Mysko snubbe och Rosenbuske

Jag satte in en Nickelback skiva och höjde till högsta volym. Jag lade mig på mage på golvet och öppnade engelskaboken. Vi skulle läsa 20 sidor till på måndag, vilket jag aldrig lär hinna.
- Fiiiaaaa!!! Dörren slets upp.
Jag kom raskt på fötter.
- Vad sjutton gör du i mitt rum?
Mamma kliade sig på hakan med en mjölig hand.
- Jag gör farmors Grahamslimpor, men mjölken tog slut. Mamma gick fram till min stereo och sänkte volymen. Skulle du kunna gå och handla?
Jag gruffade lite. Vi bodde i en liten håla som hette Håborg, och det var tre kilometer till närmaste affär.
- Du kan ju ta cykeln... Sa mamma glatt.
Om jag får pengar så att jag kan köpa Kalle Anka och en cola också...
- Har du inte vuxit ifrån Kalle än... Gnällde mamma. Men här så var det verkligen värdelöst att tjata. Okej då! Mamma suckade och gick ut i hallen. Hon kom tillbaka med en hundralapp.
- Får jag det som blir över?
- Du har 150 i veckan, så försök inte.
Det var sant... Men jag hade ju köpt Nickelback-skivan...
- Tänk på vad snäll jag är... Jag kan väl få det som blir över?
- Okej, men då så får du köpa Aftonbladet också...
- Visst... Jag suckade och tog 100-lappen ur mammas hand och gick ut i hallen. Snabbt drog jag på mig skorna. Jag tog jackan och hjälmen också. Hej då!
- Hej då, gumman!
Jag sprang fram till cykeln och låste upp den. Jag hade en ful gammal röd cykel. Jag fick en ny i julas, men den blev stulen. Den hade varit limegrön.
Jag cyklade förbi Egdas hus. Det var en gammal tant som bodde där med sina tre små terrier. Egda hade en vacker rosenbuske som mamma alltid brukade oja sig över. Jag stannade upp och tittade på den. Den var vacker, med klarröda knoppar. Blommorna hade inte slagit ut än, det var i slutet av maj, men snart skulle de nog komma. Jag kände mig iakttagen, så jag vände mig om. Där stod en kille i min ålder.
- Den är vacker. sa han.
Jag nickade, förstod att han menade rosenbusken. Då sa han något konstigt.
- Alla människorföds som rosor, men ett efter ett så ramlar bladen av. Sen är det ingen ros längre. Då kan det vara vad som helst.
- Vad menar du? frågade jag. Det här var en konstig kille. Och jag hade aldrig sett honom förut vilket var ännu konstigare. För här så känner alla alla...
- Det förstår du kanske när dina blad har trillat av.
Jag vände mig mot rosenbusken. Nu fanns det där en död blomma. Så konstigt. Jag vände mig om mot killen igen. Men han stod inte där längre. Han måste ha sprungit sin väg...
På väg hem från affären så såg jag en ros vid vägkanten. Jag fick en impuls, och drog upp den med rötter och allt. Jag tänkte plantera den i våran trädgård.

Skriven av: Backstroem