Middagen

Som vanligt låg den inplastade duken perfekt och rummet var lika sterilt, livlöst och fullt av lögner som alltid, det här skulle bli en underbar matfest! För en matfest skulle det verkligen bli, min mage var tom och beredd på att stoppa isig minst två kilo ljuvligt persiskt ris och ett kilo flottigt kyckling indränkt i billig tysk honung. Även om fransmännen och perserna tackar för maten på samma sätt så är likheterna mellan deras matkulturer små. Fransmännen dekorerar sina tallrikar med mat medan perserna vräker på lager efter lager av mat som om de inte vill att deras gäster ska känna igen porslinet från IKEA mellandagsrea. Jag älskar verkligen att möta andra kulturer tänkte medan jag satte gaffeln i det första av många kycklingben den kvällen. Att lära sig nya ord, nya sätt att betrakta omvärlden på utbyta samma artighetsfraser med en ständigt leende kvinna, jag var verkligen en världsmedborgare, hade integrationsministern sett mig skulle hon ha varit överlycklig! Visste i för sig vem hon var, visste inte om det var en kvinna eller en man, märkligt jag som alltid varit intresserad av samtiden och betraktad som en allmänbildad person. Men jag hade ett högre mål en vision, jag var den moderna världens Professor Higgins och min tid gick åt till att handla kläder och smink att knulla och äta fantastiska middagar.

Men om jag nu var denne integrationens estradör varför var det bara jag som lärde mig något om en kultur som inte var min? Var inte tanken att vi skulle byta erfarenheter bilda en hybrid mellan väst och öst, tittade över bordet för att söka svaret på min fråga. Min blick fastnade på hennes urringning, brösten var perfekta, mjuka, runda och otroligt fasta precis som hennes övriga kropp. Tanken att det bara var hennes fitta jag ville ha slog mig, en tanke som berörde mig samtidigt som den äcklade mig blev jag kåt. Kanske var jag bara en kåt yngling som ville lära ut den svenska synden, fast den varit stendöd i över 20 år. Blundade i mitt inre och tänkte tillbaka på min tid i Malmö enligt Aftonbladet Sveriges mest segregerade kommun när jag levde där och vilka insatser jag gjort för integrationen. Den som somaliska tjejen vars inställning till det nya landet förändrats efter att träffa mig, den iranske förmannen som grät när jag slutade. Tanken övertygade mig igen, log mitt bästa leende emot mamman och tog artigt emot en portion till trots att jag mådde otroligt illa eftersom jag återigen ätit för mycket. Det här är framtiden tänkte jag och hoppades att vi skulle ta en tur med bilen under kvällen så att den kulturella integrationen kunde övergå i en sexuell om det nu verkligen var jag som skötte den för det var det väl?

Snart skulle den tyngande mättnadskänslan övergå i en konstant och kompakt ångest som skulle bilda en stor sten i magen. En ring av 18 karats guld skulle fjättra mig vid helvetets portar (jag var trots allt döpt, trodde jag i varje fall), min älskade mor skulle hata mig och världen som jag kände skulle slås i spillror. Men än så länge var jag en ovetande 22 åringen som brann för integrationen och knullade i baksätet på en Opel Corsa Swing årsmodell 90, kort sagt jag var Professor Higgins

Skriven av: Martin Cöster