Misslyckad julfest!

- Så är ni ihop nu eller? frågade Susy retsamt.
Josie rodnade djupt.
- Vet inte, kanske!
Susy skrattade.
- Viiisssst!
Plötsligt kom Nanna springande.
- Jag tror att du blir lucia, grattis!
Josie skakade på huvudet.
- Varför säger du och Susy så där? Det är inte alls säkert!
Nanna ryckte på axlarna.
- Bryr mig inte, sa hon och gjorde en grimas.
Hon ville att Josie och Susy skulle skrattam men Josie höll tyst.
- Ha-ha, jättekul! muttrade hon.
Precis då valde Jodie att komma springande och berätta hur mycket hon trodde att Josie skulle bli lucia.
- Det är uppenbart!
- Ja, antingen Josie, eller du, Jodie.
Jodie rodnade inte, utan knyckte belåtet på nacken.
- Jag har faktiskt en viss chans!
Josie mådde illa när hon såg Jodies självsäkra sätt.
Ändå log hon tappert.
- Jag tror då inte att det blir jag.
Susy stirrade på henne.
- Gud, vad bestämd du låter, lilla fröken!
Josie skrattade och huttrade till.
- När ringer den där förbannade klockan?
- Skiter väl jag i! sa Eleanor som dykt upp i vår sida.
Eleanor och Josie hade varit bästisar, men de upptäckte att de inte passade ihop, nu är Josie bästis med Susy, och Eleanor var bästis med Julia.
Eleanors favorit uttryck var '' skit! ''. Hon gillade att säga så.
- Jag tänker på in! skämtade Josie. Och stanna där som förra gången!
Susy rös.
- Usch, Helge är verkligen riktigt skrämmande!
Alla hade ört Josies och Susys historia, så alla skrattade gott.
De hade stannat där en endas.... eller kanske fyra.... raster.
Helge, deras vaktmästare hade skällt grovt ut dem.
Josie hade fått mest skäll, eftersom Susy såg s oskyldig ut och försvann på ett ganska mystiskt sätt.
- Dit sticker jag nog aldrig mer! skämtade Susy. Fast klockan ringer om två sek.....
Hennes rd dränktes i den gälla skolklockan som ringde in från rasten.
Alla satt på helspänn när Josie, Susy och Eleanor som hade sällskap med Julia steg in.
- Hejsan! sa Carolina nervöst. Vem tror ni blir lucia? får man rösta, tror ni?
- Nej, sa Susy. Jag tror i alla fall att det blir Josie, Hanna älskar ju henne!
Josie rodnade, det var ganska så sant.
Eller verkade så, eller så var det bara hon som älskade sin ärare Hanna.
Men Hanna var inte där, istället hade vi en vikarie som hette Berit.
- Hanna har lunginflamation, sa hon med uttråkad stämma.
Hon såg ut att vara runt sextio års åldern, tänkte Josie.
- den första jag inropar är...., sa Berit och tittade ner på sina papper. Jodie, Eleanor och Carolina.
Jodie kastade en triumferande blick på Josie, som blängde.
- Vad tror du? frågade Josie. Tror du att de väljer Jodie?
- Jodie som är så ful? frågade Susy.
Hon skämtade, men Josie tyckte det var fult att skömta så.
- Jag tycker hon är riktigt söt, fast hon nu har tandställning!
Då tågade de tre tjejerna in i rummet.
- Kom ihåg att hålla det hemligt, sa Berit emd ett kallt leende. Innan jag avslöjar vem som blev lucia.
Josies mod sjönk.
Då hade alltså någon av de tre tjejerna blivit lucia.
- Du ville verkligen det här? sa Susy medlidamt. Jagbeklagar.
- Det är ok.
Ala tågade ut och in och till sist var det bara Josie och Susy kvar.
- Jag som trodde hon skulle bli lucia, viskade någon.
- Du blir kanske tomtemor, viskade någon.
- Jag tror hon blir tomtemor, viskade en annan.
Josie hade inte längt till tårarna.
- Josie, sa Berit med en suck. Hanna hade tänkt sig att du skulle vara... Lucia.
Josie stirrade först, sedan tjöt hon av lycka.
Tänka sig, hon skulle vara Lucia på årets julfest!

Josie stod tyst bredvid Susy.
Om några minuter skulle deras Lucia - tåg nå fram.
- Jag är nervös, viskade Susy. Och jag vill inte gå längst bak!
Susy hade valts till tomtemor vilken hade fått Josie att skratta.
- Gå du, viskade Josie. Vi båda klarar oss.....
Då hördes förspelet.
Josie tog steg framåt, hela tiden med fel fot.
- Hon tar ju elefant steg! skrek någon och spridda skratt hördes.
Jodie tog små, nätta Lucia steg nu.
Och så började hon sjunga, nånting fastnade i halsen å henne så att hon lät skrovlig i rösten.
Men annars gick det bra.
- Bra, sa Berit. Så här bra borde ni vara å den riktiga jul - festen.
Josie suckade lättat, hoppas det skulle låta bra.
- Nu har ajg någonting att berätta för er! sa Berit. Hanna har sagt att jag är en sån duktig lärare att jag ska bli er nya lärare, om allt gr bra. Ut på rast nu!
Hela klassen klagade och plötsligt fick Josie en idé.
- Möt mig, allihopa, bakom huset om fem min. Jag har en plan!

Nu stod Susy och Josie där, på riktigt.
- Du måste ställa dig helt bakom mig, skrattade Josie nervöst.
- Jag tror inte det kommer funka, sa Susy.
- Vi måste försöka!
- Ser du Hanna nånstans?
Josie spanade.
- Ja, där!
Då hördes för andra gången förspelet.
Nu såg Josie till att tillgjort få nåt i halsen.
- Saaaaa-aaaa-aaa-aaaaaöööö-nk--kkttaöa Luskia! Justmara häng-rid! Stilla nett! Ropa din jäkling!
Josie rodnade medan hon låtsades få upp slem från halsen.
- BLÄÄÄH! skrek hon och spottade ut det medan hon tog jättelika steg.
Hon gick som en elefant, vilket en kille inte var sen att påpeka, högt.
Det ingick i Josies plan.
För ingen ville ha Berit till lärare.
- Saaaaanta, Luskia! Ojdå! avslutade alla, samtidigt och började prata i mun på varandra.
- Ditt fel, Josie! skrek Carolina.
Josie gjorde tummen upp åt henne och hon verkade stolt.
- Kom ihåg att bränna klänningen, inte hennes hår! skömtade Susy.
- Jag hälsar er alla med bajser och musspel!! började Josie med gäll och pipig röst. hon var noga med att få det fel. Hon.... Jag kommer med hopp i en..... AAAAAAaaaaJJJ! SLUTA!
Et gjorde uppriktigt ont, hon snodde runt.
- Iiih! MITT HÅR! skrek Josie. Mitt HÅR!
- Ojdå, sa Jodie och Julia.
- Släck det då, för faaaan! skrek Josie medan hon kände hur elden tog åt sig av hennes hår.
hon var för rädd och arg för att gråta hon stapplatde bakåt så att hennes hr hamnade på gardinerna.
Genast fattade det eld.
Carolina kom fatt en kanna med hink som hon kastade över Josie, som nu faktiskt grät.
Alla var alldeles förskräckta i salen.
- Vad handlade detta om? frågade Hanna som kom fram till oss.
De andra fortsatte som vanligt, men stämningen var irriterad och spänd.
- Äsch, Berit lärde oss inte allt ordentligt, sa Josie oskyldigt. Förlåt, Hanna. Mitt.... HÅÅÅR!
Hon visade upp sitt förstörde hår.
- Men du hade så långt! påpekade Jodie.
- Det går att klippa, sa Hanna. Okej, ni var i alla fall söta.
Hon suckade.
- Men Berit är kanske inten bra lärare trots allt!
När flickorna och pojkarna blev ensamma hurrade dem.
- Okej, jag offrade mig för nåt gott, log Josie. Fast det var ganska idiotiskt!
Susy nickade instämmande.
- Men ändå kul!

- Så jag ska flytta tillbaka, till Sveriga, avslutade Hanna. Jag kommer sakna er.
Josie och alla andra flickor hade gråtit ihjäl sig.
Hanna skulle sluta. Det var hemskt!
- Men jag kommer om två veckor, lovade Hanna.

När Josie och Susy gjorde sällskap sa Susy:
- Josie, säg att det är en madröm!
Josie stirrade på Susy och log.
- Men Susy lilla, det ÄR bara en dröm!

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 10 år.