Publicerat
Kategori: Novell

Mörkret

Sommarlovet närmar sig och fågelkvitter hörs allt mer tydligare som tidiga operagalor på morgonen.
Oron för att inte räcka till, drar sakta mot sitt slut.
Jag börjar skymta en ny svag asfalterad grusgång öppna sina nya och naiva vägar för föraren.

Det börjar bli dags nu. Mina dagar är räknade men det betyder inte att det är för tidigt att stadga sig.
Mina nya skor blänker i sin fullaste glans och utstrålar samtidigt att det finns hopp för t.o.m de hänsynslösa.
Skor som ska följa med mig på de nya asfalterade grusgångarna vid sidan av vingården.
Pulsen slår alltmer hårdare för varje klockslag och självförtroendet håller på att förvandlas till små atomer som inte går att använda sig av. Kepsen sätts på, igen.

Minnena börjar långsamt men smärtsamt slå upp sina förflutna stängda dörrar.
Det förgångna är glömt och blivit till ett av mina många skelett i garderoben som jag samlat på mig med åren.

Det är svårt att glömma och gå vidare eller gå vidare och glömma som man säger.
De två alternativen har man prövat och använt sig av så att orden har nöts till små sandkorn. Ingetdera funkar och det börjar bli alltmer mörkare för var dag. Mörkret omsluter sig om mig som långa kråkskratt på de ensamma helgdagarna.
Isoleringen börjar ta kål på mig.

Min hy behöver en fräsch polering, håret ett klipp och livet en ny rivstart.
Tåget är försenat nu, och det finns ingen återvändo, nu eller aldrig.
Tiden känns svårare att justera och anpassa sig till.
Med dagar som försvinner med små hallucinationer börjar också syreupptagningen bli mer tyngre och grövre.
Det går längre inte att få igång den sunda metabolismen som i tidig ålder.
Mörkret drar försiktigt sina smutsiga kladdiga fingrar runt min opolerade hud och smid samt kring min hals.
Slutet närmar sig och det känns nästan som att gatlyktorna är allt jag har kvar.
Ute på vingården, ser jag skymten på faderns och moderns gravstenar trots den sämre synen.
Det får mig att minnas den förödande födelsedagen som skulle bli den sista som firades, någonsin.
De var så glada och stolta men samtidigt rädda för det som skulle komma att basa i fortsättningen.
Det blev ingen fortsättning utan ett slut med en stor lucka som man vid senare tid behövde fylla på.

Mörkret har sett sitt offer och lurar bakom de gamla gardinerna som modern sytt med de varma omtänksamma händerna.
Smärta utan kärlek.
Ett tyst skrik kvävs med små korta andetag.

Skriven av: Ashepr0

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren