Min blivande kollega

MIN BLIVANDE KOLLEGA?!?

Apotekare kan tydligen vem som helst bli. Det verkar inte finnas några direkta kriterier precis. I alla fall inte om man ska se till de sommarvikarier som dyker upp då och då på landets apotek under semesterperioden. Flera utav dem verkar inte ens vara läskunniga. Ett skräckexempel är tjejen som har läst till apotekare i sitt hemland och som sedan redan har avverkat 3 utav 5 år på den svenska motsvarigheten till utbildningen. Man förklarar och förklarar. Så här gör du och orsaken till att du gör si eller så är sådan eller sådan. Flickan glor stumt på dig ett ögonblick innan hon öppnar den lilla plutmunnen och utstöter ett: Va?!

Du drar en djup suck och börjar om från början...så här gör du och det här är anledningen till varför. Den lilla tösen stirrar med glasartad blick på dig under hela genomgången och när du är färdig kan du riktigt se hur kugghjulen knaggligt och ryckande börjar snurra innan flickan än en gång utstöter ett: Va?!?
Du börjar fundera på om det är du som helt har tappat förmågan att förklara hur man lägger ett spännband runt trallan med tomma varubackar för att dessa inte ska välta under transporten tillbaks till läkemedelsdistributören. Finns det något annat sätt att förklara? Långsamt griper du tag i spännbandet, gömmer en djup suck genom att hosta och låtsas vifta bort lite damm, drar spännbandet under trallan och upp över backarna och drar till. Detta kallas att banda backar, säger du långsamt med tydligt artikulation. Flickan stirrar på dig. Vad betyder banda??? Du ger upp och bandar alla backar själv innan ni går vidare till nästa moment. Just då blir du avbruten av en kollega som behöver din hjälp.

Under tiden du försöker hjälpa din kollega börjar den lilla tösen plocka upp varor och då ringer telefonen. Det ringer och ringer och ringer. Kan inte hon svara? tänker du och börjar bli smått irriterad. Men nej då. Hon fortsätter plocka upp varor som om hon vore döv trots att telefonen är nästan alldeles intill henne. Du förstår mycket väl att hon kanske inte kan svara på en eventuell fråga men hon kunde väl i alla fall lyfta på luren och be personen i andra änden att dröja lite, eller? Men nej, till slut avbryter du och din kollega det ni höll på med och du springer genom halva apoteket för att svara. När du lyfter luren tutar kopplingstonen glatt i örat på dig och du mimar några fula ord åt personen som inte kunde vänta en enda signal till utan var tvungen att lägga på luren.

Lite senare på dagen är det meningen att du och flickan ska arbeta ute på golvet i egenvården. Det är ett stimulerande arbete där man får ge råd och berätta för de kunder som vill om hur de kan sköta om små sår och när det är dags att gå till läkare och sådant. Vid utgången finns det ett inglasat bås där utgångskassan finns. Eftersom flickan inte är färdigutbildad har hon heller ingen behörighet att arbeta med rådgivning vilket betyder att hon får ta kassatjänsten och du får sköta rådgivningen. Vid ett tillfälle är det alldeles tomt på kunder och ni passar på att småprata lite när helt plötsligt flickan skvätter parfym över hela dig. Till saken hör att du för det första är överkänslig mot starka parfymer och denna är väldigt stark och för det andra får man inte ha starka parfymer på sig när man jobbar på apotek eftersom det finns många kunder som är allergiska. Du känner hur huvudvärken snabbt sprider sig innanför pannloben och hur dagens lunch börjar vandra uppför strupen. Du rusar in för att tvätta av dig samtidigt som du muttrar en hel ramsa med fula ord över den tanklösa flickungen. Hade du inte blivit så paff så hade du skällt ut henne på en gång och sagt att man inte får ha parfym. När du senare frågar henne varför i hela världen hon hade den med sig svarar hon att en del kunder luktar illa och när de går dröjer lukten kvar. För att då inte kunden som kommer efter ska tro att det är den lilla flickan i kassan som luktar så illa så har hon garderat sig med en god parfym! Du bara stirrar på henne och undrar hur korkad man kan bli.

Den lilla flickan har en hund. En dag frågar hon dig vad det är för små svarta kryp som de brukar hitta i pälsen på den stackars hunden. Efter en omständlig beskrivning av dessa små grå-brun-svarta kryp som biter sig fast kan du konstatera att det är fästingar hon pratar om. Vad kan man använda till det? Frontline brukar vara ett säkert kort svarar du och förbereder dig på en lång förklaring, och mycket riktigt! Vad är det? Hur fungerar det? Hur gör man? Du förklarar vad det är och hur man gör. Va?! säger flickungen. Men schyssta, förklara hur man gör. Du förklarar igen; ta pipetten, dela på nackhåret på hunden och droppa preparatet på skinnet och låt bli att bada hunden om det inte är nödvändigt. Va?!

Under två dagar förklarar du hur man använder frontline och hela tiden ekar hennes frågor i skallen. Hur gör man? Ska man droppa över hela hunden? I skinnet??? Gör inte det ont på hunden?? Skojar du med mig? Vad händer om det redan finns en fästing på hunden? Hur ska jag veta om den har en fästing? Måste jag leta igenom hela pälsen? Måste jag det??? Skojar du med mig?? Snart börjar du med automatik rabbla svaren i sömnen och en paket frontline med huggtänder och små fästningben jagar fram i dina drömmar och får dig att kasta dig av och an i sängen. Till slut köper hon den ändå och du tackar alla gudar som finns för att frågandet äntligen får ett slut.

Tiden med sommarvikarier är kort, tack och lov! Hade det varit en liten sjuttonårig flickunge utan någon som helst utbildning hade du haft hur mycket tålamod som helst, men när det handlar om en vuxen kvinna som har läst så pass länge men ändå inte kan något, då är det skrämmande. Är detta min nya kollega??? Hjälp, säger jag bara!

Skriven av: Red Unicorn