Nöjesparken

Han tittade på deras hånfulla ansikten där han satt på sin lilla plattform
hängande en meter över ett akvarium. Folk öppnade sina svarta hål till
munnar och kastade glåpord över honom, han brydde sig inte om deras
förolämpningar, han såg dom som regndroppar och han var ett stort
mänskligt paraply. Det var deras blickar som störde honom, hånfulla
blickar som lös av överlägsenhet och förakt. Tomma blickar som bara
tittade på honom, utan några känslouttryck, hotfulla blickar som såg ut att
tillhöra människor med värre förflutet än han själv.
Mannen som kastade nu var en ung militär. Han siktade mycket noga
varje gång innan han kastade. Blundade med ena ögat och stack ut tungan
en lite bit innan han kastade iväg dom skära bollarna som egentligen var till
för krocket. Militärens första boll träffade tavlan, bara några centimeter
ifrån den knallröda mittpunkten som skulle innebära hans eget öde. Den
andra bollen var sämre kastad och träffade underkanten av tavlan.
Militären svor högt och tog den tredje och sista bollen och siktade återigen
noga på sitt säregna vis. Han väntade länge innan han lät sitt sista kast
lämna handen, kulan träffade tavlan, men var ungefär 2 decimeter ifrån den
smala mittpunkten. Militären skrek ilsket ut sin besvikelse och kastade sin
lilla officers hatt på den dammiga marken och började ursinnigt trampa på
den, mannen på plattformen stönade av lättnad. Han tittade ut på
folkmassan som stod och skrattade och pratade glatt med varandra vid det
stånd som var hans.
Det var fullt med stånd på denna nöjespark. Till vänster om honom
kunde man genom att kasta pil på ballonger få en våldtäktsman stekt i den
elektriska stolen. I ståndet till höger om honom var det ett lotteri där högsta
priset var att få avrätta en massmördare med en gammal grekisk stridsyxa.
Folk frotterade glatt mellan dessa stånd, tittade på lekfulla avrättningar av
blodtörstiga fångar, eller deltog själv i sådana genom att betala 50 dollar,
och få chans i det stånd som erbjöd dom lättsinniga morden på män som
inte förtjänade bättre.
En kvinna klev fram till mannen som hade hand om det stånd som han
var vid, kvinnan var liten och mycket bastant, hennes plufsiga ansikte
pryddes av ett par tjocka glasögon med lila plast bågar. Kvinnan lade fram
en 50 dollars sedel och fick sina tre bollar av mannen som stod bakom
disken med en polkagris randig kostym och en hög hatt i silverfärg.
”Varsågod, frun” sa han med spelad vänlighet.
Damen fnös föraktfullt som tack och började kasta. Mannen på
plattformen knep ihop sina ögon och bad till den gud han inte trodde på.
Men kvinnan missade alla tre kasten, hon hoppade upp och ner av ilska
efter sitt sista kast och hennes enorma bröst böljade likt ett par vågor på
ett hav under kvinnans röda tröja. Mannen på plattformen öppnade
ögonen, mitt framför honom såg han hur en kund i ståndet Halshugg en
bankrånare fick ner den sista burken i det som förut varit en liten pyramid
av burkar. Bankrånaren som låg med huvudet fastspänt i en gammaldags
fransk giljotin skrek desperat.
”Grattis herrn! Här är snöret, det är bara att dra så.”
Mannen som tog hand om ståndet tvärs över gjorde en svepande
rörelse med höger handen över sin egen hand och gjorde ett ljud som
skulle låta som ett knivblad, som i ursinnig hastighet skar ett hål i luften.
Folket vid det ståndet skrattade gott och mannen som hade fått ner
pyramiden tog tacksamt tag i snöret. Han tittade på det en lite stund och
räckte sedan över det till en flicka som stod bredvid honom.
”Varsågod älskling” sa mannen och gav flickan en puss på kinden.
Den förvånade flickan gav mannen ett leende och tog sen tacksamt
emot både repet och kyssen. Bankrånarens skrik övergick till ett högljutt
tjut. Flickan tog ett hårt tag om repet, log ett brett leende mot sin generösa
pojkvän och drog så hårt hon kunde i repet.
”NEJ!”
Bankrånarens skrik skar som ett knivblad genom den fuktiga
september natten. Knivbladet föll och kastade glänsande strålar av
reflekterat ljus ut mot den överfulla nöjesparken. Rånarens skrik var högt
och öron bedövande. Knivbladet fortsatte att snabbt och målmedvetet falla
mot sitt mål. Mannens skrik tystnade tvärt och knivbladet satt fastnaglat i
giljotinens mörka trä med en hinna av rött blod på sig. Rånarens avhuggna
huvud föll ner och ramlade tungt på det smutsiga golvet. Blod sprutade
som en fontän ur rånarens blottade hals. Mannen på plattformen vände
bort blicken. Folket vid bankrånarens stånd ropade högt av glädje och
flickan var överlycklig och kramade sin pojkvän, som med sin blick avslöja
att han också ville han en liten belöning av henne senare i baksätet på hans
bil.
Mannen på plattformen vände blicken framåt igen och stirrade rakt i
ögonen på en liten knubbig unge i fyra årsåldern. Hans runda ansikte lös av
glädje över sitt första besök på en nöjespark. Hans knubbiga kinder var
röda och hans små ögon som var intryckta i ett skyddande hölje av mjukt
baby hull lös av förväntning. Ungens far, en stor karl med rött vildvuxet hår
och breda axlar, tog tag om ungens midja och lyfte utan ansträngning upp
honom på den lilla disken av trä. Ungen ropade glatt över flygfärden och
hans mun som var nerkladdad av choklad glass, som lös som intorkat blod
i det kusliga tivoliljuset, brast ut i ett leende som fyllde ungens tjocka
ansikte. Ungens far gick fram, lade bestämt ner en 50 dollars sedel på den
skitiga trädisken. Fick som tack för denna gest tre bollar i röd färg som
höll på att flagna och lämna öppna sår av trä på bollens kropp.
Mannen på plattformen tittade under sig, ner i akvariet. Mängder av
små pirayor cirkulerade under honom som rovfåglar, väntandes på sitt
byte. Deras vassa tänder lös i det grumliga vattnet. Mannen med dom
breda axlarna kastade sitt första kast, bara några centimeter från
mittpunkten på tavlan. Ett gällt skrik hördes till vänster om honom följt av
massa skrattande folk och glada bifallsrop. Till vänster om mannen var det
plötsligt ljust och blå blixtrar av elektricitet slog ut från det ståndet. Det
gälla skriket dog snart och hela luften fylldes av den tunga doften av stekt
kött. Det kliade i näsan på mannen i ståndet och han sänkte sin blick
”Adjö, Jimmy.” Viskade han tyst medan den sommar betonade doften
av en stor grillfest spred sig över nöjesparken.
Mannen kastade sitt andra kast. Hans knubbiga son tittade på sin far
med höga förväntningar speglade i ansiktet, och mannen missade med bara
en eller två centimetrar. Mannen på plattformen drog en suck av lättnad.
Ungen tittade på honom med blänkande ögon. Hans ansikte såg
övernaturligt vitt ut och skinnet såg nästan genomskinligt ut på hans stora,
plufsiga kinder. Mannen med dom breda axlarna laddade för att avfyra sitt
tredje och sista kast med en av dom röda krocket bollarna. Ungen tittade
fortfarande på honom, lade huvudet på sned som en hund som tiggde om
mat, och fortsatte att titta på honom med tom blick. Under mannen hördes
det mängder av små knäppande ljud när pirayorna slog i ihop sina små
käkar. Vattnet i akvariet såg plötsligt klart och tilltalande ut. Mannen med
dom breda axlarna förde upp armen bakom huvudet, kastade en blick på
tavlan och slungade sedan iväg bollen i en onaturlig snabb fart. Ungen
tittade på honom, doften av genomstekt kött kittlade i hans näsborrar och
hans blick följde bollen medan den flög fram mot sitt mål. Han såg bollen
slå ner precis på mittpunkten och helt plötsligt blev världen tyst för Frank,
mannen som satt på plattformen. Skratten, pratet, dom gälla skriken av
upphetsning från folkmassan tystnade och försvann. Pirayornas hungriga
knäppande med käkarna försvann likaså. Bollen som träffat tavlan
studsade i slowmotion ner på marken och sköt upp ett svampmoln av
damm från den smutsiga marken. Mannen med dom breda axlarna
hoppade högt och skrek ett dövt ljud av glädje. Frank tittade på mannens
pojke, den lilla knubbiga ungen som satt med sin smutsiga blåjeans uppe
på den dåligt hyvlade trädisken och tittade på honom med stora,
övernaturligt klara ögon. Ögon som såg ut som strålkastare i den mörka
september skymningen. Ungen blinkade med sina fuktiga ögon.
Frank blundade med sina och föll handlöst ner i det kalla vattnet i
akvariet. Små eldar av smärta sköt genast upp överallt på hans kropp. Han
kände hur delar av honom försvann ner i dom glupska munnarna hos
mängder av pirayor. Dom var som bin som klängde på honom. Han
försökte skrika men fick bara in kallt vatten som smakade smutsigt och
gammalt. Vattnet färgades snabbt rött av hans eget blod som kom ut från
tusentals små sår gjorda av små vassa tänder. Han såg en piraya som hade
ett utav hans fingrar halvt nerkört i halsen, fisken tuggade frenetiskt på det
som om det vore en bit kött, vilket det ju också var. Han hörde dom
avlägsna skriken från en upphetsad folkmassa. Han tittade ut genom glaset,
helt omslingrad av brinnande smärta och såg den unge pojkens ansikte som
var rött och grumligt genom det blodfärgade vattnet och dom smala
väggarna av glas. Pojkens ansikte såg helt tomt ut och hans ögon var
slutna. Frank slöt sina egna ögon och lät mörkrets barmhärtighet sluka
honom. Hans lealösa kropp flöt omkring som en mansgestalt av kork på
den röda vatten ytan. Pirayorna bet hungrigt stora stycken av kött från
hans döda kropp och åt med stort välbehag.
Nöjesparken hade stängt och en kall september vind smekte dom
tomma stånden och förde med sig den mustiga doften av Franks grillade
vän Jimmy därifrån. Den avrättade rånaren tittade ut på Nöjesparken med
tomma, förvånade ögon. Ögon som såg ut att vara omedvetna om att dess
huvud och dess kropp inte längre satt ihop. Folkmassorna hade lämnat
parken för länge sedan och allt var tyst och stilla. Inga mer skratt eller
upphetsade bifallsrop hördes mer. Parken var stängd för dagen.
Kropparna var dom enda som låg kvar och vaktade parken med sina
vaksamma, döda ögon. Frank och hans kriminella kamrater var döda, men
världen, den gick vidare.

Skriven av: Emma Nordlander