Mörkretsvarelser del 1

”Det var en varm sommarkväll allt hände. Jag skulle på fest med min bästa vän Sarah, men vad jag inte visste var att just den kvällen skulle det hända något som skulle förändra mitt liv för alltid.
Jag hade precis tagit på mig min röda, knälånga klänning, när jag hörde min storasyster, Mia, ropa på mig från undervåningen. –” My, Sarah är här.”
Jag tog min handväska och gick ner för trappan. Vid trappans fot stod Mia och log mot mig.
Hon hade samma svarta hår och gröna ögon som jag.
Bredvid henne stod Sarah. Hon var så vacker i den ljusblåa klänningen, samma färg som ögonen, hon hade kort, blont hår och fräknar.
-” Ska vi gå?” frågade Sarah.
-” Japp.”
Jag kramade Mia hej då och vi gick ut genom dörren.
-” Inte senare än tolv” ropade Mia efter oss.
-” Nej då” ropade jag tillbaka.
När vi kom till festen blev vi sittandes i soffan och såg på kaoset runtomkring.
Musiken var på högsta volym, folk skrek och bråkade och porslin for in i väggen.
-” Den här festen suger” suckade jag.
-” Ja, det är ingen höjdare precis” höll hon med.
-” Ska vi gå hem istället?”
Sarah nickade. Så vi tog våra saker och lämnade lägenheten.
Det var skönt att komma ut i den friska kvällsluften. Himmelen var stjärnklar och det enda som hördes var vag musik och skratt från en annan fest.
-” Det hade vart bättre om vi hade vart bjudna på den festen, där verkar dem ha trevligt i alla fall.” sa Sarah.
Vi gick under tystnad en stund arm i arm.
-” Är det något som rör sig där borta?”
Jag försökte se noggrannare in i mörkret. –” Jag kan inte se något.”
-” Ska vi försöka ringa någon som kan köra oss istället?” frågade hon oroligt.
-” Nej, det är säkert ingen fara.”
Men det var verkligen något på väg mot oss. Jag svalde och försökte lugna mig själv. Det är ingen fara, det går alltid folk här. Det är bara att gå, tänkte jag för mig själv om och om igen.
Då kom det två killar emot dem. Den ena var brunhårig med gröna ögon och den andra var blond med gröna ögon. Båda var vältränade och hade t-shirt och jeans.
-” Vad gör vi nu?” frågade Sarah med darrande röst.
-” Jag vet inte, går”
-” Tjena tjejer” sa den blonda.
-” Hej” sa jag kort och vi fortsatte gå.
-” Jag heter Linus och detta är Kim”, fortsatte han.
Vi fortsatte bara gå och dem gick efter.
-” Ni ska inte följa med oss då?”
-” Nej, vi ska hem” sa jag utan att se på dem.
Dem fortsatte följa efter och mitt tag om Sarahs arm hårdnade. Pulsen ökade och paniken steg. Vad fan skulle vi göra nu?
Vi ökade takten.
-” My” nästan skrek hon.
Vi sparkade av oss skorna och började springa. Jag hörde dem flåsa i nacken.
Vart skulle vi ta vägen?
Men snart såg jag ett litet hus längre bort. Jag drog i Sarahs arm och vi sprang mot huset.
Då kände jag att någon grep tag i min nacke och kände något vasst tränga sig ner i huden.
Jag skrek av smärta och allt blev svart.

Det bultade i huvudet, knäna, halsen och fötterna. När mina ögon vant sig vid dunklet, såg jag att jag var i en källare. Den enda möbeln i rummet var ett trasigt bord som låg i en hög bredvid mig.
Jag såg Sarah ligga på andra sidan rummet. –” Sarah.” Hon svarade inte. –” Sarah.” jag krälade emot henne, men när mina fingrar var någon millimeter från hennes tog det stopp.
Hon hade slutna ögon, som om hon sov.
-” Sarah” Ingen respons nu heller. Andades hon. Jag försökte se men såg inget livstecken alls. Jag kämpade mig upp på armbågarna och såg två hål in i hennes hals och allt blod som runnit ur henne. Jag la mig ner på magen igen och grät. Hon var död. Sarah var död.
Jag försökte resa mig upp men det var något som hindrade mig. Jag kollade ner mot fötterna och såg att jag var fastkedjad. Jag suckade. Vad skulle jag göra nu? Vad skulle dem göra med mig?
Höga röster hördes utanför dörren. Dem var oense om något.
Jag slöt ögonen och hörde dörren slitas upp.
-” Vad ska vi göra nu då? Han ville ha båda och du, din idiot, har dödat den ena.”
-” Jag tappade kontrollen och kunde inte sluta. Kan vi inte bara hitta en ny då?”
-” Han ville ha just dem två så det hjälper inte. Han kommer döda oss båda två för att du inte kunde kontrollera dig. Amatör!”
-” Ja, men då är det bättre vi dödar den andra med, vi har ju ingen användning för henne nu.”
Jag kände hur han tog tag i mig och kände hans andedräkt mot min hud. Jag blundade hårdare och hoppades att allt bara var en fruktansvärd mardröm.
-” Du rör henne inte!”
Jag for i golvet igen och jag öppnade ögonen. Jag såg Kim stå med ett trasigt bordsben i handen och Linus var bara borta.
Han vände sig emot mig. Han hade gula ögon och huggtänder.
-” Du är en…”
-” Vadå?”
-” Vampyr” jag trodde knappt mina ögon.
Han tog in löständerna och satte sig på huk bredvid mig. Han strök sitt pekfinger över min kind. –” Jag beklagar det som hänt din vän. Det var inte meningen att det skulle bli så.”
-” Vem var det ni pratade om?”
-” Våran skapare.”
-” Vad vill han oss?
-” Jag vet inte, jag vet knappt vad han vill med mig.”
-” Kidnappa, döda och försöka lura i folk proppaganda kanske?” sa jag spydigt.
-” Jag ville inget av det där och det var inte jag som dödade henne, det var Linus.”
-” Varför kidnappa du oss då?”
-” För att jag inte kan stå upp mot dem andra.”
-” Varför inte då?”
-” För att vampyrer mår bäst av att vara tillsammans, precis som människor.”
Tårarna rann ner för mina kinder. Jag tänkte på Mia och Sarahs föräldrar. Jag ville bara hem och ta med mig Sarah så hon fick en värdig begravning.
-” Jag vill hem” viskade jag medans jag torkade tårarna med handflatan.
Han såg på mig med sorg i blicken. –” Du kan inte åka hem.”
-” Vad menar du?” utbrast jag.
-” Du är en vampyr. Du var avsvimmad under förvandlingen så du kände inget. Kolla ner på handen. Du gråter blod, som vi gör.”
Jag tittade ner på handen och den var full i blod.
-” Nej!” skrek jag förtvivlat.
-” Försök och lugna ner dig nu. Ju mer upprörd du är desto hungrigare blir du.”
Jag tog ett djupt andetag och fick lugnat ner mig själv.
-” Bra. Det är bra om du smälter allt först innan jag lär dig att jaga.”
-” Ska du ta hand om mig nu?”
-” Ja, din skapare är ju död och risken är stor att du dör inom ett år om ingen vägleder dig. Men det kanske är det du vill?”
Jag satt tyst ett tag.
-” Jag vill att dem hittar Sarah.”
-” Då ordnar vi det.”
Han släppte loss mig och vi gick en trappa upp.
-” Men nu är det dags att sova. Solen stiger snart.”

Han höll sitt löfte och Sarah begravdes. Jag var med och såg den på avstånd med Kim vid min sida. Båda hade vi svarta kappor med luva så inte solen skulle nå oss –” Vi måste ge oss iväg nu” han tog min hand och vi gick.
Detta var början på mitt nya liv tillsammans med Kim.”

Författare:

Publicerat

Dela: