När morgonen gryr

Samma tanke, varenda morgon. När något litet ljud lr prassel låter, eller när jag vaknar av att bara sovit förlänge. Ja. Då slår samma tanke upp som igår, förrgår, året innan, året innan dess. Varför. Varför fick jag inte somna in inatt heller? Varför fick jag inte komma upp till himlen, till dig Gud. Vad är det för mening med att låta mig leva kvar, i den värld jag hatar.


Mer hinner jag inte tänka innan jag stiger upp, emot ensamheten, rädslan, hatet och den eviga tomheten. Ännu en gång ska jag få bli plågad. Stum går jag in i badrummet, vågar inte se mig själv i spegeln, inte än. Rädd för vad som finns där, fast jag vet.
De är samma person som ifrån gårdagen. Samma kalla människa. Jag tar på kranen med iskallt vatten och sköljer ansiktet och armarna. Det finns bara några få märken kvar ifrån gårdagen. Och så blodspår, ärr från andra dar. Några små rosa märken som inte visar något har hänt där förrut. Sakta ser jag mig själv i spegeln. Egentligen borde jag vara van och se min spegelbild vid det här laget, men jag blir alltid lika chockad att se den spökvita huden lysa emot mig. Grabbar tag i en svart sminkpenna, snabbt målar jag ditt några svarta streck över ögonlocken, läpparna blir snart svarta ögonfransarna mörkare än gårdagen. Emot den vita hyn, ser jag ut som en vampyr. Jag provar och le, nu när läpparna är målade. Jo, där e det. Samma som igår.


I skolan hejjar alla o ser glada ut. De har för länge sen grävts under ytan de bekännelser jag gett till dom är i stort sätt bortglömda. Något som försvunnit under ytan. Och de är rätt. Jag grävde ner allt igen, men djupare den här gången, där ingen ska kunna rota upp de och få mig o öppna mig, och få de så här igen. Nej, ingen ska se. Det som är dolt. De flesta är chockade över mitt utseende, rädda däremot. Men några få har vågat stå kvar, de är falska och egoistiska, men jag håller mig kvar, försöker inte gå in i samtalen så mycket utan står bara brevid. För rädslan att bli utelämnad ensam. Fast jag vet, att jag är redan ensam.


Varenda morgon betyder en ny morgon. Något som aldrig, aldrig, aldrig tar slut. Varje dag är likadan. Jag skär mig för och slippa den psykiska smärtan. Jag ler svart. Falskt. Sorgset. Jag gråter bort mascaran.

Hur allt börja, var av onskan. Se upp för vilka vänner ni väljer. För annars kan ni bli vandrande lik.


//vampyren - skriv gärna till mig då jag ej har många vänner kvar.

Skriven av: Vampyren