Min syster och Topsy

Den märkliga berättelsen om –
MIN SYSTER O TOPSY



Novell av Sophia Ström

Det började på våren för tre år sedan. Min lillasyster Charlott var bara sju år när vi fick reda på att hon hade cancer. Läkarna sa att hon kunde dö vilken dag som helst, men också leva i ett par år till. Ingen visste hur lång tid hon hade kvar. Hon var ju så liten, och kände sig säkert mycket rädd. Hon bara låg i sin säng hela dagarna, stackars lilla sjuke Charlott. Men så en dag förändrades allt.
Jag hade varit på klassresa till Köpenhamn i Danmark, och där hade jag hittat en så fin tavla med hundmotiv. Det var en stor oljemålning med en stor, klumpig, guldfärgad ram. På bilden var en liten, långhårig, silverglänsande hund målad, den satt under en ek, vars långa grenar hängde runt den lilla hunden med glada ögon. Jag visste att Charlott alltid älskat hundar, trots att den stackaren var allergisk och inte kunde ha en egen hund. Så jag köpte målningen, trots att den var ganska dyr. Charlott blev förstås överlycklig, och döpte den lilla, långhåriga hunden på bilden till Topsy. Hon tackade mig, och sa att målningen var jättefin. Men hennes ögon var fortfarande lika matta och ensamma.
Men dagen efter att Charlott fått målningen, hände något märkligt. Charlott ropade på mig och sa att hon hade något att berätta. Jag satte mig på sängkanten och lyssnade noga.
- I natt kom Topsy ut till mig, sa Charlott och plirade mot mig.
- Va?! frågade jag, som inte alls förstod vad hon menade.
- Jag låg här i min säng och grät, för att jag var så rädd för döden, började Charlott med ett leende på läpparna, och då hörde jag ett gläfsande, och så stod Topsy på golvet bredvid mig. Hon hoppade upp i min säng och låg hos mig hela natten. Jag är inte rädd längre, Anna. Topsy har lovat att skydda mig och att följa med mig vart jag än går. Jag är inte ett dugg rädd längre.
Jag visste inte vad jag skulle tro, så jag gick in på mitt rum och stängde dörren. Tänk om, funderade jag, om Charlott börjat yra och se illusioner nu också? Jag suckade och tyckte så synd om Charlott.
Efter den dagen hade Charlott förändrats. Hon var alltid så glad, och verkade inte vara rädd längre. Hon lekte och skojade med oss andra i familjen, även om hon inte orkade så mycket. Hon hade fått tillbaka livsgnistan, och det var vi ju alla glada över. Men jag kunde inte sluta undra, vad hade Charlott menat?

På hösten tre år senare blev Charlott sämre. Hon var mycket sjuk och låg bara i sin säng hela dagarna. Vi tyckte alla synd om henne, men det verkade inte bekomma Charlott. Hon skojade och var glad ändå.
Jag hade varit hos en kompis som bodde en bit bort. När jag kom hem var det redan mörkt ute, och det konstiga var att ingen kom och mötte mig när jag öppnade dörren. I köket fann jag mamma och pappa, gråtandes. När jag frågade vad som hänt, fick jag reda på att Charlott hade dött två timmar tidigare, i sin säng, tillsynes utan smärtor. Jag höll på att falla ihop, jag kunde bara inte tro det.
Full av smärta och gråt gick jag in i Charlotts rum och tog upp ett av hennes gosedjur. Jag kramade det, och grät. Charlott, min syster, var död. Det gick inte att förstå.
Plötsligt fick jag syn på det…: Ovanför Charlotts säng satt tavlan. Men något var förändrat. Kvar av målningen var endast en grön äng och en ek. Topsy var borta!





Författare:

Publicerat

Dela: