Mosso

Idén om en vandring tillkom på jobbet, vi gick igenom olika 'lågbudget'-alternativ och fastnade för just detta. Allt som behövdes var bra skor och bra tält och ryggsäckar, vilket vi snabbt ordnade en ledig dag några veckor innan vi började gå.

Börje var den som stod för planeringen, medan jag och Mosso mest hängde på, ovana som vi var vid dylika eskapader. Datumen vi avsatt för vår vandring visade sig infalla precis under en värmebölja som skulle komma att bli rekord i detta land.
Vi åkte ett tidigt pendeltåg så långt söder ut det gick, för att sedan byta till en buss. Vidare cirka två kilometer till fots innan vandringsleden tog sin början.


Vi gick genom en fantastisk skog. Vi vilade antagligen mer än en van vandrare skulle göra längs vägen, men vi tog det lugnt. Kvällarna var ljusa länge och vi hade inga mål eftersom vi bestämt att slå upp tälten när vi kände för det.
Packningarna vägde tungt, vi hade packat ned massor med frystorkat och en 5-6 vattenflaskor var. Vatten tog vi ur speciella källor som fanns längs med vägen.

Vi gick ca femtom kilometer första etappen och när vi kom fram till en sjö var vi ordentligt uttröttade. Börje, som är ornitolog, kunde se att det fanns ett rikt och intressant fågelliv vid sjön. Vi slog upp tälten. Vi var helt ensamma där vid sjön.
Vi insåg att värmeböljan skulle göra vidare vandring outhärdlig, varför vi beslutade oss för att stanna invid denna sjö resten av tiden.
Det blev dagar av badande och slappande och tillagning av mat.

Det var när vi låg på en klipphäll och solade som jag märkte att Mosso höll på med någonting. När jag tittade närmare såg jag att han tog upp myror och kapade av dess känselspröt. De irrade sedan omkring runt runt. Deras kamrater som undsluppit liknande öde kom snart rusande, tog tag i sina skadade kamrater och släpade iväg med dem. Fascinerande. 'Det var faktiskt dom som började jävlas', var Mossos förklaring till sitt beteende. Mosso ägnade sig även åt bromsar. Det fanns gott om sådana där vid sjön och speciellt när man precis klivit ur vattnet var dom på en och gav en rejält svidande bett. Mosso stack in ett strå i deras stjärtar. Effekten blev att dom inte kunde styra utan bara fortsatte rakt fram, rakt fram. Sedan kunde man bara fantisera om var dom tog vägen.

Det var några fina dagar där vid sjön och jag lärde mig mycket. Det var väl först när Mosso lyckades få tag på en fågel som det blev väl magstarkt….

Skriven av: Emanuel Hex