Publicerat
Kategori: Novell

Om Yolanda! (kap, 1)

Jag satt i skolan på fredagens sista lektion när jag kände något vibrera mot mitt lår. Det var min mobil som ringde. Jag skänkte Liza en tacksam tanke för att hon hade påmint mig om att stänga av ljudet innan lektionen. Jag räckte upp handen och Patricia, vår svensklärare tittade på mig och sa:
- Ja, Yolanda?
- Ehm… kan jag gå på toa? Svarade jag så oskyldigt jag kunde.
- Ja, men låt det gå fort!
- Jadå! Jag reste mig upp och Liza gav mig en frågande blick när jag gick förbi hennes bänk. Jag öppnade klassrumsdörren och gick mot toaletterna samtidigt som jag fiskade upp min mobil ur fickan. Jag klickade på den gröna luren och svarade:
- Hallå ja!
- Hej… var är du? Svarade en mörk viskande röst i andra änden av luren. Först kände jag inte igen den mörka rösten men sen hörde jag att det var Jonas, min pojkvän.
- Jag är i skolan! Var är du?
- Jag sitter hemma. Jag slutade för en timme sedan. När slutar du då?
- Jag slutar om… jag tittade på klockan och såg att den var tre, jag slutar nu! Sa jag och skrattade till.
- Okej, kommer du hem om till mig när du kör hem?
- Ja, det kan jag väl. Är det nåt speciellt du vill?
- Nä. Vi tar det när du kommer.
- Okej, men jag måste dra nu för annars blir Patricia arg!
- Okej, men vi ses sen.
- Ja, puss puss!
- Puss. Jag stoppade ner mobilen i fickan igen och gick tillbaka till klassrummet. När jag kom dit så hade de redan börjat plocka ihop böckerna. Jag öppnade dörren och gick in, bort till min bänk. Jag plockade ihop mina böcker och när jag gick ut genom dörren stod Liza där och väntade.
- Nå? frågade hon.
- Det var Jonas.
- Och?
- Han undrade om jag kunde komma hem till honom efter skolan.
- Hm…
- Vad?
- Sa han vad han ville?
- Nä. Vad är du ute efter?
- Inget. Vi gick genom korridoren och fram till våra skåp. Jag tog mina läxor och vände mig mot Liza.
- Ska vi ha följe hem eller? Frågade jag Liza.
- Nä, jag ska till biblioteket och kolla lite böcker.
- Okej. Då sticker jag nu. Jag ringer dig sen.
- Okej. Hej då.
- Hej då. Jag gick ut till min cykel, jag låste upp och cyklade iväg. Jag började bli lite nervös för vad Jonas ville prata med mig om. Jag satt och tänkte på vad han kunde vilja snacka med mig om. Jag tänkte så mycket att jag nästan missade hans hus. Jag bromsade in framför den blå villan som han bodde i. Jag hoppade av cykeln men stannade kvar en liten stund. Plötsligt öppnades dörren och Jonas tittade ut.
- Ska du stå där hela dagen eller? Frågade han.
- Nä. Jag kommer, jag ledde upp cykeln på uppfarten och gick emot honom.
- Vad var det du ville prata med mig om? Han sträckte fram handen och i den höll han tre röda rosor. Jag blev helt chockad.
- Vad? Vaddå? Stammade jag.
- Kommer du inte ihåg?! Sa han och jag kunde höra att han var lite sårad. Och så plötsligt kom jag ihåg det! Det var den 23 september och vi hade varit ihop i ett år.
- Oj! Jag hade helt glömt bort det!! Jag har ju ingenting till dig!
- Det gör ingenting. Jag tänkte att vi skulle ha en mysig kväll tillsammans. Jag är ensam hemma hela helgen. Mamma ska iväg på en kurs.
- Okej. Vad kul! Men jag vill fortfarande köpa nåt till dig.
- Men det behövs inte! Läs nu kortet! Jag gjorde som han sa och tog upp kortet som låg bland rosorna. Det var ett litet kort med två nallar som satt på en bänk och så stod det I Love You ovanför dem. Jag öppnade kortet och inuti stod det med Jonas slarviga handstil: ”Jag älskar dig! Grattis på 1 årsdagen!” Jag blev tårögd och slängde mig runt halsen på han och sa:
- Tack så mycket! Jag älskar dig också! Han gav mig en puss på munnen och sedan sköt han mig ifrån sig.
- Kan inte du sova här i helgen också?
- Jo jag ska fråga mamma. Men jag måste hem nu innan hon blir orolig.
- Okej, men ring mig när du har pratat med henne.
- Ja. Hej då. Han gav mig en till puss på munnen.
- Hej då. Jag stapplade bort till cykeln och ledde ner den till gatan och körde iväg. Jag vände mig om och såg Jonas stå och tittade efter mig. När jag kom hem ställde jag in cykeln i garaget som vanligt och gick in köksingången på vår ljusgula villa.
- Hej! Ropade jag när jag kom in.
- Hej! Fick jag till svar. Jag är i vardagsrummet! Jag tog av mig skorna och gick in i vardagsrummet. Där satt min mamma i soffan framför TV:n med min lillebror i knäet.
- Har du haft det bra idag? Frågade mamma.
- Ja. Det har varit som vanligt. Du då?
- Jodå. Simon har börjat krypa nu.
- Okej! Vad kul! Min lillebror var bara sju månader och mamma var mammaledig. Jag gick fram och satte mig i soffan bredvid mamma.
- Vad ska du hitta på i helgen då? Frågade mamma.
- Jag ska vara med Jonas ikväll. Vi ska mysa och titta på film tillsammans, bara vi två! Vi har varit ihop i ett år idag! Sa jag stolt.
- Okej, då får man väl gratulera.
- Tack. Och sen vill Jonas att jag ska sova över där, för han är ensam hemma hela helgen. Hans mamma ska på kurs.
- Jaha, vad kul.
- Så det är okej? Sa jag.
- Ja, det är klart det är, sa hon och log.
- Tack mamma! Jag lutade mig fram och gav henne en puss på kinden. Sen kom jag på att jag skulle ringa Liza när jag kom hem.
- Jag ringer till Liza. Jag gick upp för trappan och in på mitt rum. Jag satte mig på sängen och slog numret till Liza.
- Liza Österbom, svarade hon.
- Hej Liza.
- Hejsan Svejsan. Så, hur gick det?
- Det gick bra! Jag hade glömt att vi har varit ihop i ett år idag, men det hade inte han.
- Okej, det var det jag misstänkte.
- Visste du om det??
- Ja.
- Varför sa du inget då?
- För att jag tänkte att du måste komma ihåg det själv. Så vad fick du då?
- Tre röda rosor och ett kort där det stod ”Jag älskar dig! Grattis på 1 årsdagen!” och sen fick jag en puss.
- Okej, va gulligt, sa hon med ironisk röst. Jag fnös.
- Vänta du bara tills du får pojkvän så ska vi se hur gulliga ni kommer vara!
- Jag tänker vara singel resten av livet!
- Javisst! Det vill jag gärna ha skriftligt! Sa jag och skrattade.
- Ehm… nä, det kan vi hoppa över, svarade hon och stämde in i skrattet.
- Men nu måste jag lägga på. Jag ska ringa Jonas också.
- Men du kommer ju precis därifrån! Klarar ni er inte utan varandra mer än fem minuter?
- Nä! Det gör vi inte! Så nu ska jag ringa honom.
- Okej… vi hörs imorgon.
- Ja, kanske. Hej då.
- Hej då. Vi lade på och jag slog numret till Jonas.
- Jonas, svarade han.
- Hej, jag är hemma nu.
- Okej. Gick det bra att du sov här?
- Ja.
- Okej! Vad bra! Packar du nu då så kan du komma sen. Mamma åkte precis.
- Okej. Jag kommer om ca en kvart.
- Ja gör du det. Vi ses snart.
- Ja, puss.
- Puss. Vi lade på och jag studsade upp från sängen och gick fram till min garderob och drog fram lite kläder. Jag gick ut i hallen och in i mammas sovrum. Jag letade efter min väska och hittade den under mammas skrivbord. Jag packade ner allt nödvändigt och gick ner för trappan.
- Var ska du? Frågade mamma när hon såg min stora väska.
- Jag ska hem till Jonas nu.
- Ska du inte äta först?
- Nä, vi äter hemma hos honom.
- Okej. Har du sett Tess?
- Nä. Hon var inte däruppe. Är hon inte i trädgården?
- Jag vet inte. Kan du gå och kolla är du snäll. Jag gjorde som jag blev tillsagd och gick ut i trädgården och letade efter min lillasyster Teresa. Jag hittade henne i grannens trädgård.
- Hej Yoli, sa hon när hon fick syn på mig.
- Hej Tess. Vad gör du?
- Inget. Jag väntar på Miris.
- Okej, men mamma undrar var du är så du måste säga till henne om du går någon annanstans. Okej?
- Ja.
- Bra, jag gick in till mamma igen.
- Hon är med Miranda. Jag sa åt henne att gå in och säga till dig om hon gick någon stans.
- Okej, bra. Tack så mycket.
- Kan jag få lite pengar?
- Men Yolanda! Vi har ju pratat om det här. Du får ditt studiebidrag på 1000kr i månaden och de ska räcka HELA månaden.
- Jag vet. Men… cykeln har ju varit sönder! Och jag har inte råd med kläder och nöjen när jag måste betala räkningen på den och allt…
- Jag är inte gjord av pengar.
- Nä. Jag vet. Hej då.
- Hej då. Jag gick ut i köket och tog på mig skorna och gick ut samma väg som jag kommit ifrån. Jag ledde ut cykeln och trampade iväg. Tess vinkade när jag körde förbi och jag vinkade tillbaka. Jag cyklade ner till centrum och stannade utanför en blomsteraffär. Det plingade i klockan när jag steg in. Det luktade starkt av blommor och gammalt vatten. En smal blond kvinna kom ut från en dörr och ställde sig bakom disken. Jag tittade i min plånbok för att se efter hur mycket pengar jag hade.
- Vill du ha hjälp eller tittar du bara? Frågade kvinnan bakom disken.
- Jag tittar bara så länge, svarade jag. Jag räknade och kom fram till att jag hade 72kr.
- Vad kostar de röda rosorna? Frågade jag.
- De kostar 25kr st.
- Okej, då tar jag en. Expediten gick fram till skåpet med röda rosor och tog ut en stor fin ros.
- Blir den här bra? Frågade hon.
- Ja. Den är jättefin, svarade jag. Hon slog in den i genomskinligt papper och jag betalade. Jag gick ut ur affären och där utanför stod Liza.
- Hej Yolanda! Sa hon förvånat. Vad gör du här?
- Jag har köpt en ros till Jonas. Vad gör du själv här?
- Mamma fyller år imorgon, så jag tänkte köpa en blomma till henne.
- Okej, du får gratta henne från mig. Jag måste sticka nu.
- Ja, det ska jag göra. Hej då.
- Hej då. Jag trampade iväg hem till Jonas. När jag kom hem till honom så körde jag upp på uppfarten och gick mot huvudingången. Jag knackade två gånger och dörren öppnades nästan direkt.
- Hej! Sa Jonas och gav mig en kyss. Jag blev helt överrumplad.
- Ehm... hej, sa ja bara. Han drog in mig i hallen och jag gav honom rosen. Han tittade konstigt på mig.
- Jag sa ju att du inte skulle köpa något till mig!
- Men nu ville jag det!
- Jaha, jaja. Tack! Han gav mig en puss på kinden. Du kan ställa dina grejer på mitt rum.
- Okej, jag gick uppför trappan och in på hans rum. Jag satte ner min väska på golvet. Jag gick runt i rummet och tittade lite på hans saker.
- Kommer du! Ropade Jonas nerifrån trappan.
- Ja, svarade jag och gick ut ur rummet. När jag kom in i vardagsrummet fick jag en chock. Han hade dukat fram tallrikar och glas på TV-bordet och sänkt belysningen och dragit för persiennerna.
- Varsågod och sitt, sa han och jag satte mig i soffan. Han dukade fram maten och drickan.
- Har du lagat maten själv? Frågade jag förstummat.
- Ja, det är klart! Jag vill att min flickvän ska ha det allra bästa!
- Då skulle du ju ha beställt pizza, sa jag och log.
- Ha ha ha… det var inte kul. Nu ska du vara snäll, annars kan du sova i garaget!
- Förlåt! Jag kunde inte låta bli. Han satte sig bredvid mig och jag makade mig närmare. Han flyttade undan och fnös.
- Passar det inte med min mat kan du vara utan gos också, sa han med låtsad sårad röst men ett leende lekte på hans läppar.
- Äh, håll snattran, sa jag och kysste honom och han besvarade kyssen.
- Nä, nu ska vi titta på film och äta god mat som JAG har lagat!
- Okej, vilken film ska vi se?
- Jag hade tänkt att vi skulle se The Grudge.
- Usch. Liza sa att den skulle vara läskig. Han log.
- Ja, du kan ju alltid krama mig om det skulle bli allt för läskigt.
- Vad bra. Hoppas att den är jätteläskig i så fall. Han reste sig upp och stoppade i kassetten. Sedan satte han sig bredvid mig igen. Jag makade mig närmre honom igen och den här gången satt han kvar. Jag lutade mig mot honom och han lade sin arm om mig. Sen kom jag på att vi skulle äta och reste mig igen.
- Vad är det du har lagat för nåt?
- Köttbullar och makaroner, sa han med ett skratt.
- Okej, sa jag och skrattade. Det var ju romantiskt.
- Men det är tanken som räknas. Eller hur?
- Ja. Vi åt och hade ätit upp när halva filmen hade gått.
- Pausar du så vi kan plocka undan?
- Ja, han pausade filmen och vi bar ut våra tallrikar i köket och ställde in dem i diskmaskinen. Vi satte oss i soffan igen och satte igång filmen. Jag lutade mig mot honom och han kramade om mig.
- Den här var ju inte så läskig som Liza sa.
- Nä. Men Liza är kanske rätt lättskrämd… han skrattade och jag boxade honom i sidan.
- Sluta nu. Jag vill se filmen. Han tystnade och vi fortsatte att titta på filmen.

När filmen var slut så gick vi upp på Jonas rum. Han lade sig i sängen och jag satte mig på stolen vid hans skrivbord. Jag rotade lite bland sakerna på skrivbordet. Jag kände hur Jonas tittade på mig.
- Kom och lägg dig här hos mig, sa han. Jag reste mig upp och gick bort till honom. Jag lade mig bredvid honom och han vände sig på sidan och makade sig tätt intill mig. Han kysste mig och sedan vände han sig på rygg och jag lade mig på sida och slog armarna om honom.
- Vad ska vi hitta på i helgen då? Frågade jag.
- Vi kan gå på bio. Och vi kan mysa, titta på film och mysa… han log.
- Jaha. Okej, jag gäspade och blundade. Jonas lyfte på mitt huvud och lade sin arm under.

Skriven av: Caroline

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren