Nångång...

Först vill jag säga att detta egentligen inte är en novell, utan den här texten bara är.
Nångång. Jag har funderat på det länge nu. Nångång ska jag sätta mig ner och skriva en text. En text om inget speciellt. Det har jag tänkt på länge nu. Jag ska sätta mig ner och bara skriva en text för att se hur det slutar, se vad som händer. Vem vet, det kanske slutar här? Eller kanske den aldrig tar slut, det är kanske det det blir? En evig text? Men vad ska man då ha en evig text till? Jag vet då inte, men för mig känns det ändå inte onödigare än tex pingis. Vad har pingisen gjort som har gjort att världen har blivit bättre? Ingenting, enligt min mening. Så jag tyckte att jag lika gärna kunde sitta framför datorn och skriva eftersom jag ändå inte har något pingisbord. För den delen så skulle jag ändå inte kunna spela pingis nu eftersom familjen sover och pingisbollar skapar ett högst otrevligt studsljud. Men det är egentligen ganska trist. Att sova alltså. Det känns som om man ger upp hela livet bara för en känslas skull, sömnen. Man kanske hade kunnat bota alla Aids-smittade människor istället för att gå och lägga sig? Men om alla skulle tänka så skulle troligtvis människan skulle dö ut av sömnlöshet. Vilket skulle vara mycket tråkigt då jag anser att människan garanterat är den mest geniala varelse och jag tvekar på att det finns intelligentare varelser i universum. Men man kan ändå aldrig veta eftersom universum är oändligt. Eller åtminstone så sägs det vara så. Men jag tvekar på att det skulle kunna vara på något annat sätt eftersom det alltid måste finnas något bakom allting. Även om det skulle vara ett stort svart hål utan innehåll utanför det vi kallar universum så måste det ju finnas något bakom ”det svarta hålet”. Och om det trots allt är ett oändligt svart hål, hur fungerar det då? Kan någonting överhuvudtaget vara oändligt. Är det möjligt att inse detta med en människas intelligens? Det kan låta enkelt att något aldrig tar slut, men om det aldrig tar slut då finns det ju hur mycket som helst? Även om det bara är ett oändligt svart hål. Där något slutar, där börjar ALLTID något nytt, även om det är ett nytt svart hål så måste det ju vara något efter det? Jag skulle vilja påstå att i universum så möts motsatserna och blir samma sak. För där finns allt och inget på samma gång på samma ställe.

Skriven av: Rasmus