Mordet på Caroline

pågrund av en annan sida, blev det fel när jag skev den här novellen,därför kan dialog tecknen vara borttagna. ber om ursäkt.

Mordet på Caroline
Ur en mammas perspektiv

Det var den 18 mars 2004 det hände. Dagen hennes familj aldrig skulle glömma.

Isen hade börjat sakta men säkert smälta, en ensam fågel satt i ett träd och sjöng.
Det var vackert ute tyckte Caroline. Hon längtade tills hon kunde plocka en bukett fylld med små späda gula tussilagor. Hon anade inte att 100 meter bakom gick en man med en kamera. Och hon anade aldrig att han inte knäppte kort på några fåglar utan på henne.
Hon gick där på gatan, ur hennes splitter nya Ipod dunkade hip-hop.
Det var en ny grupp hon hittat när hon laddade ner låtar från familjens dator.
Dom sjöng om sorg, och dom sjöng om kärlek.. Caroline tyckte att låtarna passade in i hennes liv.
En bit av en låt, gjord av en känd rappare gick så här : Hennes kinder är våta och hennes ögon svider, men ingen ser varför denna flicka går och lider. Hon är flickan som inte kan vara glad,
Hon är flickan som lider varje dag.
Caroline gick i fem minuter till. Flera olika låtar hade spelats upp i hennes Ipod. Hon hade precis kommit in på Göransgatan när hon kände hur någon kom bakifrån och tryckte en våt tygbit eller något över hennes mun och näsa. Sen blev allting svart.

'-Ett kidnappningsdrama har utförts i områden utanför Stockholm mellan 15,30 och 17,00.'
Personen ifråga är en liten flicka på 12 år vid namnet Caroline Eriksdotter.
Hon hade ett par svarta jeans, en blå stickad tröja, en vit väst och blåa basketkängor av märket
Converse all star. Hon har brunt självlockigt hår och blåa ögon.
Om ni har några uppgifter om detta ska ni omedelbart kontakta polisen.
Det var så han sa, den tjocka gubben från Aktuellt. Det fanns liknade uppläsare och en liknande nyhet på alla tv kanaler. Men det var så han sa, den där tjocka gubben från Aktuellt.

4 dagar senare hittade polisen en livlös kropp i Solna. Vi fick åka till Stockholms bårhus för att identifiera henne. Jag brast i gråt när jag såg att det var min lilla flicka, min lilla gullhöna min yngsta dotter som låg där och var kritvit i ansiktet.
En polis och hennes assistent kom och hälsade på oss. Dom presenterade sig som kriminalinspektör Ester Svensson och assistent Jakob Gustavsson. Ester lade en hand på min axel och log vänligt.
'Har ni, Har ni hittat något spår på förövaren?' Frågade jag osäkert.
'Nej inte en. Men vi har satt in 15 man på det här fallet som jobbar dygnet runt för att få svaren på detta.'
'Ja okej.' Sade jag. Vad mer kunde man göra liksom?
Jag och min man Erik, samt våra 3 andra barn Sara, Hanna och Lucas, gick längs den vita korridoren. Allt var vitt, klinkergolvet, taket, väggarna, möblerna. Det enda som bröt det vita var en rödlackad dricksautomat. Där kunde man köpa coca-cola, fanta, ja, dom där vanliga läskeblasken.

Dom 3 närmaste veckorna gick tiden åt att planera begravningen och torka sina tårar med sarvetter.
Vi vill ha begravningen klassisk men en då modern. Vi ville göra så som Caroline hade velat ha det.
Därför valde vi först en klassisk begravningsmelodi. Sedan vart det en låt som heter Puff Daddy - I´ve been missing you. För vi vet ju att Caroline gillar sån där trams musik, hip-hop.
Sedan efter begravningen blir alla gäster bjudna hem till oss, där det blir kaffe och choklad brownies.
För det vet jag att hon skulle tyckt om.

Den fjärde veckan efter att dom hittat henne ringde hon. Den där Ester som var kriminalinspektör.
Hon sade att dom hittat fibrer från en yllekappa, och att en nerblodad yllekappa hittats i en papperskorg I Zinkensdamm. Och att dom hittat 2 olika DNA typer på den.
Nu skulle dom bara jämföra, om något var Carolines och om något av dom fanns i brottsregistret.
Allting ser ljusare ut nu sade jag till familjen, när jag lagt på luren.

Men där hade jag fel. 2 dar senare kom DNA svaren. Det var Carolines blod. Men Förövarens DNA fanns inte i brottsregistret.
Så nu satt jag och Erik i en varsin fåtölj på Esters kontor. Ester kom in med 2 köpes kaffe.
Hon räckte dem till oss, sedan satte hon sig på en kontorsstol på andra sidan av skrivbordet. Det var överfyllt med mappar, pärmar, och papper. Någonstans där under låg också tangentbordet till hennes dator.
Ja, nu är det såhär, vi har hittat ett fynd angående mordet. Började Ester.
Kappan, sade jag.
Mm, och vi tror att vi har hittat mordvapnet.
Vadå??? Skrek Erik och ställde sig hastigt upp.
Polisen i Norrtälje har hittat en kniv med blodspår som låg i annan papperskorg.
En papperskorg till? Sade jag med en frågande min.
Ja, och nu om det är så att förövaren dumpat bevis i papperskorgar runt om i Stockholm,
Så att sopstationer ska ta hand dom och dom försvinner bland ton av skräp och kompost…
Så har vi problem. Fyllde jag i.
Ja dessvärre har vi det. Svarade hon.
Så vad gör vi nu? Frågade Erik.
Vi har fördubblat patrullerna, och dom har i uppgift att leta i varenda papperskorg i hela Stockholms området. Sade Ester. Jag tänkte på hur allvarlig hennes röst lät. Fast det e klart att man måste ha det i hennes bransch.

Det är nu snart påsk. Och min familj ska åka upp till fjällen. Vi behöver vila bort alla bekymmer och mardrömmar. För tro mej sådana har vi fått många av.
Bara ta det lugnt och åka scooter och längdskidor. Försvinna från den hemska vardagen.

På skärtorsdagen åkte vi. Vi hade inte med oss någon telefon. Och när vi kom hem igen en vecka senare hade mycket hänt.
Jaha, vad gör vi nu? Frågade jag Ester när jag återigen satt i en stol vid hennes skrivbord som hade fler papper och pärmar över sig.
Vi vet inte.
Nähä.
finns det några konkurrenter eller något som skulle vilja skada eran familj?
Nä. Det tror jag inte. Mc Donalds i så fall. Men aldrig skulle väll dom döda ett barn på det viset?
nej det tror jag inte. Dom är ett ärligt och ofarligt företag. Dom skulle inte kunna göra något sådant.
Men Jörgen! Min bror, han har alltid hatat mej. Jag träffade honom sist för 2 månader sedan ungefär. Då ville han låna pengar.
Och du gav honom det?
Nej såklart! Inte ska min sparkassa gå åt för att hans pengar till hyra försvinner på sprit. därför är han är arg på mej. Eller snarare hatar mej.
Så du tror att din bror skulle kunna göra det här? Frågade Ester.
Jaa. Han hotade med att elda upp vårat hus om han inte fick bo hos oss i någon månad.
Vad bra. Då tar vi in han på förhör. Vilken adress har han?
Jag vet inte. Han flyttar så ofta. Så fort ägaren till lägenheten klagar på att han inte sköter sig. Han kan bo var som helst i Stockholm just nu.
Jaha. Då får vi ta det svåra sättet då! Sade Ester.
hur då? Frågade jag
Vi får efterlysa honom såklart! skrattade Ester.

Och det gjorde vi. Vi efterlyste honom i tidningar, radion och nyheterna.
Jag fick beskriva han hos en tecknare.
Men vi fick inget svar på efterlysningarna. Nu började jag bli lite less. Det hade gått 2 månader sedan mordet när vi hittade vårt tredje fynd. Carolines blåa högra vante hade hittats i en papperskorg i Sollentuna. Det var inte mycket vi kunde göra. Nu hade vi hittat kroppen i Solna, en kappa i Zinkensdamm en kniv i Norrtälje och en vante i Sollentuna.
Det var inte mycket vi kunde gå på. Men Ester tror att han gör såhär för att vi inte ska kunna spåra han till ett speciellt ställe. Att han inte vill hittad. Och det e ju uppenbart, klart man inte vill det när man har mördat någon! Det råkade bara vara min dotter.
Dom stora platserna han hittills inte varit vid är ju Ekerö, Södertälje, Nacka, Lidingö och Vaxholm. Det e det vi har att gå på. Att han bor vid någon av dom här platserna.
Polisen säger bara att vi ska avvakta. Men jag vill inte! Jag vill sätta den där mannen som kanske är min ”bror” bakom lås och bom.

Vi hittade hennes plånbok, den var tom. Men jag minns tydligt att Caroline fick sin månadspeng dagen innan. Nu handlar det alltså om ett rån.
Vi hittade den tomma plånboken i en papperskorg i Nacka. Nästa dag hittade vi 2 fynd! Det var jätte bra tyckte Ester.
. Vi hittade hennes Ipod i Ekerö och mobil Vaxholm.
Sedan hände ingenting i 4 dagar. Jag insåg att det nu bara fanns 2 alternativ.
Han bodde antagligen i Södertälje eller Lidingö.
Dagarna gick. Dom 30 poliser som letat i papperskorgar på andra ställen flyttades dit.
På hennes 13 års dag, den 11 Juni 2005 hittade polisen hennes vänstra vante i en papperskorg i Lidingö. Han bodde alltså i Södertälje. Eftersom det var det enda stället han inte placerat ut något bevis.
Det var en uteliggare som hittat den. Han tyckte det verkade mystiskt med en vante så här på sommarkanten. Jag instämde med han och gav han en hundra kronors sedel som tack. Då vart han tårögd.

Den 18 juli, exakt 4 månader efter mordet tog polisen in Jörgen på förhör.
Jag satt utanför, men hörde vartenda ord.
Jag hörde hur Ester frågade Jörgen.
känner du igen den här flickan?
Ja. svarade Jörgen.
Vem är det? Frågade hon vidare.
Min systerdotter.
Har du någon gång skadat hon.
Ja, sade Jörgen igen.
Mördade du Caroline?
Ja. Sade Jörgen ytligare en gång.
Du har alltså mördat Caroline, varför? Frågade Ester.
JAA, för fan JAA! Jag mördade flickan. Varför? det undrar jag också.
För att min jävla kärring till syster inte ville ge mej pengar.

När jag hörde det där började jag gråta. Varför hade jag inte gett han pengarna? Så hade vi sluppit han nu. Och framför allt hade inte min dotter varit död.

Jag mördade Caroline, för att jag behövde pengarna. Hon hade en Ipod. Hon fick 800 hundra kronor i månadspeng. Mer en vad jag ens får. Hur skulle jag annars betala min hyra?
Poliser gick in i förhörsrummet, jag hörde hur Ester sade.
Jörgen Svensson, du är gripen för rånmord! Du får skaffa en advokat om du vill.
Sedan vart allt suddig, Tänk, Vi hade äntligen hittat mördaren. Äntligen får Caroline ro i graven. Tänkte jag. Äntligen ska den där mannen straffas. . .

av elin enochsson

Skriven av: elin