Min sommar med Sunset Valley

Allt började med att jag fick sommarlov, och vi skulle till min moster som flyttade från Sverige till Klippiga Bergen….

- Det ska väl bli kul att träffa din kusin igen? Undrade mamma som väckt mig ur mina tankar.
- Visste, mumlade jag, och tänkte på den lilla pissråttan till kusin jag hade; Alex en kille på cirka 15 år nu tror jag, som hade mörkt hår, och gråa ögon, rätt lång, han var snygg, men det hjälpte inte mot hans sätt att vara på.
- Ni som hade så roligt ihop när vi träffas, sa mamma och log mot mig.
- Visste, när han låste in mig i källaren, det var jätte kul, speciellt när luften började ta slut , sa jag och var så irriterad så jag höll på att gå upp i limningen.
- Jasså de, ja…, mamma fick inte fram något att säga så då lät hon mig va.
- Nämen titta, är det inte moster Fia där borta? Undrade mamma när vi landat och jag tittade bort mot en folksamling.
- Kanske det kanske, sa jag, och såg någon vinka.
- Sluta sura nu, det finns hästar på deras ranch, som du gillar, sa mamma
- Ja, visste är hästar fina, väldigt fina djur, men jag kan inte rida, sa jag och vinkade tillbaka till moster Fia.
- Alex lär dig nog, sa mamma.
- Säkert, då ligger jag väl på sjukhuset hela semestern, sa jag med ett ogillande leende mot mamma.
- Det var faktiskt tre år sedan ni såg sist, och han har nog förändrats, sa mamma och hjälpte pappa med väskorna.
- Vi får hoppas på det, sa jag och undrade hur hästarna såg ut.
- Nämen. är det inte lilla Anki?! Moster Fia var alltid glad att se mig.
- Annika, rättade jag henne och undrade hur jag skulle stå ut, hon förväxlande alltid mig med Anki; min andra kusin.
- Ja, det var det jag menade, sa Moster Fia leende.
- Nämen är det inte Annika, hörde jag en mörk röst bakom mig säga.
- Hej Alex, sa jag och vände mig om för att möta en lång kille med mörkt hår, men när jag vände mig om så såg jag en kille med ljust hår, och grön gråa ögon, stå och le åt mig.
- Vad har du gjort med håret, och ögonen?! Undrade jag och tittade på honom.
- Haha, lika vimsig som vanligt, det där är min kompis Gabriel, jag är bakom dig.
Jag vände mig generat om och tittade på en kille med svart hår, cowboyhatt, och cowboy kläder, gråa ögon och som höll sig för magen av skratt.
- Mycket lustigt, sa jag och gav Alex ett snett leende.
- Din kusin har humor, sa min mamma, och log mot mig.
- Ja, det kan jag hålla med om, sa jag och gick mot bilen.
Ute i bilen så satt morbror Kalle.
- Hej på dig flicka lilla, sa han och log.
Det började bli jobbigt att le hela tiden så jag sa bara hej och så kom Alex och Gabriel, plus hela familjen.
- Ska jag ta din väska? Undrade Alex.
- Tack, sa jag och lämnade över den till honom som läggde den där bak med resten av vårt bagars.
- Gillar du hästar? Undrade Gabriel.
- Ja, dom är fina djur, sa jag.
- Kan du rida? Undrade Alex och höll upp dörren åt mig.
- Nej, det kan jag inte, men jag skulle hemskt gärna vilja lära mig, sa jag och satt mig i bilen.
- Jag kan lära dig om du vill, sa Alex.
- Jag kan också ställa upp, sa Gabriel, och killarna växlade en blick.
- Det skulle vara kul, sa jag och för första gången log jag på hela resan.
- Den där Pinton heter Paint, han är en valack på fem år, en trevlig häst, sa Alex, och log.
- Vad fin han är, sa jag och klappade honom på mulen.
- Ja, det är han, sa Alex, och klappade honom på halsen.
- Men jag kände en gång en grabb som sa att hästar var pålägg på macka, sa jag och log.
- Det var då de, då var jag både omogen, och hade inte tagit mitt förnuft till fånga, sa han och log.
Apro på de, så vill jag be om förlåtelse för de där med källaren.
- Det är glömt, sa jag och Alex drog en lätt suck.
Hur många hästar har ni här? Undrade jag.
- Ja, det är väl en tio stycken kan jag tro, sa han.
- Varför så många?
- Ja, vi har ju turister som vill rida upp i bergen, så vi startade en turistgrej, på så sätt får vi in lite extra pengar, sa han.
- Okej, sa jag och såg en häst som såg underbar ut, hästen var svart, vit och ljusbrun , jag kunde inte slita blicken från den.
- Jag ser att du har sett Sunset Valley, sa Alex, som lutade sig mot staketet.
- Sunset Valley, sa jag och riktigt smackade på namnet.
- Ja, på Svenska blir det Solnedgångens Dal, sa han.
- Vad är han för ras?
- Han är en blandning mellan Quarterhäst och Mustang, sa Alex och rätade till hatten.
- Jaha, och hur har han blivit det? Undrade jag och tittade på hästen som fått syn på dom.
- Ja, vi hade ett sto, som var brunstig, och en morgon när vi kom ut, så gick det en Mustang med stoet, när han såg oss, så hoppade han ut ur hagen.
- Försökte han röva bort henne?
- Inte vet jag, men jag vet att hon fick Sunset Valley elva månader senare, sa Alex och rättade på hatten ännu en gång.
- Kallar ni honom Sunset Valley? Undrade jag och tittade på Alex.
- Nej, det är ett svårt namn, så vi kallar han Valley, sa Alex och tittade tillbaka.
- Vilken fin färg han har, och vad fint han rör sig, sa jag som var fascinerad av hans sätt att röra sig så lätt.
- Ja, det har han, sa Alex, som tyckte det började bli varmt.
- Hur gammal är han?
- Han är fyra år, och inriden.
- Kan inte jag få rida honom, sa jag med ett leende som jag brukar använda på mamma när jag vill ha något.
- Nja, han är ingen nybörjarhäst direkt, sa Alex och tittade på mig med sina gråa ögon, det såg nästan ut som om han inte ville att jag skulle råka illa ut, men jag slog bort tanken.
- Vi kan väl försöka, sa jag och Alex nickade motvilligt.
- Visste, om du vill det så, sa han och jag kramade honom av glädje.
Medans jag gick till hagen, så stod Alex kvar ett tag och såg förvånat på mig och sedan så log han generat innan han gick efter.
- Du är väl fjorton nu va? Undrade han och ställde sig bredvid mig.
- Ja, det är jag, sa jag och släppte hästen med blicken och tittade på honom.
- Ja, jag är femton, som du kanske vet, sa han och log.
- Ja, det syns ju, sa jag och log.
- Vad menar du med det? Undrade han.
- Inget, kan du ropa hit hästen?, sa jag och tittade på honom med ett leende.
- Bytt samtalsämne bara, sa han med en grimas, visst kan jag hämta hästen åt dig, sa han och puttade till mig i sidan.
Det var roligt att se hur han försökte fånga hästen, sprang hit och ditt, fram och tillbaka.
Efter ett tag kom han flåsande.
- Nej, jag får inte tag på honom, tyvärr.
- Får jag försöka?
- Visste, men akta dig, sa Alex, och tänkte att detta ville han inte missa, när hon springer runt i hagen som en idiot, och försöker fånga hästen, men han visste inte hur fel han fick.
- Hej Sunset Valley, hej gubben, vad fin du är då….
- Vem är detta, vad konstig hon ser ut, men jag gillar hennes röst, och hon ser söt ut med det röda håret i en fläta och dom snälla gröngråa ögonen, fast hon har inte ridbrallor utan jeans och en T-shirt som det står; ”Hästar är bäst och Katter kommer där näst” hon är säker en snäll person, mot den där nörden som står vid staketet, tänkte Sunset Valley och gick mot Annika .
- Det var som tusan, sa Alex och kliade sig i huvudet när hon kom med hästen efter sig.
- Nå? Undrade Annika och tittade på honom.
- Visste, sa han, först måste du ryckta honom, sedan ska du sadla honom, men allra först så ska du byta brallor, sa han.
- Visste, här ta honom tills jag kommer tillbaka, sa hon, och gick in i huset.
Alex och Sunset Valley tittade på varandra med ogillande blickar
- Jippi, står här med den största nörden på hela ranchen, tänkte Alex.
- Jippi, står här med den största nörden på hela ranchen, tänkte Sunset Valley.
- Så nu kan vi sätta igång sa jag när jag kom tillbaka, så stod Alex och Sunset Valley och tittade åt varsit håll.
När jag kom, så räkte Alex snabbt över hästen till mig.
- Okej, först ska du ryckta honom, sedan ska du sadla honom, och tränsa.
Alex babblade på och jag gjorde som han sa.
Så när tillsist när vi stod i hagen, så skulle jag sätta mig i sadeln.
- Okej, du bara sätter vänster fot i stigbygeln, och svingar över med höger, och vola du är uppe.
- De lät ju himla enkelt, sa jag med en grimas och gjorde som han sa, och vola så satt jag upp.
- Där ser du, sa Alex.
- Okej Sunset Valley, nu är det så att jag har aldrig ridit, så jag är nybörjare.
- Det är lugnt, jag ska inte göra något bus, tänkte Sunset Valley, och dom tankarna gick visst över till Annika, för helt plötsligt så slappnade hon av, och visste att han inte skulle göra något bus.
- Så där bra har han aldrig gått för någon i våran familj, sa Alex.
- Kanske inte så konstigt, alla i eran familj ser ju ut som apor i alla fall dom jag sett, dessutom är det bara killarna i familjen, som ridit mig och inte tjejen tänkte Sunset Valley, och gav till en frustning.
- Han känner väl på sig att jag är nybörjare, sa jag och klappade Sunset Valley.
- Du bor väl på landet? Undrade Alex.
- Japp, tror du Sunset Valley skulle trivas där? Undrade jag.
- Visst skulle jag det, tänkte Sunset Valley.
- Nej det tror jag inte, sa Alex och Sunset Valley gav till en gnäggning.
- Det tror jag, sa jag och log.
- Du börjar bli duktig sa Alex när vi red upp i bergen, han på Paint och jag på Sunset Valley.
- Ja, jag kommer att sakna Sunset, sa jag ledsamt.
- Sakna mig? Undrade Sunset Valley och vaknade till.
- Ja, det förstår jag, sa Alex.
- Vadå, ska hon inte stanna? Undrade Sunset Valley.
- Ja, vi åker ju i morgon, sa Annika och klappade Sunset Valley på halsen.
- Jag trodde att hon skulle stanna för alltid, men om hon inte gör de, så vet jag inte vad jag gör, tänkte Sunset Valley.
Dagen där på gick jag ut för att säga hej då till Sunset Valley.
- Hej då gubben, jag kommer att sakna dig förfärligt mycket, sa jag snyftande.
- Vadå? Jag kommer med dig, tänkte Sunset Valley och puffade med mulen på hennes axel.
- Kom nu Annika, vi ska säga hej då till alla nu.
- Jag kommer, hej då Sunset Valley, sa jag en sista gång innan jag gick.
- Hm, detta gick inte som jag tänkt, får ta till plan B, vilken det nu är, tänkte Sunset Valley.
- Hej då Alex, jag kommer att sakna dig, sa jag och kramade om honom.
- Hej då Annika, och jag kommer att sakna dig sa han och log.
- Hej då Gabriel, sa jag och gav honom en kram.
- Hej då, sa han generat.
- Då kör vi väg, sa morbror Kalle.
- Men vad är det som låter? Undrade moster Fia, och helt plötsligt så kom Sunset Valley springande.
- Hon får inte ha åkt, var det ända han hade i huvudet, där står hon, hej Annika, jag följer med dig! Gnäggade han högt.
- Vad är det med honom? Undrade pappa.
- Han vill inte att jag åker, sa jag och kliade Sunset Valley bakom örat.
- Nehe, ja, då får du stanna här hela sommaren då, sa pappa.
- Jag tror inte det är så enkelt, sa Alex.
- Nehe, sa pappa.
- Jag tror han vill följa med, han har fäst sig så vid Annika att han vill inte att hon ska åka, och om hon ska det, så vill han följa med, sa Alex.
- Nämen nörden fattar ju, tänkte Sunset Valley och tittade på Alex som tittade tillbaka.
- Jamen det går ju inte, sa pappa.
- Nu gäller det, tänkte Sunset Valley och gick fram till Annikas pappa och slickade honom på kinden, måtte detta funka tänkte han, för de där gör jag aldrig om.
- Okej då, sa pappa och skrattade.
- Tack pappa! Sa Annika och kramade sin pappa.
- Bara jag fått bort den äckliga smaken av rakvatten ur mun så…., tänkte Sunset Valley och gnäggade av förtjusning.

Skriven av: Carro Andersson