Publicerat
Kategori: Novell

Minnen från den tid då det var jag och du

Nu är han arg igen – på mig. Arg och besviken – på mig, igen. Man kan tycka att jag borde ha lärt mig hantera honom vid det här laget. Men varje gång han skriker i mitt ansikte så att spottet yr så känns det som om någon har sparkat mig i mellangärdet med en vass stilettklack så all luft gått ur mig. Tungan är som bedövad och jag kan inte klarna strupen tillräckligt för att säga emot. Men jag har lärt mig att stänga av efter ett tag: ”Tänk på något roligt, tänk på något roligt, tänk på något roligt…” Det enda av mina fem sinnen som inte stängs av är synen. Jag känner inte slagen men jag ser handen komma mot mig om och om igen, medan hans ansikte blir allt rödare och ådrorna vid tinningarna växer när aggressionen flödar. ”Någon gång” tänker jag ”någon gång ska jag lära mig att inte göra honom arg, så att vi kan leva tillsammans och så att han kan visa mig att han älskar mig”. Men innerst inne vet jag redan att det inte skulle fungera, det skulle sluta med att jag skulle tiga, livet ut, när allt som jag säger provocerar honom. Han hatar mig verkligen. Jag brukar försöka tänka tillbaka på de bra stunder vi hade, på orden han sa. Jag önskar att jag kunde stoppa honom för att få honom att minnas…

”Du var charmig och trevlig, sa alltid det du menade som så många andra inte vågade. Ett uttryck i ansiktet, en låga i ögonen, avslöjade din lust för livet. Du tittade på mig igen, dina ögon gjorde mig rädd. Det var inget fel på dem eller så, det var nog det som skrämde mig. Jag var så rädd för dig. Jag gillade att utmana rädslan, om och om igen. Jag gick förbi dig och du log. Hjälp! Romantik och spontanitet, det var vårt första möte…”

Det har slutat. Mina sinnen vaknar till liv igen. Ansiktet ömmar, men jag överlever. Han är där borta i hörnet, sitter framåtböjd och gråter som ett barn. Det finns inget att säga eller göra för att trösta. Jag har lärt mig. Jag har lärt mig att lämna honom i ensamhet. Jag frågar mig ofta: Vad skulle hända om jag bara packade och gick? Skulle han klara sig utan mig? Jag är så full av hatkärlek. Skulle jag klara mig utan honom? Till ljudet av mina andetag och hans djupa snyftningar minns jag när det började…

”Vår kärlek hade gått över till vardagsrutin, men vi älskade varandra fortfarande – eller jag trodde då det, även om jag hade börjat tvivla. Ett vanligt stadium efter nykärperioden är just tvivel. Men vi log fortfarande, vända mot varandra när vi pratade. Någonting var det, i din röst, som hade förändrats. Du försökte gömma det bakom ett leende med gropar i kinderna, men inga rynkor vid ögonen. Jag försökte vända mig bort från allt det där. Jag vände mig bort från dig och det var då…”

Jag reser mig mycket försiktigt från min sittande position i vardagsrumssoffan. Det knarrar till och snyftningarna upphör för en kort sekund. Med tysta tassande steg och lätt kutad rygg smyger jag ut, bort från hans närvaro. På vägen vispas krispiga höstlöv kring mina fötter. Ljumma vindar rensar mina tankar. Som så många gånger förut har jag bestämt mig. Jag har bestämt mig för att lämna honom. Skillnaden från förr är att jag känner att det kommer att hända nu. Det är oundvikligt. Han har nämligen redan lämnat mig, han som jag älskar. Kvar är någon annan som jag inte känner igen. Jag vet inte vad som har hänt, men jag vet att hur rädd jag än var för honom så var han ännu räddare. Rädd för att jag skulle lämna honom. Rädd för att jag skulle vända honom ryggen. Det lämnar tårar i mitt ansikte…

”Jag och du, vi skulle till ett ställe tillsammans, jag kommer inte ens ihåg vart… Djupa ord och trygghet, det var vår första kyss… Minns du?”

Skriven av: Annika

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren