Publicerat
Kategori: Novell

Min Kärlek som Död

Det var den dagen, den natten, den stunden då allt skedde. En värld av fasa, en värld i oro. Det var min värld. Inte någon annans värld. Bara min. Den kunde ha varit underbar. Det var den ett tag. Då den var underbar levde jag i total lycka, en lycka jag aldrig känt mer än den stunden. Jag älskade mig själv över något annat. Sedan tog det slut. Slut, bara så där. Som när en bok man fastnat i och vill ska fortsätta i all oändlighet bara tar slut. Besvikelsen och tankarna som kommer till en direkt efteråt. Allt. Slut. Det var så det var. Den där perfekta känslan precis innan våra läppar mötte varandra. Det var verklighet men är bara en fantasi i det tredje rummet långt långt borta vid horisontens slut. Nu är det ett minne, det bästa minnet i mitt liv. Det enda minnet som egentligen är värt för mig att minnas. I mitt minne är du så vacker att ordet skönhet aldrig skulle kunna beskriva dig för att ordet är för svagt i din närvaro. Dina ögon strålar ut älskande strålar som är starkare än solens sken. Ett ljus så vackert att min värld smälter då du tittar och stelnar till en ojämn röra då du blundar. Det är så mitt minne är. Min underbaraste stund.
Från ovan kan jag se detta, vrida och vända på minnet hur jag vill, så som man kan göra med alla minnen. Minnet slutar ändå alltid, alltid i samma kyss med en rysning av glädje längs hela ryggraden. Sedan tar minnet slut och jag ser mig själv sträcka efter revolvern. Skjuta. Pang. Död. Det är så jag dödar minnet. För mycket att stå ut med. Du lever, jag är död. Bara minnet är kvar. Hela min död går ut på att se tillbaka på alla mina minnen, från de olyckliga till de mest underbara ögonblick i mitt liv. Jag har inget annat att göra. Jag letar ständigt efter en väg bort från mellanrummet mellan liv och död jag fastnat i. Jag vill dö som ett djur. Bli äten av maskar och sedan känna gamarnas klor slita sönder min kropp. Det är något jag redan gått miste om. Allt jag vill är att slippa se mina minnen. Varje lyckligt minne förstörs och varje olyckligt blir min glädje. Ett monster är vad jag skapas till. Om det fanns en Gud skulle detta aldrig hända, han skulle skona mig från ångesten. All denna ångest, all denna smärta som finns runt mig som enbart förgylls av den där kyssen. Den underbaraste kyssen som blev för mycket.
Det finns inte natt och dag för mig nu. Det finns inte hunger och törst. Det finns inga behov av några slag. Jag bara finns här mellan liv och död. Jag är inte ens säker på om jag är levande eller död. Jag vet inte hur jag ska beskriva vad jag är. Allt jag gör är att se på mina minnen och berätta för mig själv om vad jag egentligen vill. Jag vill så mycket fortfarande. Min önskan är att kunna kontrollera mina minnen mer, ändra på allting och låta dem förbli så. Jag vill kunna få min hand att rikta revolvern åt ett annat håll då jag skjuter mig själv i tinningen. Jag vill leva och låta min kärlek till dig bli så som det ska vara. Övertala min egen feghet att modet är starkare. Det jag vill säga är att min kärlek till dig är densamma som då jag skjutit mig själv med revolvern. Jag saknar att få känna dig andas mot min nacke, jag saknar att få känna dina läppar mot mina läppar, jag saknar att få höra din röst berätta att du älskar mig så som jag älskar dig. Jag må inte känna hunger eller trötthet, men jag känner kärlek och tårar... tårar rinnandes nerför mina kinder till din ära.
Det minnet då vi kysser varandra spelar jag ofta åter och åter igen utan att förstå vad som verkligen händer. En känsla av kärlek blandat med den hårdaste smärta man kan tänka sig av saknaden efter dig hugger mig rakt i hjärtat som en hjärtattack. En hjärtattack som aldrig tar slut, utan fortsätter tills... tills...
den här kärleken slutar vara oändlig.
Då min kärlek som död blir levande åter igen.

Skriven av: Rasmus Canbäck

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren