Obetald

Obetald
Jag har blivit hotad. Det är inte ett hot om död eller fysisk smärta, utan hot om att bli utmätt av kronofogden. Det är väl OK om fogden kommer och mäter min längd och bredd (ungefär samma mått), men att han ska ta mina betalda och beskattade ägodelar tycker jag är lite väl otrevligt.
Det började med att jag ringde en servicetekniker för att min klimatanläggning hade isat igen alldeles. Det ska finnas en termostat i utedelen som känner av när det är dags för avfrostning. Denna termostat hade antagligen lagt av. Ja, lagt av två veckor efter det att garantin gått ut. Den hade inte gått ut om den först kontrollerat vädret. Regn och nattfrost med dagstemperaturer runt nollan. Naturligtvis var betingelserna för igenisning de bästa och termostaten klarade inte att signalera till avfrostningen oupphörligen, med följd att den kopplade av sig själv istället.
Servicekillen kom efter 14 dagar. Han tittade och sen tittade han igen. Han frågade om han kunde få en kanna med varmvatten. Jodå, det fick han. Han hällde varmvattnet över utedelen till klimatanläggningen och sen sa han jag skulle avvakta en tid och se om det fungerade igen. Han befann sig på min territorium i ungefär 30 minuter. Han kommenterade sen att han inte trodde att det skulle komma någon räkning.
Anläggningen isade igen nästa dag.
Jag hällde sen varmvatten på apparaten i fem veckor framåt och hade tänkt strunta i reparationen tills det blivit varmare och kassan innehöll lite mer pengar.
Då kom räkningen. 1050 svenska nödmynt ville firman ha för att en kille hällt varmvatten på min utedel till klimatanläggningen. Varmvattnet hade jag till och med bistått med. Nu ringde jag firman och talade om att jag absolut inte kunde tänka mig att betala den hutlösa summan av 1050 kr för en halv timmes varmvattenhällande. Jag fick besked om att det var transporten av verktyg (som ej användes) och servicepersonalen som var kostnaden. När jag kommenterade att jag kan åka tåg till Göteborg och hem igen för samma summa fick jag veta att det inte kunde jämföras. Men jag kontrade med att felet fortfarande fanns kvar i min utedel och det arbete jag beställt inte var utfört och jag förutsatte att man skickade en ny servicekille som åtgärdade felet. Räkningen tänkte jag inte betala.
Vi kom överens om att räkningen skulle strykas och att ett nytt besök från firman skulle begåva mina ägor. Sen skulle allt komma på en räkning.
Ett par dagar senare kom en trevlig kille som, efter att ha lånat min toalett, hämtade de dyrt transporterade verktygen och gick lös på apparaten. Inte bara en termostat blev utbytt, utan två. Nu skulle allt fungera - vilket det också gjorde.
Räkningen kom. Närmare 2000 kr skulle jag betala. Jag betalade dagen efter via bankgiro.
Det blev afton och det blev morgon. Morgon innebär att ny post kommer så småningom. Vid middagstid kom den. Man hör postmopedbilen på lång håll eftersom brevbäraren antagligen är lomhörd. Radion spelar så att man måste vara stendöv för att missa att posten är på intågande. Bland reklamen hittade jag ett avlångt vitt kuvert. Jag öppnade och läste att det var en påminnelse om att jag inte betalt en räkning på 1050 kr till servicefirman som lagat min klimatanläggning. Betalade jag inte inom några dagar skulle kronofogden komma och mäta mig (eller mina saker). Men detta var ju den räkning som jag skulle slippa betala och den räkning som jag hade betalt skulle ju täcka allt.
Jag blev lite upprörd (inte skakad). Jag ringde direkt till firman där man konstaterade att ingen ansvarig fanns inne. Jag bad om att bli uppringd av någon ansvarig under dagen, men ingen ringde. Nästa dag ringde jag igen - samma resultat. Jag började nu förstå mönstret. Man skickar en räkning som inte går att överklaga. Sen går tiden och fogden kommer och driver in beloppet. Jag körde till firman. På dörren fanns ett anslag om att firman flyttat till nya lokaler. Var dessa lokaler fanns upplyste man inte om. Jag frågade grannarna, men de hade ingen aning. Jag ringde nu Telia som kan upplysa om adresser om man har telefonnumret. Med den nya adressen i handen körde jag letande efter firman. Adressen gick till ett industrihotell där alla har samma adress. Till slut hittade jag rätt. Ingen ansvarig fanns inne denna gången heller. Jag blev dock lovad att bli uppringd senare på dagen.
Löftet hölls - VD ringde.
Han hette Valter Davidsson och hade hand om ekonomin. Jag berättade om löftet om att slippa betala och blev (med fina ord) kallad idiot. Inte kunde jag väl lita på en anställd som gav dylika löften. Kunden har ansvar. Kunden ska förvissa sig om att han pratar med en ansvarig. Jag bad då VD att berätta sitt livs historia så att jag kunde bedöma om han var ansvarig eller ej. Han var ansvarig.
VD berättade att han var trött på småkunder som bråkade om småpengar. Det var väl bara till att betala och sluta bråka. Jag frågade då om han själv betalade alla räkningar oavsett om de var rimliga eller ej. Naturligtvis inte eftersom han hade kontroll över sina utgifter och räkningar. Ja, det var ju det jag försökte ha nu.
Vi skrek åt varandra i telefonlurarna i en halvtimme och sen helt plötsligt förstod VD att jag inte skulle ge mig. Att jag fått ett löfte av en anställd borde vara deras interna problem. Jag kunde ju faktiskt namnge personen som delat ut löftet. Det hela slutade med att jag slapp betala och den kreditfaktura som anlände senare har jag lagt i bankfack.
Idag var jag hos tandläkaren. Han ville inte ha betalt eftersom han ansåg att det arbete han gjort kunde anses som en garantilagning från tidigare. Jag bad om att få betala något symboliskt och få ett kvitto på att besöket var betalt. Jag berättade varför och efter det munterheten lagt sig betalade jag en symbolisk krona och lämnade en tjuga till kaffekassan. När jag skulle gå kallar tandläkaren på mig och säger att nästa rotfyllning ska jag få billigt.
Tänk vilken glädjestund jag har att se fram emot.

Skriven av: Göran Håkansson