Publicerat
Kategori: Novell

Nästa år i Jerusalem!

Busshållplatsen.

Mannen stod och väntade på bussen.Han funderade på vad han skulle göra när han kom hem.Skulle han sätta på tv-n, eller skulle han lägga sig direkt?.Han hade varit i kyrkan, och predikanten hade varit extra skärpt, och talat om den sista tidens tecken.Mannen var inte ensam vid busshållsplatsen, utan ett par ungdomar stod en liten bit bort, och verkade en aning nervösa.`Hörrdu, mannen! Har du eld?`, frågade killen i den mörka kepsen.Han var bara en aning längre än tjejen, som var 1.70 på ett
ungefär.Sture svarade att han inte hade det, för han rökte inte.Plötsligt kände han ett slag mot sitt huvud, och han föll ner på plats.

Ladan.

När han vaknade så kände han inte igen platsen omkring sig.Det var ute på landet nånstans, och han befann sig inlåst i en lada, för han gick omedelbart och kände på dörren.Han hörde fågelkvitter utanför,
men hade inte en aning var han kunde befinna sig, och han kände smärtan i bakhuvudet.
Ja, nu mindes han....han hade befunnit sig på busshållplatsen, och pratat med några ungdomar...ett par stycken.Men den ene hade på nåt sätt smugit sig bakom och slått ner honom med en gevärskolv, eller liknande.Nu hörde han någon prata utanför ladugårdsdörren.Plötsligt så öppnades den lilla dörr som fanns jämte de stora ladugårdsdörrarna, och de två ungdomarna trädde fram.Nu hade de fått sällskap av en slags ledarfigur för dem, som kallade sig själv för 'Hjärnan'.Han sa:`Hörrdu, gubbe`, `du skall förflyttas imorgon`, `tills dess så får du sova här, och du får lite mat senare`.Så slogs dörren igen.Sture hade fått ett hotbrev från några vänsterextremister för en vecka sen, och förstod att bortförandet måste ha med detta att göra.Han hade slagits ned på Söndagskvällen, och alltså hade hans arbetskamrater på busslinjen undrat var han hade tagit vägen, förstås.Han var alltid noggrann med att sköta sitt jobb, så de måste väl ana oråd, tänkte han.Detta berodde naturligtvis på hans engagemang i den Israelförening, som han var med och drev i stan.De hade länge mött på motstånd från stadens vänsterparti, och han förstod att det hade med det att göra.Han bad en bön, som han alltid brukade göra när han befann sig i trångmål, och denna gång var inget undantag.Nästa dag, så blev han förflyttad till en annan lantligt, belägen stuga, som låg väldigt undanskymt vid en liten sjö.Men på vägen dit, så hade han dock känt igen några stugor på höger sida om vägen, så han visste på ett ungefär var de befann sig.Tjejen sa:´Om inte eran Israelförening omedelbart upphör med eran verksamhet i detta land, så skjuter vi dig, gubbe`.Sture svarade inget, utan bara tittade på naturen runtomkring.De gick fram till verandan, och 'Hjärnan' låste upp dörren där.

Stugan.

De låste in Sture i ett rum med plankor för fönstret.I rummet fanns en TV, och en videoapparat.De satte igång videon, efter det att de hade bundit fast honom med stark tejp.Han kunde inte röra sig.Videon innehöll Israelfientlig propaganda, och hade koppling till annan extremistisk verksamhet.
Detta skulle tydligen på något sätt, hjärntvätta honom, men han visste att det inte skulle bita på honom, för hans kärlek till landet Israel, hade Gud placerat i hans hjärta en gång för alla.Så kom han på en sak.Han hade nämnt för Karin i Israelföreningen, att om han skulle råka ut för nåt, så skulle det högst troligt röra sig om vänsterextremisters fula hot, för att tysta den sionistiska, och messianska rösten i Sverige, men de skulle inte lyckas.Ungdomarna hade åkt iväg, och han var ensam i stugan.Han kunde inte röra sig en tum, och videon visade samma film gång på gång tills den stannade.Det var alldeles tyst i stugan, och säkert mörkt ute nu också.På långt avstånd tyckte Sture att han hörde sirener, men det var långt bort.
Han somnade, och vaknade av ett slag på käften.`Nu du, gubbe, nu ska du få se på annat`, hotade tjejen skarpt.Så satte hon på TV-n, och nyhetsuppläsaren berättade om kidnappningen, och det troliga motivet, som inte stämde.De trodde att bortrövandet skulle bero på en simpel utpressning för att fixa pengar, bara.För man påstod felaktigt att Sture hade ärvt en stor summa pengar.Som vanligt, så vågade inte massmedia ta ställning för den Israeliska saken, och begripa att det handlade om det.Och de sa på nyheterna att en våldsincident på hållplatsen hade iakttagits av en man som bodde på gatan mittemot.Och några ungdomar, som påstods vara kända från olika vänsterdemonstrationer, hade också känts igen.Sen efter det, så visade sig en film där 'Hjärnan' talade i två timmar om hur staten Israel till slut skulle förgöras, och att det var en 'sak', också för vänsteraktivister.
Sture kom på att han hade liten, vikbar mobiltelefon i innerfickan.De hade kollat igenom, men kanske låg den någonstans i stugan.Fanns det telefonförbindelse, tro?
Han lämnades ensam i rummet igen, med lite mat, och ungdomarna hade åkt iväg.Han hade bundits igen, efter maten.

Paret.

Vad ungdomarna dock inte hade räknat med, var, att ett par skulle dyka upp för att ta ett nattbad i den lilla sjön.Han hörde hur det tjoades utanför, och hade svaga förhoppningar.Han försökte skrika till, men det var inte troligt att det skulle höras.Plötsligt hörde han hur ungdomarna kom tillbaka, och tydligen överraskades av paret, som badade i sjön.Han hörde ett oväsen en stund senare, och paret blev inlåsta i samma rum, som Sture.`Jaha, vad gör vi nu`, frågade kvinnan, som var kortväxt.`Inte en aning`, svarade hennes kille, som faktiskt bar en ganska fin kostym på sig.Sture frågade vilka det var, och de förklarade att de hade varit på fest, och bara av en tillfällighet hade hamnat ute vid stugan.`Ja, men då kommer en del att undra var ni har tagit vägen också`, sa Sture en aning trosvisst.Dagen efter så blev alla tre förflyttade till stan istället, och till en lägenhet, som inte låg så långt från Israelföreningens lokaler.

Lägenheten.

De blev bundna på nytt i ett större rum, men som var isolerat.`Dessa är vänsterextremister, som ska försöka tysta Israelvänlig verksamhet i landet`, berättade Sture.Förflyttningen hade gått snabbt denna gång, och ungdomarna hade inte märkt en liten vikbar mobiltelefon, som den lilla kvinnan hade i en dold ficka.På nåt sätt hade den trillat ur, och hon lyckade få upp den med fötterna upp på knäet.Sen fick hon på ett mirakulöst sätt upp den i munnen, och sen förde hon den till killens fingrar via munnen.Han lyckades slå numret till polisen, och pratade med en känd kriminalare i stan, men var ju tvungen att viska, när en av ungdomarna slog upp dörren.`Jaha, vad försiggår här då?`, frågade hon.Mannen hade lyckats få in mobiltelefonen under foten, och tjejen i dörren, som kallades Maggie, märkte inget.
Men polisen hade börjat ana oråd, och samtalet hade kunnat spåras till hyreshuset, där de hölls fångna.En kvart senare hördes en megafon utanför:´Vi vet vilka ni är därinne!´
Gisslan.

Det hela utvecklades till ett gisslandrama, där Sture kom att spela huvudrollen.'Hjärnan' kom in i rummet, mer hotfull än någonsin.`Vi skjuter er alla, om nån försöker det minsta med något`, sa han fränt och hotfullt.Mannen hade dock lyckats skriva ett meddelande på mobiltelefonen, och beskrivit vilket rum de hölls förvarade i.En specialgrupp inom polisen skulle försöka borra ett hål från lägenheten under medans de förde en dialog med terroristerna i megafon.Det lyckades, och de hade gjort ett litet hål, där de kunde sträcka upp ett fiberoptiskt öga, medans terroristerna var utanför rummet.Vid nästa tillfälle, så borrade de ett större hål, som de sen täppte igen provisoriskt vid nästa tillfälle.Men vid ett tillfälle nästa gång, så lyckades en polis skjuta 'Hjärnan', från ett annat hål i väggen, från grannlägenheten som hade borrats på samma sätt, när ett inbrytningsförsök gjordes samtidigt från ytterdörren.Tyvärr, så hann en av terroristerna att skjuta den lilla kvinnan, precis innan inbrytningen.Sture hade dock känt igen hur dessa lägenheter såg ut, eftersom Israelföreningens lokaler råkade se ut på precis samma sätt, och hade viskat detta till mannen.

Guds journalist.

Veckan efter fritagningen, så skulle en orädd journalist göra ett reportage för en tidning i stan, och dök upp, när Israelföreningen firade shabbat en Lördag.Han hade nyfikna frågor om landet Israel, och om vilka bibliska högtider som en vanlig kristen kan tänkas delta i, och en massa andra nyfikna frågor, eftersom han aldrig tagit reda på sånt här tidigare.Han hade ju, som alla andra, trott på den Israelfientliga propaganda, som massmedia oftast för fram.`Nåväl`, sa journalisten, `nu har jag fått lite mer inblick om både
judar och messianska troende, och andra Israelvänner.Detta reportage kommer att vara startskottet för nåt helt nytt i mitt liv, och bli ett mer objektivt och Israelvänligt reportage`.`Shalom, bröder`, sa journalisten innan han gick.`Vi kanske ses nån gång i Jerusalem, vem vet`.......

Skriven av: Mattias Kroon

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren