Ninjan´s väg

Det var en solig dag. Miko var en dotter till en ninjamästare, Ruo var hans namn. Miko var hans ända dotter och hon hade lärt sig den ädla konsten ninjutsu. Ruo hade en styvson, Jack. Hans föräldrar omkom i en bilolycka för många år sedan. Miko och Ruo hade tagit hand om honom och lärt honom ninjutsu.

Jack var en väldigt duktig elev och gjorde allt som Ruo sa att han skulle göra,
hans mästarprov var nära. Miko hade gjort mästarprovet och hade gjort det väldig bra,
men enligt lagen var det bara männen som kunde bli Dojomästare vilket Miko tyckte var
orättvist. Jack skulle klara av ett riktigt svårt prov för att bli mästare. Han skulle bli tvungen
att bekämpa åtta andra ninjor. Inte på en gång utan en röd ninja, en gul ninja, en blå ninja, en vit
ninja och fyra svarta ninjor. Dom svarta var dom värsta inom ninjutsu. Jack var nervös. Han
visste att han kunde förlora mot dom svarta ninjorna och det var på liv och död, men Jack
klarade provet med ära.

Miko var glad för att Jack klarade provet. En kväll kallade Ruo på Jack.
”Vad är det, Mästare?” sa Jack.
”Nu har du klarat ditt mästarprov så nu får du ta över Dojon. Du har visat att du kan bli en bra mästare för blackdragon clan, jag överlämnar allt till dig här” sa Ruo. ”Detta svärd gav min mästare mig. Nu lämnar jag över det till dig, men du heter inte Jack längre: ditt ninjanamn är Blackmanta.
”Jag tar över Dojon men vad händer med Miko? Hon kan inte bli mästare över Dojon, det skulle bringa skam över clanen och…men hon är min syster” sa Blackmanta.
”Jag vet men lagen är sån” sa Ruo.

Åren gick och Ruo blev sjuk. Efter att sju år hade gått var Blackdragon Dojon den främsta ninjaskolan i Japan. En dag kallade Ruo Miko och Blackmanta.
”Min tid är snart kommen” sa Ruo ”och ja vill att ni tar hand om varandra.
”Mästare” sa Blackmanta ”Jag kommer att föra denna skola till ära för dig” sa han.
”Det vet jag Blackmanta” sa han ”Miko” sa han.
”Ja pappa?”
”Ta hand om Jack” sa han.
”Det ska jag” sa Miko.

Två år senare dog Ruo. Alla sörjde en mästare. Han begravdes på en gård
för döda mästare. Fem, år senare startade problemen, ett krig mellan olika claner. Blackmantas
clan var i krig med Reddragon clan. Miko tyckte mycket om sin bror men hon visste
inte om hon kunde stå emot längre. Blackmanta hade tränat många ninjor och det var
Blackmantas elever, inte Mikos, men nu måste hon göra nåt. Hon ville bli mästare för
Dojon.

Blackmanta visste inte om Mikos planer. Han tränade sex andra elever. Dom hade
blivit mycket duktiga. Det var snart dax för mästarprovet för hans sex elever.
Då öppnades portarna. In kom en av han bästa ninjakrigare. Hon var skadad.
”Mästare Reddragon försöker ta sig min Angel” sa Blackmanta ”är du ok?”
”Ja bara några skråmor, ok”.
”Miko, skydda våra elever. Jag och mina krigare ska mota bort dom”
”Ja Mästare” sa Miko.
Blackmanta kallade på sina bästa ninjakrigare och sprang fort för att möta Reddragon.
Han satte ut sex ninjor vid stigen som gick till Dojon.
”Skydda Dojon” sa han.
”Ja, Mästare”
Blackmantas och resten av ninjorna sprang ner mot huvudporten. Där var Reddragons
ninjor. Dom slogs mot ett tjugotal andra ninjor som försökte stoppa dom.

”Mästare” skrek dom ”vet inte hur länge vi kan hålla emot”.
”Vi får försöka så länge vi kan”
Han drog sitt svärd och gjorde en volt och högg en ninja rakt i halsen. Han gjorde en perfekt spark så den träffade en annan ninjas huvud och hans svärd högg av ninjans huvud.
”Hur kom dom in?”
”Jag vet inte, Mästare” sa en av hans ninjor.
Samtidigt i Dojon sa en av eleverna.
”Tänk om dom kommer hit”
”Då får vi slåss” sa en annan av eleverna.
”Men vi är inte riktigt klara än” sa en annan av eleverna.
”Ta det lugnt” sa Miko ”Jag tänker inte låta nåt hända er”
”Tack, Miko”
Hon log mot dom. Innerst inne ville hon dräpa dom. Hade lovat mästaren att skydda dom. Hon hade gett honom sitt ord. Blackmanta slogs fortfarande vid huvudporten. Han visste att dom inte kunde hålla ställningarna länge till.
”Vi får försöka att se till att dom inte kommer fram till Dojon”
”Ja, Mästare”
Blackmanta gjorde en volt, slog ur en fiendes svärd och högg honom rakt i bröstet.
”Vi sticker” skrek en av Reddragons ninjor och dom voltade över porten och försvann.
”Äntligen över” sa mästaren.
Dom andra ninjorna tog hand om dom sårade. Blackmanta gick tillbaka till Dojon. Miko
var orolig. Blackmanta hade vart bort länge nu. Då såg hon honom komma.
”Mästare” sa hon ”Vad skönt att du klara dig”.
Hon gav honom en kram.
”Hur kom dom in?” sa Blackmanta ”Miko, jag trodde att vi var säkra, men nu vet vi att Reddragon kan ta sig in. Jag vet inte hur dom fick veta hur dom skulle ta sig in,
vi måste ha en spion” sa han.
”Men vem skulle det vara, Mästare?” sa Miko.
”Jag vet inte, men va försiktig, Miko”
”Ja, jag lovar” sa hon.

Senare på kvällen gick Miko ut för att ta en promenad. Då såg hon mästaren för Reddragon.
”Hur kan ni vara så dumma att attackera i dagsljus?” sa Miko.
”Miko” sa mästaren ”Det var du som gav oss informationen”
”Ja” sa Miko ”men jag sa aldrig i dagsljus”
”Ok, nästa gång attackerar vi under natten”
”Bra” sa Miko ”nu måste jag tillbaka, annars börjar dom undra vad jag är, ok”
”Kom ihåg att du jobbar för mig”
”Ja” sa Miko ”jag har inte glömt det” sa hon och gick tillbaka mot Dojon.
Hon gick in genom porten.
”Vart har du vart, Miko?” hörde hon en röst.
”Åh, Chan” sa hon ”vad du skräms”
”Förlåt, men mästaren har satt ut extra vaktposter för att Reddragon kan tänkas att anfalla oss”
”Bra” sa Miko ”fortsätt med din vaktrunda”
”Ja, Miko”
Han gick sin väg. Miko gick till sitt hus och gick och la sig. Nästa morgon vaknade Miko. Hon gick till Dojon. Där inne satt mästaren.
”Miko, var gick du i går?”
”På en promenad” sa Miko.
”Du vet att det inte är säkert att gå utanför murarna”
”men det gick ju bra”
”Jo, men från och med nu måste du ha nån med dig”
”jag kan klara mig själv” sa Miko.
”NEJ” skrek mästaren ”du ska ha nån med dig”
”Ok” sa Miko ”jag lovar”
”Bra” sa mästaren ”då pratar vi inte om det mer. Sex elever ska ta sitt mästarprov idag och jag vill att du följer med”
”Visst” sa Miko.
”Bra” sa han.
”Vilka ska dom svarta ninjorna vara?”
”Chan, Woo, Jin och Cheen”
”Ok, dom är bra” sa Miko.
”Ja jag vet det” sa mästaren ”kom” sa han ”det är dags”
”Ja, jag kommer” sa hon.
Dom sex eleverna klarade sig bra, även mot dom svarta ninjorna, men dom dödade inte dom utan lät dom leva.
”Det var ärofullt att låta dom leva om dom bad om det, bra” sa mästaren ”ni har bevisat att ni är riktiga ninjor. Jag är stolt över er och nu gå till era kamrater. Jag är stolt över dom” sa mästaren. ”Ja” sa Miko ”dom har verkligen jobbat för att bli ninjor” sa Miko.
”Ja” sa han ”men jag har en känsla av att spionen är en av mina närmaste män”
”Men vem?” sa Miko.
”Jag vet inte, men det är vad jag känner”
”Ok, vi får väl vara extra försiktiga”
”Ja, Miko, men jag tror att vi får göra nästa drag. Vi anfaller Redddragon i morgon kväll”
”Ok” sa Miko ”men är det så smart? då blir det ju öppet krig”
”Jag vet men det kan inte hjälpas. Vi måste slå till innan dom kommer med full styrka, det finns ingen annan väg”
”Det finns väl inte det” sa Miko.
På kvällen gjorde sig ninjorna redo.
”Mästare” sa Chan ”är det säkert att vi ska anfalla med full styrka? jag gillar inte detta”
”Vi måste, Chan, vi måste få stopp på det här kriget”
”Ja, Mästare” sa Chan.

Efter 1 timme var dom redo.
”Nu ger vi oss av” sa mästaren.
”Ja, vi är redo” sa alla.
Dom gick mot Reddragons Dojo.
”Mästare” sa en ninja.
”Ja?”
”Blackdragon anfaller oss”
”Va?” skrek hon ”samla alla ninjor vi har, skynda på”
”Ja, Mästare”
Reddragons ninjor var samlade.
”Hur vågar dom anfalla oss?” sa hon.
Blackmanta öppnade porten.
”Lee” sa han ”vi måste sluta kriga, vad handlar detta krig om?” sa han.
Hon log.
”Vi kvinnor blir dom som jämt får skulden så fort nåt är fel. Det ända vi vill är att vi ska behandlas rättvist”
”Vi verkar inte komma nån vart” sa han ”nej vi ger oss inte, ok” sa han ”nu, ska ni dö som dom hundar ni är”.
”Anfall” skrek Lee och drog sitt svärd.
Blackmanta gjorde samma sak. Dom sprang mot varandra.
”Döda dom” skrek mästaren.
Alla hans ninjor svingade svärden mot Reddragons ninjor. Dom slogs i timmar. Lee hade dragit sig tillbaka till sin Dojo. Miko kom in.
”Lee, vi har fått det vi ville”
”Ja” log hon
”Miko”
Hon vände sig om.
”Woo” sa Miko
”Det var du som var spionen”
”Ja” sa Miko.
”Varför?” sa Woo.
”För att kvinnorna blir behandlade som skit” sa hon.
Han skakade på huvudet.
”Gör inte så här, Miko”
”Det finns ingen utväg nu”
”Då ska du dö” sa Woo.
Han höjde svärdet.
”Woo” sa Miko ”jag vill inte döda dig”
Han sprang mot Miko.
”Du ska dö”
Hon blundade och snurrade runt och satte svärdet rakt i hjärtat på han. Hon fick tårar i ögonen när hon såg Woos ögon. Han dog utan att ha ont. Hon sa med tårarna rinnande:
”Farväl, Woo”
Hon hade känt han länge, ända sen hon var barn. Då hörde hon vad har du gjort?
Hon såg på Lin.
”Jag gjorde det jag var tvungen till” sa hon.
”Du är spionen”
”Ja” sa hon ”anfall mig inte, så bra är du inte än” sa hon.
Hon såg på Miko.
”Jag måste döda dig” sa Lin ”annars vanärar jag min mästare, jag dör hellre med heder”
”Snälla” sa Miko ”gör det inte”
Lin sprang emot Miko som sparkade ner henne. Lin låg på golvet försvarslös.
”Döda henne” sa Lee.
”Hon är försvarslös” sa Miko.
”Gör det” sa Lee ”hon är en fiende”
Hon blundade och körde in svärdet i hjärtat på Lin. Hon drog ner sitt svärd igen.

Blackmanta såg att dom inte kunde stå emot länge till. Efter två timmar såg han att det var omöjligt att vinna. Hans ninjor hade gett upp, dom fördes till Lees Dojo.
”Har dom redan gett upp” sa Lee.
”Miko” sa Blackmanta ”du var spionen, min egen syster”
”Förlåt” sa hon.
Han såg Woo och Lin döda.
”Jag vet varför du förrådde oss, men är det verkligen värt det?”
Hon tittade på sin bror.
”Ja” sa hon.
”Släpp svärdet” sa Lee ”så får du och dina ninjor leva”.
Han höll i sitt svärd.
”Snälla” sa Miko ”släpp svärdet”
Han höll fortfarande i svärdet. Han gick till sina ninjor.
”Är ni med mig fortfarande?” sa han.
”In till döden, Mästare” sa dom.
”Nej, snälla” sa Miko ”släpp svärden, Jack” sa hon ”tänk på ditt folk”
”Det är just det jag gör” sa han.
Han rusade mot Lees ninjor. Dom andra gjorde likadant.
Lee sa döda dom till sina ninjor.
Jack slogs för allt han var värd. Han såg sina ninjor dö en efter en.
Han skrek till och högg med sitt svärd allt vad han hade. Han sparkade, slogs och använde sitt svärd.
”Han är bra” sa Lee.
”Den bäste ninja som levt” sa Miko.
Jack svingade svärdet och träffade en ninja rakt i magen. Han snurrade runt och dödade en till. Gjorde en volt och sparkade tre stycken på en gång, men just som han skulle sparka en gång till fick han ett svärd rakt i magen. Han tog sig för magen, men fortsatte att slåss, då fick han ett i ryggen. Han fortsatte slåss trots att han hade ont. Han fick ett till i bröstet, då ramlade han ner på golvet.
”Nejjjjjjj” skrek Miko.
Hon sprang till Jack.
”Varför, varför gjorde du det?”
”Jag gjorde det för min fars skull och för dig”
Miko hade tårar i ögonen.
”Mästare” sa hon
”nej kalla mig Jack”
Det kom blod från hans mun. Han hostade.
”Jack” sa Miko ”snälla dö inte”
Han tog hennes hand.
”jag dör inte, jag kommer alltid vara med dig, jag älskar dig” sa Jack ”jag kommer att få komma hem nu” sa han.
”Jag älskar dig” sa Miko.
Han hostade till en gång till.
”jag kommer alltid vara med dig” sa han.
Han skrek till och drog ett sista andetag. Miko grät. Hon saknade sin bror väldigt mycket, men hon visste att han hade fått frid nu. Då såg hon Chan komma haltande.
”Chan” skrek hon.
Hon sprang till honom och kramade om honom.
”Var är Blackmanta?” sa Chan.
”Han är död” sa Miko.
Han ställde sig på knä och bad en bön.
”Nu är kriget slut” sa Miko.
”Ja” sa Lee ”nu är det fred i byn”

Jack begravdes på mästarnas kyrkogård den 4 juli 1225. Han hedrades av alla ninjaclaner i japan. Miko fortsatte att träna ninjor i sin Dojo. Hennes skola blev åter bäst i japan.
Chan flyttade efter hans mästares död och hördes aldrig av igen. Somliga säger att han är död, somliga att han lever. Lee dog kort efter Blackmantas död. Ingen vet vem som dödade henne, men folk tror att det var Miko som dödat Lee.

Författare:

Publicerat

Dela: