När han gjorde slut

Det var som en helt vanlig skoldag. Amanda kom till skolan tio minuter innan de började och gick såklart till sitt "kompisgäng". Just det kompisgäng hon var med i var det populäraste i hela klassen. Alla hade varit ihop med någon, kysst någon, haft mens. Alla hade gjort det. Amanda hade varit först med allt och hon hade varit ihop med fem killar i klassen. Dem kunde snacka om allt mellan himmel och jord. Om hur knäppa hennes gamla kilar varit, om hur tråkig deras mattelärare var, dem kunde prata om allting. Fast det ämne Amanda ville prata mest om var Pontus. Hennes kille Pontus. Alla var avundsjuka på att hon skulle få söt-Pontus som han kallades. Han hade blondbrunt hår som var lite rufsigt. Han hade gröngråa ögon och fräknar på kinderna. ALLA ville ha honom. Men ingen vågade säga till amanda att hon var jobbig som tjatade. Då kunde man bli hatad av alla i klassen. Skolklockan ringde. Alla suckade och läpade sig in i klassrummet. Amanda satte sig som vanligt vid bänken mellan Pontus och Linas.
- Okej, ta upp matteböckerna och slå upp sidan trehundraåttiotre allihopa! sa deras mattelärare Stefan. Stefan som såg ut som en häst med sitt enorma överbett. Amanda brukade kalla honom för häst-Stefan. Amanda tog upp matteboken och suckade högt. Då lutade sig Pontus mot henne och viskade i hennes öra:
- Vi måste prata, privat. Möt mig bakom eken på rasten.
Amanda märkte att något var fel. Han lät inte så glad på rösten precis.


Efter den långa mattelektionen så gick Amanda ut till eken. Pontus var redan där. Hon log mot honom, men han log inte tillbaka. Han såg allvarlig ut.
- Vad är det? frågade Amanda med en störig ton på rösten.
- Du, du är jättefin och så..., började Pontus och kollade ner i marken och gjorde något underligt med fötterna.
- Men jag börjar bli trött på ditt tjat om din rika släkt, ditt coola hus, din gamla killar...
- Du menar idioterna? sa Amanda ännu mer störigt.
- Just det, "idioterna". Amanda, lyssna på mig nu. Jag är jättetrött på ditt skryt. Jag gör slut.
"Jag gör slut, jag gör slut, gör slut, slut..." orden ekade inne i Amandas huvud. Hon fick panik inombords och kände sig förkrossad. Tårarna brändes under ögonlocken och hon kände hur en klump växte i halsen.
- Men vi kan fortfarande vara kompis..., Pontus blev avbruten av Amandas gråt. han försökte ta tag i henne för att lugna ner henne. Men hon stötte bort honom. Hon fick inte fram ett ord. Klumpen i halsen satte stopp för hennes talförmåga och hon började springa. Alla försökte stoppa henne och frågade vad som hänt. Men hon sprang. Hon sprang ut på gatan och hörde inte att alla skrek. det gick snabbt. Billjus kom snabbt mot henne, folk sprang ut på gatan, folk skrek att man skulle rina 112, det svartnade.
Hon dog.

Författare:

Publicerat

Dela: