Min försvunna ex-pojkvän

Min försvunna ex-pojkvän
Det var en mörk och mulan natt i Simrishamn som jag bestämde mig för att besöka min ex-pojkvän som försvunnit spårlöst för två år sedan. Han hade slutat höra av sig, svara när jag ringde och han hade i stort sett försvunnit från Jordens yta utan att ge mig någon form av förklaring. Min nuvarande pojkvän ligger sovandes i vår gemensamma säng. Det spelar ingen roll att jag är i ett nytt förhållande och att vi är sambos, jag kan inte sluta tänka på mitt ex. Jag tänker på att han bara försvann helt spårlöst och jag bestämmer mig för att höra om hans bästa vän, Fredrik hört något. Det går flera signaler och precis när jag bestämt mig för att lägga på luren svarar han. Efter en lång stund lyckas jag få honom att avslöja mitt ex vistelseort. Johan, mitt ex bor på andra sidan staden och han har brutit med alla han någonsin känt.

Med självförtroendet av att hitta honom beger jag mig mot hans lägenhet. Väl där knackar jag på dörren och väntar intensivt på att någon ska öppna dörren, men inget händer. Timmarna går, men jag vägrar att gå därifrån, jag måste få svar på mina frågor. Efter ytterligare någon timme är hans granne på väg till jobbet och hon frågar mig hur länge jag suttit där. Med viss skam över hur patetiskt det är att vänta på någon utanför deras lägenhet i flera timmar berättar jag hur länge jag väntat på Johan. Grannen berättar då för mig att Johan brukar umgås med en killkompis som äger ett övergivet vandrarhem som han försöker göra till ett hotell. Hon ger mig adressen och ger sig iväg till jobbet. En taxiresa senare befinner jag mig utanför vandrarhemmet och ser en skylt där det står ”Vilhelms vandrarhem”. Nu när jag står här framför vandrarhemmet börjar jag tänka på min pojkvän. Ett par djupa andetags behövs för att lugna ner mig innan jag vågar knacka bestämt på dörren.

Det hörs fotsteg och Johan öppnar dörren. Det är omöjligt, men på något vis är han ännu snyggare nu än när vi var ett par. Det är som att alla hans attraktiva drag förstärkts. Det finns dock en sak som gör mig fundersam och det är att hans ögon brukade vara bruna, men nu är de knallröda. Johan betraktar mig uppifrån och ner innan han ger mig ett bländande leende. Han drar in mig på vandrarhemmet och våra känslor tar överhanden, han börjar kyssa mig intensivt. Kyssen är så intensiv att jag inte ens märker att han burit mig till ett av sovrummen. Johan börjar att nafsa lätt på min hals bara för att bita mig i halsen. Jag känner hur mitt blod lämnar min kropp, jag både känner och hör hur mycket Johan njuter av det här. Av någon anledning kan jag inte skrika på hjälp. Johan dricker upp nästan allt blod i min kropp, när jag är avsvimmad av blodförlusten känner jag att han försöker få mig att svälja hans blod. Så fort jag svalt hans blod dricker han upp resten av mitt blod.

Dagen efter vaknar jag upp i Johans famn och han räcker mig en spegel och vad jag ser då förvånar mig, jag har samma knallröda ögon som Johan. Han viskar att nu är jag hans vampyrtjej för evigt. Då berättar jag för honom att jag har en sambo som jag har känslor för. Johan frågar mig om min sambo fått mig att känna det jag känner när jag är tillsammans med Johan. Jag besvarar det med att dra Johan närmare min kropp och jag låter honom göra vad han vill med min kropp. Efteråt skickar jag ett sms till min sambo där jag dumpar honom och säger att någon kommer att hämta mina grejer inom en snar framtid. Johan drar in mig i en omfamning och säger att han aldrig har slutat älska mig. Tyst viskar jag att jag aldrig slutat älska honom heller.

Sofie Löfström

Mitt namn är Sofie Löfström, jag är tjuogtvå. Jag har jobbat som simlärare i snart tio år, jag är en bokmal och jag älskar att skriva alla sorters texter
Sofie Löfström är medlem sedan 2016 Sofie Löfström har 3 publicerade verk