Nallebjörn Robin

Nallebjörn Robin


Kapitel 1

Julen närmar sig i tomtarnas by någonstans i nordpolen. Här bor jultomten och hans tomtenissar, tomtemor och tomtebarnen. Byn ligger gömd i en dalgång, så långt bort från folk att ingen har sett den. Här finns verkstäder, bostäder, skola, kontor, stall, lagerhus, växthus, kraftverk och en ordentlig flygplats.
I bostäderna finns det stora sovrum där flera tomtenissar bor tillsammans. Tomtebarnen bor i ett stort hus med tomtemor och tomtefar. Jultomten har sitt kontor längst upp i huset, på bottenvåningen ligger köket och matsalen. I verkstäderna finns snickeri, boktryckeri, textilverkstad och metallverkstad där nissarna tillverkar alla julens leksaker. Det är många olika leksaker som nissarna gör: leksaksbilar, dockor, mjukisdjur, böcker, musikinstrument, verktyg och mycket annat. Från verkstäderna blir alla sakerna flyttade över till det stora lagerhuset. I paketeringsrummet packas sedan leksakerna in till fina julklappar.
Tomtebarnen går i skolan och hjälper till när dom är lediga i verkstaden, och de hjälper också tomtemor som syr kläder, lagar mat, gröt, bakar bröd, pepparkakor och lussekatter. Livet för tomtenissarna är inte bara arbete, de tar sig ordentligt ledigt under sommaren, då de har mycket fritid. Jultomten säger sig vara väldigt glad åt att fiska (fast han glömmer fiskespöet hemma), och att vandra i fjället. Tomtenissarna har en egen orkester och teater, där de spelar på kvällarna i tomtebyn.
Det kommer massor av post till tomtebyn genom flyget från postverket, som släpps ned i en väska med fallskärm ovanför byn. Jultomten sitter på sitt kontor och tar emot brev och önskelistor från barn i hela världen, och bestämmer vilka barn som ska få leksaker på julafton. Tomtenissarna brukar bege sig ut runt om i världen och spionera på barnen för att se om de snälla, går i skolan, gör sina läxor, hjälper till hemma och äter näringsrik mat. De noterar allt de ser och berättar sedan för jultomten vad de har sett.


Kapitel 2

Nu är det bara några dagar kvar till jul. Och i tomtebyn råder det nu en stor kris. Det har upptäckts att någon utifrån har hittat byn, det har varit inbrott i verkstaden under natten, och viktiga ritningar på leksaker har stulits. Jultomten behöver en pålitlig medhjälpare som ska hämta tillbaka ritningarna från tjuven, och han har en samling med sina tomtenissar.
- Det finns en misstänkt person, han från postverket som kommer med flyget till tomtebyn och lämnar posten, eftersom han är den enda personen utifrån som har sett våran by, sa jultomten.
Tomtenissarna blev upprörda och förvånade, när de fick veta vem den misstänkta var.
- Vår vän postmannen kan det väl inte vara? sa tomtenissarna.
- Ja, vi känner inte till någon annan som vet vart våran by ligger, sa jultomten.
Man föreslog att välja ut en tomtenisse för uppdraget att hämta tillbaka ritningarna. Att det bara skulle vara en tomtenisse är, för att det är svårare för människorna att få syn på en liten tomtenisse än flera stycken nissar tillsammans.
Men det var ingen av de sjuttionio tomtenissarna som ville ge sig ut utanför tomtebyn, de tyckte att uppdraget verkar ruskigt och otrevligt, och att mycket annat i världen utanför byn var skrämmande och farligt. Jultomten ville inte tvinga någon att göra uppdraget, därför försökte han komma på en annan lösning. Det var viktigt att tomtemor och tomtebarnen inte fick veta att det försvunnit ritningar på leksaker, och att uppdraget med att få tillbaka dem skulle hållas hemligt.


Kapitel 3

Senare på kvällen när jultomten låg i sängen funderade han så mycket över det som hade hänt, att han fick svårt att sova under natten. Det är ett stort och viktigt uppdrag med att få tillbaka ritningarna, annars kan inte tomtenissarna tillverka leksakerna som önskats från barn i hela världen. Ritningarna var specialgjorda för barnens egna önskemål på leksaker, och det är inte lätt att få idéer till en ritning, och att tillverka leksaker till barn som de själva tycker om. Om barnen önskar vad de vill ha, får man veta vad man ska tillverka efter varje barns behov.
Jultomten tänkte på att om han behövde hjälp från någon som han kunde lita på, så måste han ta kontakt med några som hans förfäder ibland träffade, som hjälpte dem när något allvarligt inträffade här i tomtebyn. Bredvid sig i sängen hade han en nallebjörn, som han fått av sin far när han var liten. ”En mycket trogen vän”, tänkte jultomten, och tittade på nallebjörnen.
På morgonen hade jultomten en till samling med sina tomtenissar, och berättade för dem att han hade hittat en medhjälpare.
- Jag har en medhjälpare som kan hjälpa oss, sa jultomten. Vi ska tillverka en dräkt som han ska ha på sig. Det är en nallebjörndräkt, och förklädnaden behövs för annars skulle många bli rädda för honom, eftersom han ser främmande ut och är så olik tomtar och människor. En nallebjörn ser bra ut, och många gillar nallebjörnar.
- Vem är denna medhjälparen? frågade nissarna. Var kommer han ifrån?
- Vem han är och var han kommer ifrån kan jag inte berätta för er, det är en hemlighet som mina förfäder vetat om i århundraden, sa jultomten.
- Vi skulle bli glada om han hittade ritningarna för oss, sa nissarna.
- Det är just det som var min idé, sa jultomten. Jag ska göra en ritning på dräkten och ni nissar får tillverka den, men nu måste vi skynda på, så att vi blir färdiga till kvällen.
Jultomten började med att skissa på en ritning av en nallebjörndräkt med den gamla nallebjörnen han hade i sängen som modell. Sen det var en gammal och lite trasig nallebjörn, så gjorde han några små ändringar i utseendet. Dräkten skulle vara i samma storlek som en tomtenisses. Fram mot kvällen var han färdig med ritningen på dräkten och gav den till nissarna, som genast satte igång med att tillverka den. Sent på kvällen blev nallebjörndräkten färdig.


Kapitel 4

På natten åkte Jultomten ut utanför byn, med sin släde som dras av renar, till ett stort öppet fält där han skulle träffa de han tagit kontakt med. Den främmande kommer från en annan planet inom vårt solsystem. Planeten var känd och dyrkad i forntiden fastän den idag är okänd för oss. En stor planet långt utanför Pluto, som heter Marduk och kallas för 'Den tolfte planeten'.
Det var ett flygande tefat som skulle komma från denna planeten, och behövde en stor yta att landa på. När han kom ner till jorden med sitt flygande tefat, fick han nallebjörndräkten som en förklädnad av jultomten. Den främmande har de speciella egenskaper som att han kan tala genom att skickar tankar, det kallas för telepati, och alla som vill höra hans telepatiska tal måste titta på honom, då kan man höra vad han har att säga. Han kan också skicka sina tankar genom telepati till andra, och få dem att avslöja saker som han behöver att få reda på, och om någon talar sanning eller inte genom att läsa deras tankar, och få folk till att göra saker som de egentligen inte vill göra eller är medvetna om.
Nästa morgon när alla i tomtebyn var samlade till fruktost i matsalen, satt vid bordet en ny tomtenisse som liknade en nallebjörn. Alla pratade i mun på varandra och undrade vem denna främling var. Jultomten presenterade nallebjörnen för alla de andra vid frukostbordet, och sa:
- Det här är vår nya medhjälpare, han kommer att hjälpa oss med en speciell uppgift, därför är han här.
- Vad då för uppgift? frågade tomtebarnen.
- Det ska ni få veta senare, sa jultomten.
Tomtebarnen frågade nallebjörnen:
- Vad heter du?
Nallebjörnen svarade inte, och det blev helt tyst vid fruktostbordet.
- Han är lite blyg när han träffar så många främmande, sa jultomten. Men han har inget namn ännu, och mitt förslag är att han ska heta R.O.B.I.N. För det betyder också vad han är: Rolig, Orädd, Bra, Intelligent, Nalle.
- Tycker ni det är ett bra förslag, eller har ni ett annat namn? frågade jultomten.
- Vi tycker det är ett jättebra namn, sa nissarna. Tror du han vill heta det?
- Ja, det namnet tycker jag om, sa nallebjörnen. Från och med nu vill jag heta Robin.
Efter fruktosten satte sig jultomten och Robin på tomtens kontor, och planerade hur de skulle utföra uppdraget med att få tillbaka ritningarna och hitta den skyldige. Det måste ju vara någon utifrån som hittat byn, och gjort inbrott i verkstaden under natten, där det blev stulit viktiga ritningar på leksaker. Den misstänkta personen är han från postverket som kommer med flyget till tomtebyn och lämnar posten, de brev och önskelistor från barn i hela världen. Eftersom postmannen är den enda personen utifrån som har sett tomtebyn, måste det vara han som är den skyldige till inbrottet i byn. Men de kan inte vara helt säker på det, för han kan ha blivit sjuk under en period och ersatts av någon annan till att lämna posten, en vikarie för postmannen.


Kapitel 5

Jultomten brukade varje år ge postmannen en julklapp, som tack för hjälpen att han lämnat posten i tomtebyn. Därför blev Robins första steg i uppdraget att han skickas som en julklapp till postmannen. Tomtenissarna packade in nallebjörnen i paketeringsrummet, och eftersom han var levande fick de göra lufthål till honom i paketet.
På flygplatsen i tomtebyn lastades paketet ombord på ett flygplan, och några tomtenissar levererade paketet, genom att flyga planet till staden där postmannen bodde. Planet landade på flygplatsen i staden, och några som jobbade på flygplatsen hjälpte till att lasta av paketet, därför fick ingen få syn på tomtenissarna i planet, därefter lyfte det för att återvända till tomtebyn. Från flygplatsen åkte sedan paketet i en postlastbil till postverket, som senare körde ut paketet till postmannens bostad, och ställde det vid ytterdörren. Efter en stund hörde Robin att dörren öppnades och kände när postmannen tog in honom i huset.
Robin i paketet var väldigt trött och frusen efter den långa resan, och kände sig rädd för vad som skulle hända, om postmannen skulle öppna paketet direkt och upptäcka honom eller om han skulle vänta tills senare. Han lade det under julgranen tillsammans med flera andra paket, så det verkade som han skulle öppna det på julafton om några dagar. Nästa steg i uppdraget var nu för Robin att vänta tills natten kommer, när postmannen ligger och sover, för att packa upp sig ur paketet och leta reda på ritningarna i huset där han bodde. Postmannen var hemma hela dagen, och Robin såg genom lufthålen inifrån paketet att han inte mådde så bra, kanske var han sjuk.


Kapitel 6

När det blev mörkt i huset och Robin hörde postmannen snarka i sängen, började han att försiktigt och tyst öppna paketet. Efter ett tag var Robin ute ur paketet och började leta efter ritningarna, han letade länge utan att hitta dem, och plötsligt hörde han fotsteg i huset, postmannen hade vaknat. Robin blev rädd och gömde sig fort bakom en soffa i vardagsrummet för att inte synas.
Postmannen gick till köket och öppnade kylskåpet, och fyllde ett glas med mjölk. Han gick in till vardagsrummet och satte sig i soffan. Samtidigt som han drack mjölk tittade han på julgranen och upptäckte att ett av paketen under den var öppnat, och tappade glaset i golvet.
Han gick förvånad fram till julgranen, och såg att det förstörda paketet var det han hade fått från tomtebyn tidigare i dag. 'Hur är detta möjligt?', tänkte postmannen. Han tittade sig runt omkring i huset och upptäckte då att någon hade rotat på hans skrivbord, i bokhyllan och i garderoben. Han kollade om ytterdörren var låst och om något fönster var öppet, men de var alla låsta och stängda.
Nu började han att bli väldigt misstänksam, och tänkte om det kunde vara något levande i paketet som hade kommit ur det och rotat runt i huset. Han började nu leta efter det som han trodde hade orsakat röran i huset, och tittade i garderoben, badrummet, tvättstugan och under sängen, men hittade ingen levande skäl. Han tog nu och torkade upp mjölken på golvet vid soffan och sopade bort skärvorna från glaset som hade gått sönder mot golvet, och när han böjde sig ner för att göra det såg han något brunt bakom soffan. Han petade med sopkvasten på det, och märkte att det var mjukt som en filt men ändå lite hårt.
- Aj! sa Robin. Sluta genast upp med det där!
Postmannen blev så chockad att han ramlade baklänges och slog i huvudet mot golvet så hårt att han svimmade. Senare när han vaknade stod Robin på hans mage och sa:
- Var är ritningarna på leksaker du har stulit från tomtebyn?
- Vilka ritningar? sa postmannen.
- Du vet mycket väl vad jag pratar om, sa Robin.
- Nej, det vet jag inte alls, sa postmannen.
- Det var väl du som lämnade posten i tomtebyn senast, sa Robin.
- Nej, det var det inte, sa postmannen. Jag har varit sjuk den senaste tiden och legat hemma i min säng, därför har jag inte kunnat jobba på postverket, de har ersatt mig med en vikarie som jag inte känner.
Robin hoppade av hans mage, och berättade för honom vad som hade hänt i tomtebyn. Postmannen blev väldigt upprörd av vad han fick höra, och kände att det var hans fel att låta någon annan flyga med flygplanet och lämna posten till tomtebyn. Han ville nu hjälpa till att ta fast tjuven och försöka få tillbaka ritningarna så han sa:
- Jag ska ringa till min chef på postverket och ta reda på vem denna vikarien är.
På telefonen fick postmannen höra från chefen på postverket endast att hans förnamn är John, hade lämnat posten med flyget till en okänd plats i nordpolen för två dagar sedan, och försvunnit direkt efter att ha kommit tillbaks till postverket.
Robin och postmannen satte sig nu ner och försökte lista ut hur de skulle få reda på hans efternamn och adress. De andra som jobbar på postverket och träffade honom, kanske vet vad han heter i efternamn och hans adress. Så Robin och postmannen bestämde sig för att gå till postverket som låg alldeles här i närheten, och ta med fikabröd och sätta sig tillsammans med de andra på fikarasten.
När de kom till postverket hälsade postmannens arbetskamrater på dem och många blev väldigt förvånade när de såg Robin. Under fikarasten frågade postmannen om de visste något mer om vikarien som hade ersatt honom, under tiden som han varit sjuk. De visste att han hette John och hade lämnat posten till en okänd plats i nordpolen med ett flygplan, och sedan försvunnit från postverket. När arbetskamraterna frågade honom på en fikarast varför han hade tagit jobbet som vikarie, hade John sagt att han var chef för leksaksfabriken som ligger här i stan, och behövde ett extra jobb för att kunna försörja sig.
Robin och postmannen visste nu vart de skulle åka, och de tackade dem för upplysningarna. Postmannen sa att han började känna sig dålig igen och ville gå hem, så Robin tackade honom för sällskapet och fick nu fortsätta på egen hand med uppdraget.


Kapitel 7

Robin fick skjuts till leksaksfabriken i en postbil från en av postmannens arbetskamrater, som skulle lämna den dagliga posten där. Han gick in i fabriken och frågade sekreteraren om chefen var inne på sitt kontor. Hon blev först förvånad av att se Robin, och frågade sedan:
- Har du bestämt en tid här för möta honom?
- Nej, det har jag inte, sa Robin. Men kan jag träffa honom även om jag inte bestämt någon tid?
- Han är inne på sitt kontor nu, sa sekreteraren. Jag ska fråga honom på telefonen om han har tid, ett ögonblick bara.
- Ja, han kan ta emot dig nu, sa sekreteraren. Kan jag bara få fråga dig varför du är utklädd till en nallebjörn?
- Tja, jag tänkte att jag skulle överraska din chef för att muntra upp honom, sa Robin.
- Han är nog redan själv tillräckligt uppmuntrad över hur bra hans affärer går just nu, sa sekreteraren. Men du har i alla fall gjort mig glad.
Robin gick in på kontoret och träffade chefen, som genast reste sig upp från sitt skrivbord och skakade hand med honom och sa:
- Välkommen, jag ser att du är utklädd till en björn, vill du vara anonym?
- Nej, men för att passa in mer här i miljön på leksaksfabriken, sa Robin.
- Visst, tag plats i stolen, så kan vi prata om vad det nu var du kom hit för, sa chefen.
Robin satte sig på stolen framför skrivbordet som chefen satt vid och sa:
- Jag kommer från postverket och är här för att fråga om du har arbetat där som vikarie för en postman som är sjuk, och som brukar lämna posten med flyget till en okänd plats i nordpolen varje år.
- Jag har inte jobbat som någon vikarie på postverket, sa chefen.
- Konstigt för jag har pratat med postmannen och hans arbetskamrater på postverket, och de har sagt att du har varit vikarie för att lämna posten, sa Robin.
- Men jag säger ju att jag inte har jobbat på postverket, du är ute efter fel person, sa chefen.
- Vikarien som jobbade på postverket hade lämnat posten, och försvunnit direkt efter att ha kommit tillbaks till postverket, sa Robin.
- Nu vill jag att du lämnar kontoret genast, sa chefen. För jag vet inte vad du pratar om, och jag har inte tid med sådana här dumheter.
- Nej, jag går inte förrän jag får veta om det är du som har stulit ritningarna på leksaker i tomtebyn, när du åkte med flygplanet till byn.
- Är det här något slags skämt, sa chefen. Försöker du övertyga mig om att det finns en tomteby?
- Jag är utsänd från tomtebyn av jultomten för att ta fast tjuven som gjort inbrott i verkstaden och tagit ritningarna på leksaker i byn, sa Robin. Även om du inte berättar sanningen nu, så vet jag det redan genom att bara titta på dig.
- Jaså, du kommer från tomtebyn och det finns en jultomte, sa chefen. Men går du inte härifrån genast så ringer jag polisen.
- Du kommer att få ett straff för vad du har gjort, sa Robin. Det hjälper inte att du döljer sanningen.
- Det behövs bevis på att jag ska ha gjort det, sa chefen. Jag tror inte att du kan skaffa det genom att tala om för någon att jag har varit i tomtebyn, eftersom man inte vet om att det finns en tomteby.
- Det här gäller bara mellan dig och mig, ingen annan kommer att bli inblandad i det här, sa Robin. Jag vill att du talar om för mig varför du har tagit ritningarna på leksaker från tomtebyn. Då jag kan läsa dina tankar, så vet jag att det var du som tog ritningarna vid inbrottet i tomtebyn.
- Jag tror inte på att du läsa mina tankar, sa chefen.
- Vill du att jag ska bevisa det för dig, sa Robin.
- Gärna, sa chefen. Du kan berätta för mig varför jag startade denna leksaksfabriken.
- Jag vet att du startade den här leksaksfabriken för att du tycker om att tjäna pengar, inte för att du tycker om leksaker, därför har du inte så många idéer till ritningar för att tillverka leksaker, och därför vet jag att du har stulit ritningarna i tomtebyn, sa Robin.
- Nej, jag tänker inte bara på att tjäna pengar, sa chefen. Jag tänker på att tjäna mycket pengar så att jag kan utöka mitt sortiment av leksaker och konkurrera ut jultomten i tomtebyn.
- Nu har du avslöjat dig själv, sa Robin. Det var alltså du som tog tomtebyns ritningar.
- Ja, det var det och jag lyckades, sa chefen.
- Tänk nu på att alla barnen runt om i världen som har skickat brev och önskelistor till jultomten och inte får några julklappar till julen, om du inte lämnar tillbaks ritningarna nu så tomtarna kan tillverka alla julens leksaker, sa Robin.
- Det är inte mitt problem, sa chefen. För deras föräldrar ska köpa mina leksaker istället.
Ha-ha-ha!
- Nu när du har erkänt för mig att du är den skyldige vill jag att du berättar för mig hur du gjorde för att stjäla ritningarna, och som jag sagt förut är det här bara en sak mellan oss, sa Robin.


Kapitel 8

Chefen berättade nu för Robin hur han gjorde för att stjäla ritningarna:
- På den senaste tiden har det gått dåligt för mitt företag, och jag behövde idéer till leksaker, därför stal jag ritningarna från tomtebyn. Jag tänkte tillverka leksakerna efter ritningarna, och sälja dem i leksaksaffärer innan julen för att tjäna pengar, annars riskerar mitt företag att gå i konkurs.
Mina barn brukar skicka brev och önskelistor till jultomten varje år som de skriver adressen nordpolen på. Men jag trodde inte att det var jultomten som fick breven, utan att det är bara är postverket som tar emot dem. Så jag undersökte saken och senare fick jag veta att det var någon på postverket lämnade posten med flyget till en okänd plats i nordpolen, och jag tänkte då att det kan vara tomtebyn som ligger där. Jag tog reda på vem det var som lämnade posten där och gick in på postverket under en rast, och stoppade ner ett ofarligt gift i hans kaffe, som gjorde att postmannen blev sjuk. När han var sjuk och inte kunde jobba frågade jag chefen på postverket om jag kunde vara vikarie för honom. Jag fick jobbet och åkte sedan till den okända platsen i nordpolen med ett flygplan genom att följa en karta, som låg i handskfacket i planet. Efter en lång resa såg jag från flygplanet en by som var gömd i en dalgång, och släppte ner posten i en väska med fallskärm. Jag landade med planet en bit bort ifrån byn, och gick närmare den till fots och tittade med en kikare på byn, och blev väldigt förvånad och imponerad över byns storlek och dess invånare som liknade små dvärgar och hade skägg. Jag väntade på avstånd från byn tills det blev mörkt ute, då invånarna låg och sov.
När jag såg med kikaren att husen var släckta och att ingen var ute i byn, gick jag till närmare in i byn och letade efter verkstaden, där ritningarna antagligen skulle finnas. Jag hittade den och bröt upp dörren med en kofot, letade reda på ritningarna, och sprang fort därifrån till flygplanet och åkte tillbaks till postverket.
- Jag vet att det var fel att göra detta och jag ångrar mig nu efteråt, sa chefen. Men jag hade inget annat val, eftersom alla leksaker som denna leksaksfabriken tillverkar inte är intressanta längre för barnen, och det är inte lätt få idéer till en ritning för att kunna tillverka leksaker som säljer bra.
- Tack, sa Robin. Det var allt jag behövde få veta, jag vill nu att du följer med mig till tomtebyn, så att jultomten och de andra tomtarna får veta vem du är.
- Ånej, så lätt tar du inte fast mig, sa chefen.
Chefen tog snabbt upp en pistol ur skrivbordslådan, och riktade den mot Robin.
- Vad är det där för något? frågade Robin.
- Det är en pistol ditt nöt, och jag tänkte skjuta dig med den, så att ingen får veta att jag är den skyldige till inbrottet i tomtebyn, sa chefen.
Robin kände på sig att det var något farligt och använde sin telepati och sa:
- 'Lägg ner saken på bordet och sitt stilla'.
Chefen gjorde det omedvetet, lade ner pistolen på bordet och satt stilla tills Robin hade gått fram till bordet och lagt ner pistolen i skrivbordslådan igen, det fanns ett lås på lådan, och med nyckeln som satt i låste han den och tog ur nyckeln. När Robin gått tillbaks till sin stol, märkte chefen att pistolen var borta och sa:
- Men vad tusan är pistolen? Jag hade den ju nyss i handen.
- Vad pratar du om? sa Robin.
Chefen försökte öppna skrivbordslådan, men det satt ingen nyckel i den.
- Letar du efter den här? sa Robin, och visade upp nyckeln. Som jag sa tidigare till dig vill jag att du följer med mig till tomtebyn, och jag vill inte veta av några flera dumheter från dig.
- Var är nu ritningarna? sa Robin.
- De ligger i skrivbordslådan som är låst, sa chefen.
- Jag vet att ritningarna inte finns där, för jag såg det när jag öppnade skrivbordslådan, sa Robin.
Chefen var orolig och rädd för Robin, och satt tyst en stund.
- Nu tänker du på en bokhylla här i rummet, sa Robin. Är det där ritningarna finns?
- Du kommer aldrig att få tillbaks ritningarna, sa chefen.
Robin använde sin telepati för att få honom att ta fram ritningarna och sa:
- 'Ta fram ritningarna och ge dem till mig'.
Chefen gick omedvetet fram till bokhyllan, där det längst ner i bokhyllan fanns en hemlig låda som han drog ut och tog fram ritningarna ur, och gav ritningarna till Robin. När Robin fick ritningarna, sa han genom telepati att chefen skulle följa med honom till tomtebyn:
- 'Följ nu med mig till tomtebyn'.
Robin åkte med den skyldige till flygplatsen i staden, där ett flygplan från tomtebyn väntade. När de kom till tomtebyn hade alla tomtarna i byn ett stor samling. Många av tomtenissarna var arga på tjuven, och ville att han skulle få ett strängt straff för vad han hade gjort. Jultomten försökte lugna ner dem, och tänka på att det var tack vare Robin som de hade fått tillbaka ritningarna. Postmannen var också med på samlingen, som nu hade blivit frisk igen och åkt i ett flygplan från postverket till byn. Under den stora samlingen bestämdes vilket straff tjuven skulle få, och straffet blev att han skulle få vara kvar i tomtebyn under hela julen, och göra allt 'tungt' jobb i verkstaden och stallet som är att städa, sopa, skotta snö, skyffla sågspån, hugga ved och borsta tänderna på renarna. Jultomten sa att han kunde förlåta honom för vad han har gjort, men tyckte det var tråkigt att det skulle behöva hända. Jultomten ville hjälpa honom och sa att han skulle få ta med sig några av ritningarna på leksaker, för att kunna få sitt företag att gå runt, när han efter julen får åka tillbaka till sin leksaksfabrik i staden.


Kapitel 9

De hade nu bråttom i tomtebyn, och det behövdes extra hjälp för att hinna färdigt till julafton med alla julklapparna. Robin hjälpte till i verkstaden och tomtenissarna märkte att han var bra på att arbeta med händerna, så de lämnade stora högar med saker till honom att göra färdigt. Efter mycket hårt arbete från alla tomtenissarna och Robin var alla leksakerna i verkstaden tillverkade, och de packades sedan in till fina julklappar.
Till slut kom den stora dagen - julafton. På morgonen klockan fem åt de gemensamt gröt till frukost i matsalen. Sedan lastade de på släden med julklapparna, och upp i skyn åkte jultomten och några tomtenissar med sin släde dragen av renar, och delade ut julklapparna genom att släppa ner dem i fallskärmar ovanför bostäderna som landade på deras tak. Tomtenissarna på marken får sedan bära in paketen från taket in genom skorstenen och placerade dem under julgranen, eftersom jultomten har blivit så tjock att han fastnar i skorstenen. Robin var utklädd till tomtenisse och hjälpte också till med att dela ut paketen.
Senare när de kom tillbaka till tomtebyn efter att ha delat ut alla julklapparna var de alla utslitna och trötta så de gick och lade sig, ännu en julafton är förbi och allting gick bra. Nästa morgon på juldagen ligger slitet från igår bakom dem, och till slut på kvällen samlades alla som bor i tomtebyn, för att fira en egen jul med en stor julmiddag. Efter det fick Robin ett stort tack från jultomten och tomtenissarna för allt han hade hjälpt till med, och han fick nallebjörndräkten som han hade på sig av jultomten. Han tänkte vissa upp den för de andra på sin hemplanet, så att de kunde få se vilka fina mjukisdjur vi har.
Robin återvände med sitt flygande tefat till planeten Marduk (Den tolfte planeten), och vem vet kanske han en dag kommer tillbaks till oss här på jorden för att hjälpa oss med något som bara nallebjörnar kan klara av.


Slut.

Skriven av: Christer Mattsson