Nya livet del 1

Lena kisade upp och såg en dimmig gestalt.
”Var är jag?”, frågade hon sluddrigt.
”På sjukhuset. Du har en bäckenfraktur. Det är dags för smärtlindring”, sa sjuksköterskan med en bekymrad blick och förde in kanylen i armen.
Nu klarnade Lenas minne. Björn hade väckt henne, tagit ett hårt grepp om armen dragit upp henne ur sängen, fört henne mot det öppna fönstret och knuffat ut henne.
”Var är Björn?”, frågade Lena. Sjuksköterskan tog ett stadigt grepp om hennes händer.
”Han omkom i branden.”
”Allt är en mardröm”, sa hon och slumrade av morfinet.
Drömmen tog henne genom tid och rum. Barndomsminnen från Öland. När hon gifte sig med Björn i Jukkasjärvi kyrka. Köpet av det gamla huset med charm. Trädgården inbäddad i de vackra röda rosorna och körsbärsträden. Resorna till Abisko och fjällvandring. Lena ryckte till öppnade ögonen. Blundade igen för att fånga drömmen. Den var borta. Öppnade ögonen igen, tittade runt och skärpan blev tydligare. En äldre man satt på en stol bredvid hennes säng och presenterade sig som kommissarie Ulf.
”Jag var Björns chef. Jag kom för att hämta honom och upptäckte att det slog ut lågor från fönster på undervåningen. Björn räddade livet på dig genom sin handlingskraft. Branden var anlagd. Jag kommer att hjälpa dig med allt de praktiska.”
”Varför skulle du hämta Björn på natten?”, frågade Lena med vacklande röst.
”Ett spaningsarbete.”
Hennes tårar rann ner för kinderna. Hon knep ihop ögonen och intalade sig själv att det var en otäck film. En sjuksköterska kom in i rummet slängde en blick på kommissarien och pekade på dörren. Hon gick till fönstret och vickade på persiennerna, solstrålar trängde in i rummet.
”Stäng persiennerna”, sa Lena uppgivet och drog täcket över huvudet.
”Rummet behöver ljus. Du har legat i sängen i fyra dagar. Ordination från läkaren att du måste upp och röra på dig.”
Sjuksköterskan hjälpte Lena att sätta sig på sängkanten. Hennes blick var apatisk. En gåstol stod redo. Hon gjorde ett försök att ställa sig upp, satte sig ner utmattad.
”Vart ska jag ta vägen, min man är död, huset nedbrunnet och en åldrig mor på ett demensboende”, sa Lena och skälvde med hela kroppen. Sjuksköterkan satte sig bredvid och tog hennes hand.
”Du går igenom en smärtsam resa. Kommissarie Ulf kommer att hjälpa dig.”
Lena reste sig på skakiga ben greppade tag om gåstolen och började sakta röra sig framåt.
Tre veckor senare gick hon utan hjälpmedel. En knackning på dörren och in kom läkaren.
”I morgon blir du utskriven. Ulf är på väg till dig och går igenom allt praktiskt”, sa doktorn.
”Ska han ta över mitt liv?”, frågade Lena påstridigt.
”I det här läget behöver du någon som hjälper till att pussla ihop vardagen. Jag skriver ut smärtlindring och sjukintyg.”
Några timmar senare anlände kommissarien. Han kom dragande på en resväska med hjul. Väskan innehöll de nödvändigaste i klädväg. Lägenheten var fixad. Hennes arbetsgivare var informerad. En livförsäkring efter Björn hade betalats ut. Begravningen fick hon avvakta med tills den tekniska undersökningen var klar. Hon skulle bli hämtad klockan tio, dagen efter. Han lämnade en mobiltelefon med kontantkort och sitt visitkort.
Hon sjönk ner i sängen. Ensamheten och sorgen efter Björn var djävulsk.
Lena satt i bilen som skulle ta henne till bostaden. Chauffören var klädd i uniform. En man med mörka glasögon satt i baksätet. Han lutade sig mot framsätet och tog henne försiktigt på axeln.
”Du ska flyga till Kanada”, sa han och sträckte fram ett pass. Hon blev mållös och paniken kom krypande. Hon tog upp mobilen och kommissariens visitkort. Knappade in siffrorna fick till svar ” abonnemanget har upphört.”
”Lita på oss. Kommer du ihåg att branden var anlagd?”, hon nickade.
”Björn jobbade för landets säkerhet och någon inom poliskåren läckte hans identitet till maffian. Staten har sopat igen alla spår.”
Lena öppnade passet, Julia Smith.

Författare:

Publicerat

Dela: