Mitt sista andetag

Det sista jag mindes var den heta andedräkten från ditt ansikte tätt nära mig.Jag kom ihåg ditt ansikte ditt snea leende och dina havsblåa ögon som sakta stirrade på mig med ett nervöst uttryck.Jag orkade knappt lyfta min hand för att sakta stryka ditt underbara ansikte du tittade ännu nervösare på mig och var snabbt där när jag sakta ramlade ner på marken igen efter ett dåligt försök av att lyfta på mig.Du öppnade munnen för att säga nåt men innan dess kände jag av det igen och du var snabbt på fötter.Du lyfte upp mig i famnen medans mina nervösa ryckningar gjorde så dina armar darrade.Du lade mig i den varma sängen medans mina armar och ben ryckte och jag blev alldeles stirrig.Dina ögon fick ett oroligt och lidande ansiktsuttryck och allt jag ville göra var att smeka din porslinshy.Jag orkade inge mer hur kunde jag vara sjuk just nu,nu när jag entligen var kär jag var sjukligt kär och kunde inte tänka på någon annan än dig.Du och ditt skratt som alltid fick mig att le och din röst fick mig att kännas som om jag nyss hade upptäckt den finaste skatten i världen.Du var min och jag var din du hade bevisat din kärlek för mig redan och du fick mig verkligen att känna mig speciell och unik.Men varför hade detta hänt en ren otur hade folk sagt men allt jag tänkte på var att det var ödet.Ödet ville inte att vi skulle vara kär jag fick aldrig vara lycklig speciellt inte med dig.

Den dagen jag fick reda på min nuvarande sjukdom var kall och det var den första oktober och det kändes i luften att vintern var på väg.Du hade nyss bevisat din kärlek för mig och jag var lycklig mina drömmar hade besannats och ingen kunde ändra på det.Men bara för att du hade lämnat rummet för en ynka minut för att koka te och varken mamma eller pappa hade varit hemma så skulle helvetet bryta loss.Jag fick en stor klump i halsen och började sträcka mig efter glaset med vattnet som stod på den lilla pallen i hörnet.Jag lyckades nudda den så allt vattnet råkade åka ut.Du hade hört det och hade snabbt sprungit in i rummet för att genast se vad som stod på gång.När du kommit in hade du genast sett mig ligga på golvet med handen runt strupen mina ögon snurrade och kroppen började det sprattla och ryckas i och jag skrek.Först hade du bara stått där med öppen mun ända tills du förstod allvaret i situationen.Du halade genast ner handen i fickan för att gräva fram mobilen du slog snabbt nummret till ambulansen och på ett par minuter så var jag inne i ambulansen på väg till sjukhuset.Du hade varit nära mig hela tiden och det hade jag varit glad för.När min mamma och pappa fick reda på detta åkte dem snabbt till sjukhuset och stod snart bredvid min sida vid sängen dem också.Så hade det gått till dagen jag blev sjuk läkarna hade aldrig sett någonting liknande och jag var mycket svag dem sa till och med att dem inte trodde att jag skulle överleva.

Det var 3 veckor sen nu och jag hade inte förbättrats utan bara blivit sämre läkarna visste fortfarande inte vad dem skulle göra och alla blev bara mer och mer oroligare.Du satt fortfarande bredvid mig jag såg tröttheten i dina ögon och jag ville bara forma orden gå och lägg dig men jag var för sjuk och fick inte fram ett dugg.Varje gång dina ögon föll ihop slog du snabbt upp dem igen rädd för att missa mitt livs sista ögonblick.Men efter någon minut åkte dina ögonlock ändå ihop och jag satt och tittade på dig i smyg medans du sakta somnade.Men plötsligt kände jag hur strupen knöt sig igen och mina andetag minskade och snart började min kropp rycka igen.Du slog snabbt upp ögonen och började skrika på hjälp folk kom men jag visste redan då att jag inte behövde någon mer hjälp utan allt jag behövde var bara dig.Jag tog snabbt tag om din handled och du tittade sorgset på mig med hundvalpsögon.Jag drog upp mitt ansikte till ditt ansikte och kunde känna din varma andedräkt och sakta lät jag mina läppar möta dina medans mina ögon sakta sloknade och min kropp sakta somnade in och jag inte längre kände någon känsla alls.Men innan jag helt bleknade bort hörde jag dina ord."Jag ska aldrig glömma bort dig".

Författare:

Publicerat

Dela: