MATEMATIKENS PLANET

Det var en gång en planet där matematiken ansågs vara Källan Till Allt Som Finns. Skulle innevånarna på planeten en dag lyckas lösa gåtan '”vad plus vad blir tio', då skulle man också ha hittat Nyckeln, Svaret, Den Ultimata Lösningen, och därefter kunde man leva sitt liv lyckligt och Utan Problem.

I tidernas begynnelse hade en matematiker förkunnat att 1+1+1+1+1+1+1+1+1+1 = 10. Den här Metoden var vida utspridd och hade många anhängare. Dessa Anhängare av Metoden hade dock en tråkig benägenhet att slå alla som tyckte annorlunda med en stor tegelsten i skallen, eftersom de tyckte att alla som inte räknade som de var en aning dumma och definitivt Extremt Farliga.

Under tiden som anhängarna till Metoden försökte sprida sitt sätt att räkna, hade en annan matematiker förkunnat att 2+2+2+2+2 = 10, vilket naturligtvis ansågs vara helt oerhört och otroligt naivt. Till och med de minsta barnen kunde ju snabbt och enkelt lära sig att en människa har sammanlagt tio fingrar , och att varje finger avgör en enhet. Alltså; 1+1+1+1+1+1+1+1+1+1 =10. –Vad då ”två”?


Så då fortsatte anhängarna av Metoden slå tegelstenar i skallen på Lösningens förespråkare, vilka i sin tur slog likadana tegelstenar i huvudet på motståndarsidan. Detta alltså i tidernas begynnelse, för länge, länge sedan.
Numera anser planetens Matematiker, att dessa primitiva varelser var otroligt enkelspåriga och naiva; men så visste de ju inte så mycket om matematik heller..
Annat är det idag! Numera träffas planetens matematiker i all fredlighet för att diskutera Den Stora Frågan Och Dess Lösning. Visserligen är de inte överrens, och nationerna slåss fortfarande Om Vem Som Har Rätt, även om de för det mesta har övergivit tegelstenar till förmån av mycket Effektivare Metoder. Numera kan man utan svårighet spräcka tiotusentals skallar lätt och enkelt utan några som helst stenar. Och det måste man ju betrakta som en enorm utveckling från de mera primitiva dagarna. Detta ämnar alla inblandade fortsätta med tills De Andra Inser Att De Har Fel.

Anhängare till Metoden anser numera, att 1+9= 10. Deras Matematiker har bevisat detta bortom all tvivel om och om igen, och ingen inom deras regioner förstår hur detta har kunnat undgå resten av planeten.
Lösningens innevånare vet med all säkerhet att 2+8=10. Det är en sådan grundläggande sanning att de ids inte ens diskutera saken med de andra idioterna som de tvingas dela planeten med.
I landet där man dyrkar det stora plustecknet har alla alltid vetat att 3+7 faktiskt är tio. Vad är det som resten av planetens innevånare INTE förstår?
I den Ultimata Sanningens Regioner får man lära sig sedan man är liten, att 4+6 är lika med tio, vilket man skrattar helt hysteriskt åt i grannländerna där alla vet att egentligen så har de stackarna bara missat en liten detalj. VARFÖR kan de förstockade stackars varelserna inte inse att 5+5 är tio?

Hursomhelst skall vi titta närmare på ett möte mellan världens samlade Matematiker. På sistone har det i oroväckande mängd börjat dyka upp radikala individ-grupper i varje land som med glänsande ögon förkunnar multiplikation. Detta är något som har skapat djup oro bland de församlade Matematikerna, eftersom alla matematiker världen över för länge sedan har kommit överrens om att det är det stora plustecknet som gäller.
I Metodens länder har det i allt större skala förkunnats att 1x10 är tio. Matematikerna i Lösningens land nickar igenkännande; de har haft allvarliga problem med en grupp människor som påstår, att 2x5 är tio. Den Ultimata Sanningens Matematiker har fått förbjuda multiplikationstecknet helt och hållet sedan en envis grupp människor började sprida ut något liknande; att 5x2 skulle bli tio.
Det har också börjat dyka upp folk som rycker på axlarna åt allt vad Matematik heter, och som påstår att de faktiskt inte skulle kunna bry sig mindre om varken Svaret eller Frågan.
Högst oroväckande. Detta har spridit ut sig till den milda grad, att folk har börjat ifrågasätta Svaret, att vad plus vad faktiskt blir just tio, och man har börjat fråga sig hur man från första början kom fram till just det resultatet.
Efter att tvivlets frö hade slagit rot och saken hade debatterats i alla de stora dagstidningarna, tv-programmen och världsmatematikkonferenserna bestämde man sig för att lösa problemet genom att samla ihop världens ledande Matematiker, - uteslutet multiplikationsdårarna- till en enda stor konferens, där de har som uppgift att Lösa problemet en gång för alla. Den här konferensen var alltså till för att bevisa bortom all tvivel, att vad plus vad faktiskt är tio. Matematikerna skulle inte utgå från några givna svar, tecken eller frågor.
Den första revolutionerande och något genanta upptäckten var, att slagsmål och tegelstenar faktiskt inte hade något att göra med matematik. Detta mottogs med viss skepticism bland de flesta av de matematiska samfunden, speciellt då på ön Virrland, där man länge hade ansett, att ett ordentligt slagsmål med så många döda, ledsna, rädda och sårade individer som möjligt är det ända rätta. Men, efter att alla hade fått diskutera fundera och debattera omkring den nya revolutionerande iden, - INGEN ska försöka föra fram sin åsikt genom eller med hjälp av några som helst tegelstenar, - tillräckligt länge, kom man faktiskt fram till, att det ursprungliga målet, som alla vid det här laget nästan glömt bort, ”att leva sitt liv lyckligt och Utan Problem” , inte hade närmat sig ett enda dugg genom att göra andra så ledsna, förvirrade, arga eller rädda som möjligt.
- Märkligt.
Människorna på hela planeten började så smått sänka sina knutna nävar och sina tegelstenar med lite halvskamsna blickar till vänster och höger, alla vet ju hur svårt det är att sänka en knuten näve eller en nästan ivägkastad projektil och ändå få rörelsen att se så naturlig ut som möjligt.
Så småningom började atmosfären förändras, och alla kunde hålla med om, att Det Nya Sättet Att Vara var faktiskt Mycket Trevligt.
Men den ursprungliga frågan, vad plus vad är lika med tio om det nu överhuvudtaget är tio, kvarstod, och blickarna började åter vändas mot matematikerna, och speciellt den samlade skaran Världsmatematiker som hade fått som uppgift att lösa frågan.
Detta visade sig vara något svårare än någon hade räknat med, speciellt med tanke på att de skulle lösa frågan utan några givna tecken eller svar. De började höra sig för bland alla olika folkslag och regioner, och så småningom började man ana, att Matematiken faktiskt var ett mycket större område än någon någonsin vågat spekulera om.
Kongressmedlemmarna började med viss oro inse, att ALLA sätten de hade räknat med var lika rätt eftersom de ledde till samma slutresultat, om inte till och med exakt samma slutresultat!
Ögonblicket då Metodens och Lösningens matematiker började vagt ana att BÅDE 1 + 9 OCH 2+8 faktiskt resulterade i tio UTAN att någon hade fel, utlöste faktiskt nästintill panisk skräck bland de församlade matematikerna. Detta kunde man ju inte gå ut med!

Ännu mer skräckinjagande blev det, när någon kom på att 100 minus 90 också resulterade i tio, och sålunda kunde det ju inte heller spela någon roll vadförslags tecken man använde sig av. Efter många om och men bestämde man sig för att man nog måste gå ut med lite ny information till massorna. Kongressen beslutade, att Den Nya Matematiken skulle gemensamt förkunna för hela planeten att etthundra minus femtioåtta faktiskt var fyrtiotvå, och därmed basta.
Det gamla sättet att räkna skulle överges, och ve den som ens försökte hänga kvar vid plustecknet och talet tio. Detta skapade en viss kalabalik i landet där man hade dyrkat det stora plustecknet, men i det stora hela gick övergången ganska lugnt till. Matematikerna världen över var rörande överrens om, att om ALLA räknade på samma sätt skulle bråken försvinna helt, vilket ju i alla fall var vad de hade försökt åstadkomma i alla dessa år.
Så småningom kunde man börja dela ut information lite i taget om vad kongressen egentligen hade kommit fram till om Matematiken, Frågan, och Lösningen. Huvudsaken var ju dock att folk fortfarande hade tilltro till matematiken och matematikerna, även om matematikerna själva inte längre kände sig så säkra.

256 år efter Den Stora Konferensen anlände en budbärare från en annan planet, som hävdade att Svaret på Den Stora Frågan inte alls hade att göra med matematik utan färger. Detta ansågs allmänt så befängt att budbäraren naturligtvis avrättades på fläcken ,och man förkunnade krig mot Färgens Planet. Visserligen slogs man inte längre inbördes, men ändå hade man faktiskt inte lärt sig ett skvatt om varken Frågan eller Svaret.

Efter att ni har hört den här historien om ett primitivt folk på en primitiv planet, hoppas jag att ni alla drar en djup suck av lättnad, då ni faktiskt lever här på den här mycket mer upplysta planeten och inte på någon gudsförgäten plats där man inte ens har insett vad som egentligen är viktigt här i livet.

Skriven av: Päivi Hyvärinen