MIKAELA & Majsan (Del 2)

Mikaela vaknade av Majsans mage. Den kurrade av hunger. De klev upp ur sängen och gick in i köket. Mamma sov än, så det var fritt fram med Majsan.
– Åh nej! sa hon och slog handen för ansiktet. Men passar ju bra. Du måste rastas, och dessutom är din mat slut.
Hon böjde sig fram över bordet och skrev en lapp åt mamma. ”Go mårron, mama! Ja har gott utt ett tag, så va inte o-rolig över varfö ja inte e häma. Vi får se ner ja komer hemm ijen. Pus ok kram fron Mikaela.” Mikaela visste att hon inte var expert på att stava, men inte att hon inte ens visste hur ”och” stavas.

Mikaela och Majsan gick till affären som var 1 kilometer bort. Majsan stannade för att kissa två gånger på vägen dit.
– Nu är framme, Majsan, förklarade Mikaela och gick in i affären.
Eftersom det var en djuraffär så fick Majsan följa med in och välja själv vilken sorts mat hon ville ha. Hon valde Pedigree, såklart. Eftersom det var det hon fick hemma hos Mikaela igår.
De gick mot kassan. Kassörskan log mot dom, och Mikaela log tillbaka samtidigt som hon tog upp sin tjugolapp som hon fått av Monika och Per. Per var Monikas förra kille, men de skiljdes för en vecka sedan.
– 15, 50, sa kassörskan och stoppade ner all mat i en kasse.
Mikaela gav henne tjugolappen, och fick tillbaka 4, 50. För dom enstaka kronorna kunde hon få ett halsband till Majsan från djuraffären mittemot. Det jobbar en gammal gubbe där, Lennart heter han. Den affären var det alltid rea på rean, och Mikaela har fått ett rea-kort för en månad sedan.
– Jaså, vad vill en sån ung liten flicka köpa då? frågar Lennart vänligt. Ett halsband till hunden förstår jag, jaja... Det ska vi fixa här ska du se.
Lennart rotade mellan hyllorna bakom hans dator. Han plockade fram två olika halsband i exakt Majsans storlek runt halsen. Ett var militärfärgat, och ett annat var ljusrosa, med vita hjärtan på som knappt syntes.
– Det rosa var fint, mumlade Mikaela blygt. Vad kostar det?
– Va? sa Lennart förvånat. Är det där rosa? Jaha, jo, det kostar 5 kronor.
Mikaela plockade upp sina 4, 50, och la fram dom på bänken. Lennart förstog precis att hon inte hade mer, men lät henne köpa halsbandet för dom pengar hon hade.
Mikaela satte sig ner och satte på Majsan halsbandet. Typiskt! Kopplet matchade inte alls det nya halsbandet. Hon harklade sig för att få uppmärksamhet av Lennart igen. Hon fick det direkt.
– Passar det inte? frågade han och kikade över bänken, rakt på Majsan.
– Jo, det passar perfekt på min hund, svarade Mikaela och log mot Majsan. Men problemet är att jag har fel sorts koppel. Det vill inte fastna i halsbandet. Kan jag... Få ett koppel? Gratis, alltså...
Lennart skrattade och letade fram ett matchande koppel.
– Om vi säger att halsbandet kostade 2, 50 kronor, började han. Och det här kopplet 2, så får du betala i alla fall, fast det har du ju redan gjort.
Mikaela tyckte att Lennart var lite korkad där. Men han är som han är. Finns inget att göra åt det.

Mikaela kom hem med en ny tröja åt Majsan också. Hon hade hittat den utanför ICA. Fast röd. Inte rosa som det andra.
– Hej gumman, sa mamma glatt. Men... Vad är... Vad är det där?
Hon pekade på Majsan. Mikaelas ben darrade, men hon hoppades på att mamma inte skulle se det.
– Min hund, svarade hon försiktigt. Majsan heter hon. Jag var iväg och köpte mat, halsband och koppel åt henne.
Mamma skrattade och började kela med hunden.
– Men tröjan hennes då?
– Den hittade jag utanför ICA.
Det verkade inte göra så mycket att Mikaela hittat en främmande hund ute.
– Köpte du den i djuraffären eller hittade du den? sa mamma allvarligt. Du vet att du inte får ta hem främmande hundar, va?
Mikaela slog handen över ansiktet. Varför kom mamma på det där just när hon tänkte så. Var hon tankeläsare, eller?
– Ute, men den kommer från djuraffären, det vet jag, svarade Mikaela. Visst är hon söt?
– Jättesöt! sa mamma. Men nu måste vi sova. God natt, älskling, god natt, Majsan!

Författare:

Publicerat

Dela: