Marionettens frihet

Han såg...
Det flammade upp i en bländande blåvit ljudlös explosion från ingenstans...slog ner som en bomb och totalt förintade allt som fanns i dess väg, så starkt, så intensivt, så fullkomligt förödande...

Blind hörde han..
Ett stilla susande straxt efteråt, som av luft som rusar in i ett vakuum ...
Sedan mumlande, ett svagt mumlande som sakta växte till ett vansinnigt vrålade .. Och så åter tystnad.

Sakta återvände hans syn..
Då stod DET plötsligt där framför honom, betraktande, bevakande och hånfullt leende, DET höll i sin ena hand ett kors av två hoppsatta träpinnar, linor var fästa i korset, tunna linor, nästan osynliga.. Till hans förvåning märkte han hur linorna tyckets försvinna ut i ingenstans..

Skräckslagen betraktade han..
Hur DET höjde sin hand, som för att påkalla hans uppmärksamhet..
det ryckte till med träkorset som det höll i andra handen och han kände hur han drogs omkull och slogs mot marken.

Tydligt såg han..
Hur linorna skar in i hans kropp, DET drog i dem igen, smärtan tvingade honom upp på benen igen .. tårarna rann nerför hans kinder, av smärta, av vanmakt, av insikten av att inte kontrollera sitt eget liv.

Då talade DET..
med ett hest väsande, det sade...

”Du tror du väljer den väg du går, du har fel... Jag har dig totalt under kontroll och styr dig med mina trådar dit jag vill att du ska gå.. jag lockas ibland att leka med dig, för att se vad du tar dig för med egen vilja.. men när jag tröttnar på dina dumma infall sliter jag dig dit jag vill ha dig”

DET lutade sig fram mot honom och log ett fruset leende och fortsatte sedan med lite lägre stämma.

”Trodde du verkligen att du hade en fri Vilja? Trodde du att du var förmögen att fatta dina egna beslut? ... Du enfaldiga lilla kryp ... Då ska jag informera dig så lyssna noga nu... allt du rår över är dina tankar .. och jag finner stort nöje i att förvirra dig och se dig lida .. men jag kan glädja dig med att tala om att det är över nu”

DET höjde handen med träkorset och han kände hur linorna spändes och hur han lyftes från marken. vågor av intensiv lidelse strömmade ut från de punkter på hans kropp där linorna satt fästa..

DET samlade med sin andra hand ihop de tunna linorna och slet av dem från korset, höll dem en stund högt över sitt huvud och log åt den plågade kroppen som dinglade i dem. ”Nu är du fri” väste den mellan tänderna och släppte taget..

Han föll tungt ner på marken och kunde inte resa sig, sakta kände han hur livet rann ur honom i takt med tårarna som strömmade nerför hans kinder. DET böjde sig över honom och sade ”javisst ja det var sant, glömde jag att tala om det för dig? Linorna höll dig visst vid liv, trist va? Jaja det är försent nu” DET reste sig och gick...

Det sista han hörde var DETs rosslande hesa skratt, sedan var det över.
FRI

© Mathias Nordqvist

Författare:

Publicerat

Dela: