en grimas tillbaka något som skulle likna ett leende.
Han gick emot mig, tog tag runt mina höften och pressade sina läppar mot mina.
”Jan, låt bli!” Jag knuffade honom ifrån mig.
”Jag vet att du vill, i kväll ska du få det du gått och drömt om!”
”Nej Jan, jag vill inte”
”Klart att du vill!”
Han kastade ner mig på marken och började röra mina bröst.
”Jan sluta!” Jag började slå honom med knytnävarna på ryggen.
Han skrattade!
Han drog av mig min klänning och började knäppa upp sina byxor.
”Jan låt bli, sluta Jan!”
Han skrattade och fortsatte.
Helt plötsligt for han omkull.
Han låg helt orörlig bredvid mig.
Bredvid honom stod Martin. ”Man behandlar inte en kvinna så!”
Jan låg bredvid mig, rörde sig inte.


Det var de sista jag såg av dem, Jag kände en gång en kille han såg precis ut som sin bror!

Skriven av: Marre