Molloken och krum

Molloken och krum, och med ett plasthjärta kring halsen, hasade intendenten mot fönstret. Svettiga fingrar halkade upp metallöglorna som med ett knäpp haspade upp åt sidan. Den övermålade fönsterkarmen slog i husväggen när fönstret for upp och flagor av vit soltorkad färg segnade ned på grusgången. En skata på den kvarglömda telefonledningen invid skorstenen ruskade upp och iväg över gården. Ett steg upp på pallen med bronsinfattningar, det vinglade. Han knöt åt morgonrocken. Ett kliv upp på fönsterbrädan. Det skulle ske nu. I öst låg Lursjön matt och morgontrött, en fiskare rodde mot land och ekan skar ett snitt i frösolket på ytan. I norr slingrade sig vägen mot stan och solens första försök att gå upp avslöjade en smutsgul dimma bland träden. Intendenten höll om fönsterkarmen, snurrade bak hjärtat så att det låg som en mantel på ryggen och den röda rosetten formade ett nystan under hakan. Han lyfte ena foten.

- Ha den äran! Familjens katt strök runt tårtan på bordet. Pendeluret harklade sig och Fru Intendenten lyfte på temössan, hällde upp den bruna sörjan och slog tre gånger med skeden på koppens sköra kant.
- Allesammans nu! Ett fyrfaldigt leve för Intendent Johansson. Han leve! Femtio år hade gått. Hipp! Inget hår hade han kvar. Hipp! Lederna värkte av blodbrist. Hurra! En klunk te sedan ut, ut och bort. Ut till verkstan. Familjen unnade honom tid för sig själv. Ett geni. Ett helt eget geni i en helt egen verkstad. En älgstegeverkstad. Kommunen efterskänkte årligen en summa till lokalt producerade älgstegar. Älgstegar som hjälp till självhjälp för fortplantningen av skogens konung, i vetenskapens namn. Egentligen i alla andra namn också. Älgstegen hade aldrig testats. Och lika bra var det eftersom det enda exemplar som stod klart hade extra bronsinfattningar som stöd, och den bognade betänkligt redan under trycket av en blomkruka. Kommunen låg dessutom i rättslig konflikt med ett tillverkningsföretag i Leipsigh som hävdade upphovsrätt, men pamparna i kommunhuset stretade mot med näbbar och klor; även om det innebar att alla utlovade pengar till barnomsorgen fick frysa inne några år till. Ett geni är ett geni, och kommer alltid vara ett geni. Intendenten kontrollerade att dörren till verkstan var låst och plockade fram augistinumret av tidskriften ELLE ur lådan till svarven som ingen använde. Fräsha-upp-dig-till-hösten-special, sidorna tio till femton. Borstade bort sågspån från skospecialuppslaget sexton sjutton. Och där! Där! Sidan arton - Bygg ditt eget hemmaspa. Motljuset på ekdäcket spelade i samklang med lätta krusningar i bubbelpolen. Och kupolen över hela träkonstruktionen, i pressad aluminium. Det gick som en rysning utmed ryggen. Pressad aluminium och inpregnerat trä. Intendenten kunde läsa artikeln om och om igen. Bilden hade en rispa från den gången han försökte formbestämma en älgstege efter formen på trappstegen till bubbelpolen. Tilltaget slutade med en kraftigt överansträngd axel och fiffel i bokföringen gällande ett gigantiskt felinköp av grovt sandpapper. Revisorn fick det se ut som stöldkompensation i redovisningen samtidigt som Intendenten fick skriva på en lättare form av omyndighetsförklaring. För allas bästa sa revisorn. För allas bästa sa Intendenten.

Foten fick åter fäste på fönsterbrädans dammiga yta. En död geting låg stelnad i ett torkat spindelnät och fiskaren surrade fast ekan vid en björk. Han var inte lika säker nu. Jävlar! Den enda lösningen var inte den enda lösningen.

Skriven av: Erik Tobias Enström