Mitt 70-tal

Det var sent sjuttiotal och jag gick på folkhögskola.
Projektarbeten av olika slag var vanliga under den här tiden.
Själv hade jag intressen av olika slag som t.ex. meditation.
Det ledde bl.a till att jag åkte på meditationskurs i Hälsingland.
En meditationsteknik som jag fortfarande använder mig av morgon och kväll någorlunda regelbundet.
En hel del diskuterande och protesterande hörde också till tidsandan.
En grön stad ville vi ha och behålla almarna i Kungsträdgården.
När vi inte orkade vara så seriösa längre tog vi med våra drakar till den s.k. drakfesten på Gärdet.
Där hade unga,gamla,hippies,mods och vanligt folk picnic i gräset.
En och annan öl dracks väl också i en tid då mellanölet såldes fritt i matvarubutikerna.
Tanken med detta var att minska alkoholkonsumtionen men det fick snarare en motsatt effekt.
På folkhögskolan ingick jag i ett projekt som handlade om kvinnorörelsen.
Temat var: Kvinnokamp nu som då.
Vi hade dragit bort bänkarna i klassrummet och satt på varsin stol i ring.
Det var vinter och fyra av tio hade sina palestinasjalar på inomhus.
Även de två inbjudna tjejerna från någon kvinno organisation,(oklart vilken,minnet sviker) hade så.
Minns i alla fall att dessa tvås engagemang påverkade mig såpass mycket att jag uppsökte Alla kvinnors hus,som ger stöd och rådgivning bl.a till våldsutsatta kvinnor.
Det var väl antagligen meningen att jag skulle engagera mig i verksamheten men så blev inte fallet den gången.
Nu är jag pensionär med tre vuxna barn och tre barnbarn men fortfarande brinner lågan i mig för denna viktiga fråga.
Information,skydd och stöd är viktiga delar i kampen för kvinnors rättigheter.
Det skulle dröja nästan fyrtio år, men nu är jag i alla fall åter engagerad i att göra skillnad för våldsutsatta kvinnor.
Inga kvinnor och barn ska behöva hållas gömda p.g.a. hot och våld.
För min egen del hoppas jag på att kunna medverka till en förändring/förbättring av kvinnors levnadsvillkor. Bättre sent än aldrig.

Författare:

Publicerat

Dela: