Publicerat
Kategori: Novell

Nu eller aldrig

Mitt hjärta flög upp i halsen när jag såg att det var du som steg på bussen. Panikslaget hukade jag mig bakom sätet framför och vände blicken mot fönstret. Det var fem månader sedan jag såg dig sist. Fem!!!
Det kanske inte låter som länge för dig, men du ska veta hur sakta tiden går när man saknar någon.

Flera gånger har jag varit på vippen att slå ditt nummer men ångrat mig i sista stund. Jag har skrivit långa mejl jag aldrig haft modet att skicka.
Det hade ändå inte förändrat någonting.
Du vill inte vara med mig. Det var dina exakta ord när jag kom den där kvällen för att säga förlåt. Hur jag än bönade och bad fanns det inget jag kunde säga för att få dig att ändra dig. Dina ord var slutgiltiga.

Kanske tog det slut för dig då, med de där orden. För dig har allting alltid varit svart eller vitt. Allt eller inget.
Men inte för mig.
Visst, livet gick vidare, jag överlevde. Jag träffade nya människor, trevliga och roliga, men det var dig jag ständigt tänkte på.
När det hände något roligt i mitt liv var det åt dig jag ville berätta. Men du fanns inte där för mig längre.
Jag grät mig tills sömns om nätterna och vaknade med ett leende på läpparna tills jag upptäckte att drömmen jag haft om dig inte var verklighet.
Till slut kände jag en sådan ilska att jag till och med ville slå dig för den sorg och smärta du orsakat mig.
Det var först när jag slutat hoppas att de någonsin skulle bli vi två igen som jag trodde att jag kommit över dig.

Tills nu. När du satt mindre än tio meter ifrån mig.
Mitt hjärta slog så hårt att jag trodde det skulle explodera och handflatorna var alldeles kladdiga av svett. Försiktigt kikade jag upp över sätet. Du såg ut precis som i mina drömmar. Gud vad jag hade saknat ditt ansikte! Jag kunde inte slita blicken från dig där du satt, hur rädd jag än var att du skulle få syn på mig.
Och plötsligt insåg jag med fasa att jag aldrig riktigt hade kommit över dig. Jag hade bara gömt undan mina känslor och allt som hade med dig att göra.
Jag älskade dig fortfarande och även om du inte älskade mig tillbaka så var jag tvungen att prata med dig. Det spelade ingen roll om det inte ledde till någonting. Jag var tvungen. För min egen skull, så att jag skulle kunna gå vidare.

Jag såg hur du sträckte på armen för att trycka på stoppknappen, hur du satte mössan tillrätta och drog upp dragkedjan på jackan.
Efter en evighet gled bussen in på busshållplatsen och du klev av.
Jag bad en tyst bön, reste mig och följde efter.
Det var nu eller aldrig...

Skriven av: Anna S

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren