Publicerat
Kategori: Novell

Odjuret

Odjuret


Jag sprang för mitt liv genom skogen, de höga ljuden från deras jeepar dånade i mina öron, hoppade över stenar och diken men de kom bara närmare och närmare. En hög smäll skar genom natten och jag föll, kullrade runt i oändlig smärta. De fick mig.
men det känndes fel, jag kände mig inte döende bara trött så ofantligt trött, reste försiktigt mitt huvud och såg en pil inborrad i min högra sida. jag kunde inte röra mig. Jag var vaken men jag kunde inte röra mig.
De kom närmare, hörde röster förstod inte vad de sa, jag är rädd, så rädd.

-Det var sista gången du visade dig nere i byn ditt monster!!

Jag kan fortfarande känna det kalla stålet skära i mig, de hårda slagen och sparkarna som märkte min kropp och själ för livet, de hånfulla skratten och de kalla blickarna som jag alltid kommer att bära med mig.
Till en början så var smärtan olidlig av varje slag och spark, varje gång kniven borrades in i mig skrek jag av smärta, men sen byttes all smärta ut till en rysning, en jag kände mina nackhår resa sig. Alla mina muskler spändes och en konstig känsla spreds i hela min kropp.
Något hade vaknat, något oerhört starkt och vilt, något som bara blev starkare för varje slag.
Plötsligt så kände jag ett leende växa på mina blodiga läppar.. Sparkarna blev hårdare men det gjorde att vilddjuret som hade vaknat i mig bara blev starkare och ännu vildare.
Fick tag i en fot, knäckte den som en tändsticka, med ett skrik föll han som sparkat mig till backen, kastade mig över honom. och borrade in mina tänder i hans hals, skriket utbyttes av en gurgling för att sedan helt dö ut, kan fortfarande känna smaken av hans varma blod i min mun.
Nu hade jag lyckats ställa mig upp, jag stirrade vildsinnt mot mannen med kniven, han såg förvånad ut, ja hans såg verkligen förvånad ut med mina tänder djupt inne i hans kött, blodet pulserade mellan mina tänder när hans livlösa kropp föll ned på marken med en duns.
De andra sprang, sprang för sina liv.
Jag kände hur vilddjuret inom mig åter föll i dvala och jag föll åter till marken.
Vaknade av ett gnyende, reste mitt huvud, Smärtan den smärtan, hela min kropp var ett öppet sår, jag låg i mitt blod. Den som gnydde var jag.
försöker ställa mig upp, men mina ben orkar inte bära mig, faller åter till marken.

Jag vaknar igen av brummandet från motorer. Det är dom igen, Mitt liv är över, nu kommer de, men jag är redo.

-Där är han!!
-skjut honom!!

PANG!!
känner inte kulan som tränger in i mitt hjärta, Tänker på mina barn i Grottan men de är gammla nog nu, Jag är redo..

-Den där Vargen har dödat för sista gången...

Allt är mörkt och svart så mörkt och svart, men jag är inte rädd...

Skriven av: The Beast

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren