Nötbruna ögon

Sommaren hade precis kommit och solens strålar lyste över skolgården. De träffade Isabellas bleka hy och hon kunde känna d-vitaminerna tränga in, men hon visste mycket väl att hon inte kunde bli brun. Inte som Lily. Hon var redan lite brun, och när sommaren kom fick hon den perfekta nyansen Isabella ville ha. Hon kollade på den lilla tjejen med de bruna lockarna och det stora smilet. De nötbruna ögonen var fixerade på den lilla nyckeln som hon kastade upp i luften. Gång på gång. Tills hon slutade.
- Vi borde skolka.
Skolka. Ordet saknade mening i Isabellas mun. Vad var det för mening med att hoppa över skolan och få frånvaro och sämre betyg. Hon svarade inte, utan lät Ludwig prata.
- För att krypa upp på vinden eller köpa en glass?
Lily fingrade på nyckeln. Den lilla nyckeln hon såg vaktmästaren tappa på golvet. Nyckeln som hon sedan sprang runt i hela skolan med för att ta reda på vilken dörr den ledde till.
- Vinden.
Isabella gjorde ögonkontakt med Ludwig, som skakade smått på huvudet. Ville Lily nåt fick hon det. Det hade hon lärt sig de femton åren de känt varandra.

När klockan ringde in gick de inte till matten. De gick inte till klassrummet längst bort på den södra flygeln, utan de gick upp en trappa. Sedan två till. Smög försiktigt fram till den oskyldigt vita dörren. Lily tog fram nyckeln och undersökte den noga. Isabella stod nyfiken bakom. Lily hade varit här förut, men inte vågat gå upp för trappan. Det var olikt Lily.
- Öppna dörren eller inte. Vi har inte hela dagen på oss.
Lily blängde på Ludwig. Men det hjälpte. Sakta lirkade hon in nyckeln i det rostiga låset och vred om.
*Klick*
Dörren knarrade hotfullt när de öppnade den, som om den visste att de inte fick vara här. Bakom dörren ledde en mörk trappa upp, och den såg inte ut att ha ett slut.
- Säker på att det här är vinden?
Isabella kollade på Lily, som nickade svagt. Hennes kropp var lugn, men hennes ögon fladdrade osäkert. Hon tog ett steg upp i trappan, sedan ett djupt andetag och sedan fortsatte hon gå uppför mot mörkret.
- Vänta! Finns det ingen lampa?
Isabella förstod inte Lily som bara gick in i mörkret som en zombie. Hennes siluett stannade till, och Isabella gled med handen över väggen för att leda sig fram. Hon märkte hur hennes puls sänktes när ljus spred sig uppför trappan och avslöjade vinden ovanför. Hon småsprang uppför trappan för att komma ikapp Lily, och Ludwig följde efter. Desto närmare vinden de kom, desto kallare blev det. Isabella kunde känna hur huden knottrade och kalla kårar strök längs hennes rygg. Efter vad som kändes som en evighet var de äntligen uppe på vinden. Eftersom Lily hade varit så spänd på att få gå upp på vinden så hade Isabella varit så nyfiken på vad som kunde finnas där. Men vinden var en besvikelse. Damm låg i ett tjock lager över golvet och spindelnät bredde ut sig i taket. En död råtta låg i ett hörn. Annars fanns inget annat. Förutom en kvav känsla, men samtidigt kändes det som att de stod på toppen av ett berg och vinden fläktade friskt i hennes hår.
- Okej… Så mycket för att skolka. Ska vi gå och köpa glass nu?
Ludwig fick inget svar. Inte från Isabella eller Lily i alla fall. De stod blickstilla, helt frysta. Isabella kände rädslan komma smygande, och hennes hand sökte snabbt upp Lilys. Det lugnande henne inte det minsta. Lilys hand var iskall som på en död människa. Plötsligt flimrade ljuset till, och sekunden efter var det helt kolsvart.
- Lily… Vi borde gå.
Isabella försökte dra med sig Lily, men hon stod kvar som en staty. Med darrande händer tog hon fram sin mobil och satte på lampan. Hon kollade på skuggan av Lily.
- Kom Lily, jag får en dålig känsla av det här stället...
Men Lily rörde sig inte. Inte alls.
- Vad är det med dig? Du skrämmer mig. Sluta, sade Isabella med darrande röst.
Inget svar. Hon vände sig till Ludwig.
- Har du en lampa?
Min mobil, sade han kort och gav den till Isabella.
Hon satte på lampan, och vinden fylldes av ett dimmigt ljus. Hon lyste med mobilen på Lily, och hon blev så chockad att hon glömde att skrika. Lilys hy hade tömts på all färg. Munnen var halvt öppen som om hon var förvånad och läpparna lila och spruckna. Ögonen var täckta av ett dimmigt lager och stirrade rakt ut i tomma intet. Som taget ur en skräckfilm. Plötsligt började Lilys läppar röra sig. Snabbt, utan ljud.
- Lily!!! Snälla, sluta!
Hon visste inte vem hon bad till, men inte var det Lily. Hon släppte hennes hand, beredd på att fly nedför trappan. Men hon satt fast. Lilys hand greppade hårt runt hennes handled, och hennes ansikte vändes mot Isabellas.
- Gå. Bort. Vill. Inte. Dum.
Det var varken Lilys röst eller ord som kom från läpparna. Ett litet barns röst ljöd genom vinden. Isabella fick dra sig loss med sådan kraft att hon flög in i Ludwigs famn. Han tog hennes hand och drog med henne nedför trappan. När de kommit ner låste han vinden och drog ut nyckeln, kastade den på marken som om han bränt sig på den.
- Är du okej? Bella.
Han tittade med en ton som om han var oberörd, men hans ögon var fyllda med skräck.
- Är du?
Hennes ögon fylldes med tårar.

När klockan ringde igen var de tvungna att gå ner för att smälta in bland alla andra elever. Ovetande om vad som skett.
- Vi måste berätta för någon…
Ludwigs röst var knappt hörbar, men Isabella nickade. Hon stirrade tomt ner i golvet. Hur skulle de någonsin kunna förklara för någon när de inte ens själva visste vad som hänt. Var det en demon som besatt Lily? Bor det ett spöke på vinden? Är alla skräckhistorier sanna? Skulle någon ens tro dem. Troligen inte. En mjuk hand lades på Isabellas axel, och det tog några sekunder innan hon ens märkte det. En lärare som märkt att de skolkade. Förmodligen. Hon vred sakta på huvudet, och hennes ögon mötte ett par andra ögon. Nötbruna.

Författare:

Publicerat

Dela: