Medan regnet faller

Regnet faller lätt ner på Londons gator. Klockan är knappt fem på morgonen, men det är redan rusningstrafik. Överallt skyndar folk förbi, alla utom en ensam man, som sitter mitt på vägen med en tidning virad runt sig.
Denna man var en gång en stor man, som många fruktade, men där i kylan satt han och önskade att han vårre död. Med regnet droppande på hans huvud, och tåren rinnande på hans kind, önskade han att han vårre död.
Han hade sedan länge glömt sitt namn, sin ålder och sitt språk. Han var nu en man som förlorat allt, och glömt allt, en ensam man som bara ville dö.
Hans kärlek till livet hade sakta dött ut , precis som all glädje han haft inom sig.
Plötsligt reser sig mannen upp , sträcker sig och med långa, nästan tysta steg går han mot tunnelbanan.
Mannen i sina gamla kläder, väcker inte precis någon stor uppmärkashet, och kan lungt gå farm till tunnelbanestationens ingång.
Där är han tvungen att med lite list , smita förbi vakterna ner till perrongerna.
Han står länge med tomma tankar och ord, inne på stationen och bara stirrar. Han förstår inte vad hans mening i livet, och på jorden är, när hela hans liv går ut på att svälta och inget gott se. Även om han vet i sitt hjärta att alla har en betydelse, har han själv börjat tvivla på sina ord och tankar. Han känner en sådan tomhet inom sig att han börjar gå snabbt fram till en av perrongerna.
Men helt oväntat stannar han en meter ifrån perrongen. Han sätter sig på en brun bänk, där ingen ser honom , och ingen hör honom. Han är som luft. Där sitter han och ser tågen komma och åka, komma och åka, fram och tillbaka.
Nu tar han sitt svåraste och jobbigast beslut i hela sitt liv. Han ska hoppa, han ska hoppa framför ett av tågen. Nu efter alla dessa år ska han äntligen lätta på sitt hjärta och göra slut på sitt eget lidande.
Han ställer sig upp, ser sig omkring och går sakta fram till den utvalda perrongen.
Det första tåget kommer, men han förmår sig inte att hoppa, nästa kommer, ingen reaktion , inget händer. Han bara står där, precis som om han väntar på det rätta tåget, som om han skulle till ett speciellt ställe, med ett speciellt tåg.
Folk kommer och går omkring honom , men inget av detta märker han.
När han har stått sådär i drygt en timme kommer ett tåg dundrande. Han bestämmer sig, tar ett djupt andetag och hoppar framför tåget. Allt går på en sekund. Han känner inget förutom at han funnit sitt livs mening, att kasta sig framför ett tåg .
Det hörs och verkar säkert ganska konstigt, men den dagen då uteliggaren kastade sig framför ett tåg i London, var just den dagen terrorister sprängde i en av tunnlarna.Det tåget han slängde sig framför, var ett av de tågen som skulle befinna sig i tunnlarna, när terroristeran sprängde i tunnelbannan.
Genom att kasta sig framför ett tåg hindrarde han människor från att åka iväg i tåget, han hindrade dem från att bli sprängad i luften.
Denna man hade en mening i livet, det visste han , det gällde bara att hitta den, o när man väl gör det, som han gjorde faller en sten från ens hjärta!

Skriven av: Malin Svensson