Publicerat
Kategori: Novell

Mötet med Mikael

Hon kunde inte begripa hur lätt hon hade låtit sig luras att följa med in i grottan och som om inte det varit nog också simmat in i den trånga undervattenstunneln. Anders hade sagt att tunneln bara var ett par meter lång och mynnade ut i sjön. Hon hade sett ljus bada i vattnet inne i tunneln som verkade sila in från andra hållet. Därför hade hon låtit sig övertalas att simma igenom. Men snart hade oron börjat gnaga i henne. Luften kändes som om den höll på att ta slut inne i hennes lungor. Tunneln var inte bara ett par meter lång. Det hade hon märkt efter ett tag. Det förrädiska ljuset som så vacker lyste upp tunneln var betydligt mer avlägset än vad det verkade vid första anblicken. När hon äntligen nått fram till ljuset visade det sig att det kom från en spricka i väggen. En spricka som var för smal för en människa att ta sig igenom. Anders hade inte följt efter henne som han lovat. Hon var alldeles ensam i den mörka, trånga tunneln som endast svagt lystes upp av ljuset som sipprade in genom sprickan. Ett ögonblick övervägde hon att försöka simma tillbaka trots att hon redan simmat så långt att luften var slut i hennes lungor. I nästa ögonblick tänkte hon på Anders. Hon visste att han aldrig tyckt om henne men hon hade aldrig trott att han skulle hata henne så mycket. Han kanske väntade på henne. Väntade på att få avsluta sitt jobb om hon lyckades ta sig tillbaka innan hon tappade medvetandet. Just i det ögonblicket gav hon upp sitt liv. Hon tänkte inte försöka simma tillbaka. Hon ville inte leva vidare i en värld där man önskade hennes död. Hon skulle bli kvar här. Det värkte i hennes lungor. Kändes som om de skulle sprängas. Hon klarade inte av att passivt invänta kvävningsdöden. Med sina sista krafter tog hon sats och körde upp sitt huvud i tunnelns tak. Hon lyckade dunka in huvudet så pass hårt så att det blixtrar till inne i huvudet. Hon kände inte så mycket smärta. Känner bara hur en bedövande känsla fortplantade sig genom hennes huvud längs hela ryggen. Hon tappade känseln helt och det började svartna för ögonen. Hon känner att hon försvinner bort men lyckas ändå hålla ögonen öppna. Trots att hon sjunker ner i medvetslöshetens barmhärtiga mörker och stillsamhet ser hon fortfarande med sina ögon. ”Var det inte värre än så här” tänker hon när omgivningen till slut börjar upplösas. Hon ser allt dimmigare men förövrigt känner hon ingenting. Hon har inte ens kvävningskänslor. ”Det här var ju ett bra sätt att dö på” blir hennes sista tanke innan hennes livslåga sakta brinner ut.

Mikael Archeangelo hade känt på sig att något var galet. Han hade gett dem sin tillåtelse att slå upp tälten på sina marker. Varför skulle han inte ha gjort det. Anders var ju en gammal vän till honom. Det var även Leah. Det som hade förvånat honom var det faktum att de befunnit sig i samma gäng. Mikael visste mycket väl hur mycket Anders hatade Leah. Riktigt orolig hade han blivit när han kom fram till deras tältläger och de andra sagt att Anders och Leah tillsammans hade begivit sig till den lilla grottan som fanns på hans ägor. Han misstänkte att det varit Anders idé. Hade Leah varit medveten om det hat som Anders hyste för henne skulle hon aldrig följt med. Men Leah hade aldrig insett det eftersom Anders var en mästare på att kamouflera de svarta känslorna. Därför hade hon intet ont anande följt med Anders. Hon visste naturligtvis att Anders inte hyste de varmaste känslor för henne men hon hade ingen aning om att han var kapabel till mord. Mikael visste nu att varje sekund var värdefull. När han såg Anders sitta vid tunnelmynningen med ett bistert uttryck i sitt ansikte förstod han genast vad som hänt. Utan ett ord tar han av sig på överkroppen och simmar genast in i tunneln. Han simmar med kraftfulla tag och snart har han kommit fram till Leah. Hon flyter livlös omkring i det svagt upplysta vattnet. Hon utgör en nästan poetisk syn. Hon har ett fridfullt uttryck i det vackra ansiktet. Hennes smidiga kropp svävar viktlöst i vattnet. Hennes vackra lemmar rör sig sakta i det svaga men mjuka ljusskenet. Hon ser förlorad ut men han vet att det inte är för sent ännu. Han tar ett stadigt tag i henne och simmar tillbaka.

Plötsligt befinner sig Leah inne i grottan igen utan att veta hur det gått till. Hon känner sig yr. Det känns som om hon befinner sig i ett vakuum. Där inga ljud eller intryck förmår tränga fram till henne. Hon ser Mikaels ansikte framför sig och anar vad som hänt men orkar inte fundera mer på det. Omgivningen börjar återigen suddas ut men den här gången håller hon inte på att drunkna.

Anders och hans vänner som han tältat med ett par dagar har åkt sin väg. Leah däremot blir kvar hos Mikael. Hon har fått en svår hjärnskakning och behöver ta det lugnt minst ett par veckor. Genom sina kontakter har Mikael sett till att Leah blivit sjukskriven. Han tänker låta henne bo hos sig under den tiden. Han tänker inte släppa iväg henne förrän han är säker på att faran är över.

Leah har aldrig känt sig så omhändertagen i hela sitt 26-åriga liv. På något vis får Mikael henne att fullständigt koppla av. Hon har en molande huvudvärk allt som oftast men ofta räcker det om Mikael varligt lägger sina händer på hennes huvud för att den ska försvinna. Mikael är så lugn och trygg. Han är egentligen allt som Leah någonsin behövt. Under den här tiden kommer de varandra riktig nära. Leah skulle förmodligen blivit kvar på bondgården för alltid om det inte varit för Mikaels 16-åriga dotter Mikaela. Hon har svårt att acceptera att hennes far träffat en ny kvinna. De två hade levt för sig själva på gården alldeles för länge så Mikaela hade problem med den omställning som skulle krävas av henne om det flyttade in en kvinna till på gården. Mikael älskar sin dotter och vill därför inte utsätta henne för det. Det var något som Leah respekterade även om det gjorde ont i hennes hjärta. Hon var glad åt den tid som de fått tillsammans. Mikael har lärt henne åtskilligt. Han har lärt henne att bli lite mindre självisk. Lärt henne att visa lite mer hänsyn mot sina medmänniskor men utan att behöva utplåna sig själv. Han har fått henne att förstå att hon var en fullständigt osjälvisk människa om hon bara träffade rätt människor. Om hon träffade människor som i grund och botten var goda. Människor som kunde vara förebilder för andra. Hon hade inte haft en aning om vilket ädelt och följsamt sinne hon hade förrän hon träffat Mikael. För honom skulle hon ha kunnat gjord vad som helst. Det var så lätt att förstå det eftersom Mikael aldrig skulle kräva något av henne som skulle kunna skada henne. Hon älskade Mikael. Det är lätt att älska när man själv känner sig älskad. Han stärkte också hennes självkänsla. Han förklarade att en kvinna värde inte satt i kläderna som hon bar. Rent av så tyckte han inte om kvinnor som lät självkänsla sitta i kläderna. Kvinnor som trodde att de fick mer uppmärksamhet och erkännande av männen ju mer uppseendeväckande de var klädda var i själva verket svaga kvinnor. En stark och självständig kvinna behövde inte hela tiden genom sin klädsel söka bekräftelse på att hon i männens ögon var en tilldragande kvinna. I Mikaels ögon var den kvinnan som litade på sina inre egenskaper, sin inre styrka och sin självkänsla den attraktivaste kvinnan.
Leah begrep mycket väl att det Mikael förklarade för henne var riktat till henne och inte någon annan. Hon visste mycket väl att det stämde in på henne alldeles för väl. Hon hade alltid lagt ner mycket arbete på sitt utseende. Inte så att hon hela tiden gick till frisören och sminkade sig dagarna i ända. Det gjorde hon inte däremot lade hon ner mycket tid på träning och inköp av snygga kläder. Hon tyckte verkligen om att klä sig i snygga kläder som satt perfekt på hennes kropp. Då och endast då kände hon sig riktigt säker. Inte ens jeans köpte hon för att de skulle fylla ett praktiskt syfte. Nej de skulle sitta perfekt för att stärka hennes självförtroende. Kanske var det också ett sätt för henne att trycka ner andra kvinnor. Hon visste inte riktigt men utan tvekan ingav kläder som satt perfekt en starkare trygghet. Men sådana kvinnor tilltalade alltså inte Mikael. Han tyckte de var svaga och osäkra och därför helt oattraktiva. Leah bestämde sig för att försöka ändra sig. Hon var inte sämre än att hon kunde göra ett allvarligt försök att klä sig i enkla, vardagliga kläder och försöka bygga upp sin självkänsla inifrån istället som hon gjort hittills att bygga på den utifrån. Hon skulle verkligen göra ett försök. Hon skulle inte längre klä sig i utmanande kläder. När Leah flyttade från Mikaels bondgård var hon en annan människa.

De närmaste veckorna var tunga för Leah. Hon saknade tiden hos Mikael. Hon umgicks mycket tillsammans med Anders och Yvonne den här tiden. Mikael hade tyckt att det vore en bra idé om hon och Anders kunde försonas med varandra. Hon hade varit tillmötesgående men det hade tärt på hennes själ. Hon och Anders skulle aldrig komma så nära varandra som hon och Mikael hade gjort. Men hon gav ändå deras relation en rejäl chans. Efter ett par veckor gav hon upp. Både hon och Anders insåg att det var lönlöst. De skulle visserligen förbli vänner men Anders skulle inte i framtiden tillhöra hennes närmaste vänner. De skulle inte ens träffas speciellt ofta längre. Det var så Leah ville ha det och så skulle det bli. Både Mikael och Anders insåg att det var bäst för alla parter.

Livet återgår så småningom till det normala för Leah. Hon hade ju faktiskt levt större delen av sitt liv utan Mikael och kunde göra det i framtiden också. Den stora skillnaden var väl att hon tagit till sig allt Mikael sagt och lärt henne. Hon själv var förändrad även om inte omgivningen var det. Mikael försvann väl inte helt ur Leahs liv. Under de närmaste åren träffar hon på honom några gånger. Varje gång blev ett kärt återseende. Det som förundrade Leah var att det var lättare varje gång de skildes igen trots att deras känslor för varandra växt sig starkare. Kanske berodde det på att hennes inre styrka växt sig starkare också. Hon måste ju också medge att det var lättare att skiljas eftersom hon visste att han fortfarande levde ensam. Han hade inte tagit sig någon ny kvinna. Kunde det bero på henne. På att hon trots allt var den, näst efter dottern, viktigaste kvinnan i hans liv. Hon trodde det. Hon hoppades fortfarande på en gemensam framtid tillsammans med Mikael.

Det hade förflutit ungefär två år när hennes förhoppningar grusades fullständigt. Hon blir en vacker höstdag hämtad av Anders från komvux där hon studerar. Han är tystlåten. Säger bara att han ska ta med henne på en begravning. I sitt inre anar Leah vems begravning de ska delta på. Men hon vågar inte fråga. Hon vill inte få det bekräftat. Inte med en gång. Väl framme kan hon inte längre blunda för verkligheten. Hon ser folket som är församlade vid gravsättningen på kyrkogården. Hon ser Mikaels dotter Mikaela. Hon ser olycklig ut. Sorgen står tydligt att läsa i hennes ansikte. Mikael ser hon inte till. Hon förstår varför. Det är han som ligger i kistan. Vem skulle det annars vara. Det fanns ingen som helst anledning för Anders att hämta henne till någon annans begravning. Därför tar hon till slut mod till sig och frågade Anders om det var Mikael som låg i kistan. Det var det. Anders förklarade att Mikael omkommit i en olycka på gården. I en olycka med en av de stora maskinerna. Leah ville inte veta detaljerna. Mörkret faller i hennes inre. Ett ljus blåstes ut. Hennes framtid skulle bli mörk. Mörk, kall och dyster. Mikaela kommer fram till dem. Leah beklagar sorgen. Även Mikaela beklagar sorgen eftersom hon förstått hur nära Leah hade stått hennes far. Hon ber också att Leah ska förlåta henne för att hon hindrat sin far och Leah från att finna gemensam lycka. Leah kan inte göra så mycket annat än att förlåta Mikaela. Varför skulle hon inte göra det. De skulle ändå aldrig träffas mer. Hon skulle försöka leva vidare som vanligt. Men hon skulle anstränga sig för att bli den starka kvinna som Mikael försökt hjälpa henne till. En sådan kvinna som hon förtjänade att vara. En kvinna som var nöjd med sig själv utan en massa åthävor. En kvinna som inte lät sig förringas av andra och deras åsikter. Kanske skulle det ta tid innan hon uppnådde det. Det spelade ingen roll. En vacker dag skulle hon vara den kvinnan.

Skriven av: Ellen

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren