Publicerat
Kategori: Novell

Mognad

Pojken vandrade ensamt genom den mörkbelagda lekparken, den lekpark han som liten lekt med sina bästa vänner. Den tid då han aldrig var olycklig, bara oerhört lycklig. Tyvärr helt ovetande om vad som skulle drabba honom senare i livet.
Pojken blev äldre, alla blev äldre och började mogna på sitt speciella sätt. Andra mognade senare och visa tidigt. Speciellt var ju det här med tjejer, aldrig hade man haft tanken på att tjejen, som man var bänkkamrat med, var annorlunda. Aldrig skulle pojken tro att man verkligen kunde bli helt galen i en tjej på det viset. En tjej man har känt hela sitt liv och aldrig någonsin tänkt på att hon var tjej.
Tonåren kom, lite tidigare för tjejerna och lite senare för killarna. Killarna började harkla sig innan de började prata, ibland kunde deras röster vara ännu ljusare än vad någonsin tjejernas skulle bli. Men som tur var, för de flesta, skulle den ljusa rösten försvinna om ett par år.
Pojken hade bekymmer, han visste inte längre vem han var eller vem han skulle vara. Allt var bara problem, han kände att hans kompisar började försvinna. Där stod han, ensam i mörkret och helt ovetande vad som skulle ske.
Tiden gick, man började klass sju. Pojken hade börjat få finnar, alla hade nästan finnar. Med täckstift försvann de röda, äckliga finnarna.
Det var nu det var mening att börja syssla med alkohol, visa hade föräldrar som inte brydde sig och andra hade börjat engagera sig i en nykterist förening.
Att försöka få ungdomarna att sluta, eller att aldrig börja dricka, var som att försöka få en kamel igenom ett nålsöga. Föräldrarna hade inte längre någon makt, alla ungdomar gjorde som de ville. Det handlade inte längre om att vara lydig, det var förr man var snäll. Nu skulle man börja röka, dricka alkohol och göra andra förbjudna saker.
Det talades om att ett par ungdomar från nian, att de hade stulit flera CD-skivor från stadens musikaffär. Det sades även att en tjej i åttan hade åkt fast när hon hade tänkt smuggla ut en dyr tröja från den mest populära klädaffären i staden.

Det tar tid, tänkte pojken, det tar tid att lära sig veta vem man är. Kanske man inte vet vem man är, förrän man ligger på sin dödsbädd. Pojken fortsatte att gå, inbunden i sina tankar.

Skriven av: Jimmy Lundgren

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren