Publicerat
Kategori: Novell

Morgan och dramat på tennisplanen

Varken Morgan eller Johan hade någon större lust att stå och nöta backhand eller något annat slag så de bestämde sig för att köra en träningsmatch efter uppvärmningen. För att spetsa till det hela bestämde de att förloraren skulle bjuda på läsk efter matchen. Morgan vann lotten och beslöt att Johan skulle börja serva. Morgan gillar inte att börja matcherna med att serva. Serve är det slag han behärskar allra minst. Vore man elak kunde man kalla honom dubbelfelens okrönta mästare. Men så elak var det naturligtvis ingen som var, förutom Johan förstås. I stridens hetta kunde han slänga ur sig i princip vad som helst.

Det utvecklade sig till en tät och jämn match. Båda spelarna gjorde sitt yttersta för att vinna och slippa vara den som fick betala för två läsk. Morgan gjorde så gott han kunde för att få Johan ur balans. Främst genom långa höga bollar och ett visst maskande mellan duellerna. Men Johan måste ha vaknat på rätt sida för en gångs skull för han verkade i det närmaste opåverkbar, nästa stoisk i sitt lugn. Han som annars var vida omtalad för sitt temperament. Idag var han ovanligt omdömesgill i fråga om vilka bollar han skulle rusa fram på.

Johan gick upp i ledningen med 4-1 innan Morgan äntligen fick upp ångan ordentligt. Plötsligt satt vartenda slag. Bollen smekte linjerna samtidigt som Johan gradvis började tappa humöret. Vid ställningen 4-4 återstod endast tio minuter av deras träningstid. De skulle förmodligen inte hinna slutföra setet så de bestämde sig för att spela ett sista avgörande game. Det var Johans tur att serva.

”Hur känns det din sprättpelle?”, trissades Johan. ”Hur är det med gummiarmen?”
”Äh, sluta glappa och börja spela så att jag kan få min gratis Fanta snart”, replikerade Morgan.
”Gratis Fanta?!?”, utbrast Johan. ”Jo, gosse lilla. Dröm på du bara. I vilket hörn vill du att jag ska placera bollen? Det är bara att välja. En lite chans ska du väl ha. Vill du returnera med forehand eller backhand?”
”Välj själv. Det spelar ingen roll. Jag kommer ändå att dunka in den längs linjen.”

Morgan placerade sig en bit bakom baslinjen så han var beredd ifall Johan skulle satsa med full kraft på första serven. Johan har en tendens att vilja gå mer på kraft än teknik när matcherna närmade sig ett avgörande. Hans brist på tålamod får honom att vilja avsluta matcherna snabbt. Morgan stod och studsade lite för att inte stelna till. Samtidigt studsade Johan bollen framför sig just innan han skulle kasta upp bollen för att slå till den. Morgan såg att Johan tittade mot mitten och antog därför att han skulle serva mot hans backhandssida. Johan kastade upp bollen men vinklade racketen i sista sekunden just innan träffen så bollen styrdes ut mot Morgans forehandshörn. Morgan var helt bortkollrad och hade inte en chans att nå bollen. Serveäss.

”15-0. Den var du inte beredd på, va?, retades Johan. ”Tre raka poäng till och läskeblarran är min”.

Morgan valde att hålla inne med kommentarer för att inte tappa koncentrationen. Han gjorde sig beredd att returnera nästa serve. Den här gången lade Johan full kraft bakom förstaserven men han lyckades inte hålla den nere utan bollen flög minst en meter utanför servrutan. Johans andraserve brukar vara hur säker som helst, Oftast rätt så lös och med god marginal innanför servrutans linjer. Så även den här gången. Morgan hade inga problem med att returnera. Han slog till med en kraftig forehandsspin och den landade mitt framför Johan strax innanför baslinjen. Topspinen gjorde att bollen studsade högt upp i luften och Johan lyckades med nöd och näppe nå den. Morgan hade påpassligt sprungit fram på nät och Johans höga och lösa slag borde inte vara några problem att smasha in. Morgan siktade in sig på bollen genom att peka med vänster pekfinger. Det kändes som en evighet innan bollen var redo att slås till. Väntan gjorde att Morgan tappade koncentrationen för ett litet, litet ögonblick så istället för att träffa bollen med all kraft slog han ett stort hål i luften. Som grädde på moset landade bollen mitt på Morgans näsa. Blodet sprutade som en fontän samtidigt som han sate sig ner och började tjuta.

”Kand du hämda pappe?” lyckades han få ur sig mellan blodkaskaderna.
”Ska jag hämta din pappa?” frågade Johan något oförstående. ”Det är väl bäst att jag hämtar papper först så att du kan stoppa blödningen. Sen kan vi gå hem till din pappa.”
”Djaa, de va ju de dja tsa, iddi.”

Johan sprang iväg och hämtade en bunt pappershanddukar vilka han blötte några stycken. Morgan hade lyckats kravla sig utanför sidlinjen och satt sig på en av stolarna som användes vid sidbyten. Blodet hade slutat spruta men Morgan var alldeles nerblodad. Det såg ut som han lekt ”hitta sockerbiten utan att använda händerna i en stor skål med ketchup”. Han lutade huvudet bakåt samtidigt som han torkade rent ansiktet med fuktiga handdukar. Därefter tog han några torra och lade över näsan.

”Jag får nog säga till i receptionen att de får komma och göra rent banan”, sa Johan.

Att göra rent banan skulle nog inte bli helt enkelt eftersom underlaget bestod av en grön filtmatta. Johan blev borta några minuter innan han kom tillbaka med en surmulen gubbe.

”Vad fanken haur ni gjort, era knudor?” vrålade gubben på klingande skånska och syftade på den stora blodfläcken i mitten av banan. ”Dä härr fårr ni banne maj torka opp schelva.”

Surgubben gick och hämtade en städvagn med vatten och mopp till Morgan och Johan. Morgan kände sig lite vimmelkantig. Johan visade sig från sin bästa sida och tog hand om eländet själv. Turligt nog var det ingen som kom för att spela timmen efter så Johan hade gott om tid att göra rent. Tjugo minuter senare hade han lyckats skrubba rent det mesta.

”Dack sga du ha”, pressade Morgan fram genom pappershanddukarna.
”Äh, det är lugnt”, sa Johan. ”Fast du är skyldig mig en läsk. För det hann ju bli 30-0 innan matchen avbröts.”

Morgan kunde inte låta bli att le. Han reste sig upp och de följdes åt mot kafeterian och köpte läsk för Morgans pengar. På vägen kunde de inte hålla inne med skrattet längre. De skrattade så att tårarna rann. De rann allra mest på Morgan men det berodde på att det gjorde så fruktansvärt ont att skratta. Men han kunde inte låta bli.

Skriven av: Kristian Hultman

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren