Natten när någon dör

Natten när någon dör. Natten när någon dör är så tyst. Snön är vit och utanför skolan väntar en skara elever med glitter i håret och ljus som ännu inte brinner. Natten när någon ska dö.

”Tjabba Morsan!” Han skriker och smäller upp dörren. Mamma ligger i sängen med täcket över huvudet. Ur hennes mun kommer bara något gurglande ljud.
Han tvekar.
Sen går han fram och ruskar lite på mamma.
”Mamma, jag är hemma nu” säger han försiktigt.
”Mm..” mumlar mamma och borrar in huvudet djupare i kudden. Han suckar och går ut. Stänger försiktigt dörren.
Irriterad traskar han ut i köket. Slamrar och slår i skåpen. Ingen mat har dom hemma. Mamma har inte handlar.
Har hon ens märkt att han varit borta i 3 dagar?
Halsen jublar ner den kalla O’boyen rinner ner. Han är hes efter allt sjungande. Vet mamma ens vart jag tillbringar min tid 5 dagar i veckan? Vet hon vad jag lever för? Vet hon vad jag älskar? Vet hon vem jag är? Vet hon vad jag heter?!
Han slår argt ner glassen i diskbänken och springer upp för trappan. Tar 2 steg i taget.
Går in på sitt rum som står där orört, precis lika som han lämna det för 3 dagar sen. Åkte hem till Ebba. Ebba, hans ända kompis! Tålde inte lukten mer. Hela huset luktar instängt och tomt. Eller är det bara han som inbillar sig det?
Ebba och han hade varit kompisar så länge han kunde minnas. Dom var som syskon, delade på allt. I början av högstadiet hade han nog varit lite kär i henne, men nu älskar han henne bara som syster.
Klockan är kanske 5 och han måste snart åka igen. Idag är det lucia och självklart ska han vara med i luciatåget. Förra året vart han mobbad flera veckor innan och efter luciatåget. Självklart tycker grabbarna det är bögigt när en kille sjunger. En kille ska spela fotboll, snusa och porrsurfa.
Han slänger kläderna på golvet och kliver in i duschen. Låter varmvattnet smeka hans kropp. Vad tänker han på? Vad rör sig i hans huvud?
Går han igenom vilka låtar han ska sjunga, så han är säker på att han inte glömmer nått?
Tänker han på mamma?
Eller tänker han på Emma? Emma, den söta tjejen i parallellklassen?
Vem kan veta. Vem kan veta.

Han börjar bli stressad nu och river fenetriskt i lådorna. Hittar äntligen ett par rena strumpor. Bestämmer sig att trots att han har så ont om tid, starta en tvättmaskin. Han har precis inget som är rent. Det vita linnet hänger i alla fall på en galge bredvid sängen. Han ler.
Vad spelar det för roll ifall dom kallar han bög?
Vad spelar det för roll ifall dom mobbar han? Säger att hans hår är löjligt, fast hans frisyr är precis som vilken annan killes som helst!
Det spelar ingen roll, ifall dom puttar han ibland, och kallar han klenis, fast han inte är speciellt klenare än någon annan. Det är bara de att han inte går omkring i spännis linnen som alla andra divor.
Eller spelar det roll?
Vem kan veta. Vem kan veta.

Snön knarrar under skorna. Frusna står dom i tunna linnen och väntar. Kylan kryper upp längst benen och upp på magen. Tränger in genom huden och borrar hål i hans själ.
Äntligen är det dags att tända ljusen och gå in. Först kommer Lucian. Lucian, eller Charlotte. En lång blond tjej, ja vad annars? Efter henne kommer det tjejer med glitter i håret och ett glitterband runt midjan. Ljusen fladdrar och lyser spöklikt upp deras ansikten. Själv har han på sig ett långt vitt linne, strut på huvudet och en stjärna på en pinne. Oj vad dom kommer mobba. Och ja, han ser lite löjlig ut. Men han ska få sjunga och det är det som spelar roll. Inte alla knuffar i skolan. Inte alla mobbord som bög och tönt.
Det är bara han och 3 andra killar som vågar vara stjärngosse. Han ångrar sig nästan att han inte valde att vara tomte. Då hade han inte fått lika mycket stryk i alla fall. Men då hade han ju inte fått sjunga, och då hade han kunnat skippa hela lucia skiten ändå!
Han kommer in i den varma lokalen. Ett 70 tal föräldrar med blickarna vända mot dörren. Några blixtar från kameror kommer och det svider till i ögonen. Lucian står redan på plats och sjunger nu på den sista versen i den uttjatade låten. Precis samma varje år. Han går upp längst den lilla trappan och ställer sig på platsen som han tränat att ställa sig på hur många gånger som helst. Vid pianot sitter den stränge musikläraren Kennet. Hans fingrar dansar över tangenterna och lokalen är fylld med vackra toner och ljus flickröst. Pojkarna hörs knappt. Det är ju bara 4 stjärngossar, och 7 tomtar. Fast 3 av tomtarna är tjejer. Allt segar sig fram. Låt efter låt. Äntligen är det hans tur. Försiktigt går han fram några steg, harklar sig och väntar till pianot spelat några toner. Sen sjunger han. Alla tankar försvinner och det går som en kick igenom hela hans kropp. Känslorna trubbas av. Dom flesta är borta. Kvar finns det bara känslor som inte kan skada. Känslor som inte gör ont. Känslan av frihet.
Gud vad han önskar att mamma kunde vara här! Höra hur han sjunger. Höra att han kan något. Att han inte är fullständigt värdelös. Publiken är knäpptyst och bara lyssnar. Hela han strålar. Det där speciella pirret i magen sprider sig i hela kroppen och inombords jublar han. Äntligen får han släppa ut. Allt sorg, all ilska, all besvikelse rinner av. Kvar finns bara lycka. Han är lycklig. Lycklig några minuter, innan han måste ställa sig i ledet igen. Sjunga några meningslösa, tråkiga sånger innan han får gå ut och möta sitt öde.

När hans sång tystnar blir allt knäpptyst. I några sekunder hörs inte ett ljud i hela lokalen. Ingen så mycke som andas.
Det är som om den sista meningen, sista ordet, ligger kvar i luften över allas huvuden.
Plötsligt bryter applåderna ut. Några jublar. Några ställer sig upp. Han ler med hela kroppen och utstrålar en sådan stolthet. Är det här lycka? Det måste vara lycka!

I omklädningsrummet gratulerar alla andra han.
”Det gick ju skit bra! Fan du har ju en riktig begåvning!” han får vänliga dunkar i ryggen. En efter en försvinner dom ut från omklädningsrummet. Han dröjer sig kvar. Väntar han på något? Är han rädd? Kanske vet han i sitt undermedvetna saker om framtiden. Kanske är det därför han väljer att stanna kvar. Tar god tid på sig och viker omsorgsfullt ihop linnet och lägger ner det i väskan. Struten knölar han ihop och slänger i den överfulla papperskorgen. Han sätter sig på bänken och läser på väggen. Klotter om allt möjligt.

”Sandra har snygga bröst”

”DIF SUGER”

”Andreas är Bög”

Orden svider som tvål i ögonen. Snabbt gnuggar han med händerna. Han får inte gråta nu! Nu när han är så lycklig.
Han slänger väskan över ryggen och går ut från omklädningsrummet. Klockan är kanske 8 och det är mörkt ute. Det syns inga stjärnor och snöar lite lätt. På marken ligger det ett redan 1 dm tjockt lager snö. Det har snöat hela veckan. Han tycker om snö. Kylan och mörkret har blivit hans vänner. Han är inte rädd, som han var förut. I mörkret får han gömma sig och i kylan krypa ihop.
Det är ganska lång väg att gå, men det stör han inte. Han har inte bråttom till något eller någon. Hans mamma kommer knappast stå där hemma och ge honom en kram när han kommer innanför dörren. Kommer knappast fråga hur det gick på lucia. Kommer knappast ens titta på han.
Han går förbi skolan. Det lyser i den fortfarande. Lyser alltid. Dygnet runt. Vad onödigt egentligen.
Ögonen står och gapar ut i decemberkvällen. Lyser upp snön strax nedanför fönstret så den ser orange ut.
Framför honom ser han några grabbar komma gående. Han ber en snabb bön till gud att det inte ska vara dom.
”Snälla Gud, låt det inte vara dom! Snälla Snälla Gud!”
Men Gud är inte snäll idag. Dom stannar precis framför honom och blockerar vägen med sina stora kroppshyddor.
”Hehe, ser ni vem de är?” Skrattar den längste av dom, Mattias.
”Är det inte skolans egna bög jävel?” Skrattar Roger.
5 stycken är dom. Mattias, Roger, Johan, Tommy och Rogers lillebror Robin. Han svarar inte. Försöker gå förbi, men dom drar tag i han.
”Vad har du i väskan?” Säger Tommy och rycker av han den. Det är ingen ide att göra motstånd. Låt dom hålla på, dom tröttnar snart. Tommy drar upp linnet och tjuter.
”Ahh har du varit med i Lucia tåget?”
”Nemän! Har Bögjäveln blivit tärna nu också?” Dom skrattar hysteriskt. Han tittar ner i marken. Orkar inte bry sig.
”Vart är du påväg nu då?” skrattar Roger. Han svarar inte.
Roger rycker tag i hans jacka hårdhänt.
”Hör du illa eller? Vart fan ska du?” Han skakar sig loss från Rogers grepp och börjar springa. Sega reflexer har dom, men efter ett tag springer dom efter och kommer ifatt efter kanske 100 meter. Det är Robin som kommer fram först. Bara 13 år men ändå tillräckligt stark för att hålla i han tills Roger andfått kommer fram. Roger slår till så han trillar ner i snön. Reser sig sakta upp men får ett till slag. Nu har alla kommit fram till platsen. Han orkar inte resa sig upp. Tittar på Rogers skor och känner hur han får en spottloska på kinden.
”Snälla ge upp!” ber han. Men dom ger inte upp.
Den första sparken kommer från Mattias. En inte så hård spark på smalbenet. Men ändå, en spark. Roger fortsätter. Två sparkar på bröstet. En aningen hårda. Men fortfarande är dom inte så farliga. Har han tur får han bara ett blåmärke. Har han tur så nöjer dom sig med att titta ner på han och säga några fula ord, sedan komma på att de finns öl hemma hos Tommy och försvinna. Men han har inte tur. Inte idag.
”Kom igen Robin. Sparka på bögjäveln!” skrattar Roger och puttar till hans lillebror. Försiktigt ger Robin han en spark på pannan. Den är inte alls hård, men den riktas mot huvudet.
”Fan! Kom igen nu Robin!” Dom andra skrattar, även Robin skrattar ett nervöst, svagt skratt. Han sparkar mot huvudet igen. Träffar. Det dunkar till i huvudet och gör fruktansvärt ont. Efter det följer en skur av sparkar från alla möjliga håll. Någon sparkar riktigt hårda sparkar i ryggen. Några sparkar i magen. Några på benen. Och Robin och Roger sparkar på huvudet. Han skriker inte. Bara några ensamma tårar rinner längst kinden. Han vänder huvudet ner i snön. Det kalla sprider sig i ansiktet och han får in snö i näsan. Hostar.
Sparkarna fortsätter. Tillslut så kvider han.. små mumlande ord.
”Döda mig för fan. Döda mig” Men dom hör inte. Dom bryr sig inte. Fortsätter att sparka, men intresset börjar ta slut. Sparkarna blir mindre och mindre. Tillslut upphör dom helst och grabbarna bara tittar på hans kropp.
Rädd att dom bara ska lämna han där, halvdöd, börjar han skrika. Han vill inte ligga där. Vad spelar de för roll? Nu, Nu kan dom lika bra döda han!
”Era jävla kuksugare! Stick å knulla din mamma!”
Roger blir rasande och siktar in en sista hård spark mot bakhuvudet.
Allt blir svart.
Grabbarna tittar på en livlösa kroppen. Ingen säger nått och tystnaden tjuter i öronen. En tyst överenskommelse, dom vänder sig om och går därifrån.

Natten är tyst. Natten är mörk. Natten är kall.
Natten när någon dör…

Skriven av: Ida