Onda omens och flottiga hamburgare (Del 1)

ONDA OMENS OCH FLOTTIGA HAMBURGARE

AV :

MARCUS JONATHAN SPONTHON

2003-06-17

Lars promenerade som vanligt denna morgon in på sitt arbete på Myrorna. En vanlig dag i en vanlig stad nånstans i vanliga sverige..Lars var väldigt vanlig han med, inte mycket mer att säga. Tyvärr skulle denna dag inte bli så vanlig som det brukade vara. För när han skulle stämpla in märkte han något mycket ovanligt, hans stämpelkort var inte som de brukade vara. Den bestod av en liten stump. Han tittade länge på kortet, trodde att det gått sönder och började leta efter resten på golvet. Hade någon spelat han ett spratt ? Kanske det var hans arbetskamrat som gav igen bara för att han för en tid sedan drev med honom på kafferasten att han sett en älg utanför hans fönster ? Men ju mer han letade, t.o.m i de andra facken fann han inte sitt stämpelkort. Han gick således till chefen och frågade :
”Gunnar. Mitt stämpelkort består bara av en liten stump. Hur kan det komma sig?”
Chefen tittade upp ifrån en del papper och sa :
”Men visste du inte om att vi skulle byta stämpelkort. Vi har ju gått över till datoriserade elektronkort i stället. Har du inte fått ett sådant ?”
”Nä” sa Lars och såg frågande ut, ”när skulle det ha skett”.
”I måndags” sa Gunnar. ”Jobbade du inte då?”
”Ja..ehm..jag vat ute på en körning hela dagen..skulle tömma en lägenhet på möbler”.
”Så synd” sa Gunnar och såg mycket allvarligt på honom. ”Vet du vad detta innebär?”
Lars skakade på huvudet.
”Vi är tvungna att avskeda dig”
Lars såg överraskande på chefen, avskeda ? Bara för att han inte var med på ett möte som skedde när han var ute på en stor lägenhetstömning, det kunde inte stämma, var det ett skämt.
”Men ” sa Lars..
”Inga men här inte ” avbröt chefen. ”Det bli du och Lotta som måste sluta, för hon var heller inte på mötet, hon var tvungen att fara till sin sjuka mormor i Sävar, så det är bara att gå. ”
Lars trodde inte sina öron, var detta sant , betydde det att han nu efter två år som chafför och butiksbiträde på Myrorna var tvungen att gå ? Han stod kvar , nästan fastvuxen med fötterna i marken och chefen blev tvungen att fösa ut honom ur rummet.
”Så går det när man missar viktiga möten..” Chefen smällde igen dörren. Lars stod där i korridoren med sin lilla stump som återstod av stämpelkortet och höll nästa på att bryta ihop..
Vad göra ??
Ungefär samtdigt inne i det vanliga samhället befann sig en vanlig hamburgerrestaurang och i den jobbade det en vanlig tjej vid namn Therese. Hon stod där och servade de vanliga kunderna på de vanliga hamburgarna och var rätt så vanlig mot de alla. Hon hade denna dag sålt ca 35 stycken av dessa flottiga burgare och hon satt i personalrummet och bläddrade i dagens tidning.
Hennes vanliga arbetskamrat NilsBertil kommer in och säger :
”Therese, kan du gå in i frysen och hämta ut ett paket hamburgare. Semestertiden har ju börjat och de lär bli högtyck på grillarna den närmaste tiden.”
”Okej” sa hon och gick in i kylrymmet. Där stod metervis med frysta hamburgare. Och vissa av dessa paket hade stått där ganska länge, säkert över ett år, eftersom det alltid av någon vanlig anledning fylldes på mera. Hon tog fram ett paket med burgare och gick ut med det till grillen..
Som vanligt denna vanliga dag satt de folk och käkade hon ställde sig i kassan och tog emot folk som ville ha mat. Ute började mörka moln hopa sig och hon tänkte att nu så skulle det bli ett rejält skitväder. Utanför butiken fanns det en drivein...där volvosvenssons med sina fruar och barn ville ha sina happy meal mm.
Inget annat inträffade.
Lars som just nu var förkrossad stegade in på hamburgerrestaurangen för att tröst äta ett fett skrovmål..Gick fram till kassan och sa till Therese:
”Ett hockeymål tack”
”Och dricka till? ” svarade hon.
”Cola” sa han.
Hon knappade in summan i kassan och sa:
”Det blir 69 kr tack”.
Lars gav rent instiktivt fram den lilla stumpen av stämpelkortet till henne. Hon tittade frågande på honom och sa:
”Eh..det där kan jag inte ta emot som betalning”
”Va ?” sa han i ett halvt chocktillstånd.
”Ja sa att det där är inte pengar, har du inga pengar på , cash , du vet, money , money ,money”
”Money, money ?” reperterade Lars lite sådär halv psycho..
”Gud vad är det här för spån” tänkte Therese..”Ja har du pengar eller inte, eller ska du stå där som ett spån och stirra på mig..Jag kan inte ge dig mat om du inte har pengar att betala den ..basta så är det..”
”Öh” klick..poletten trillade ner i Lars ” jag visst pengar, ursäkta mig”. Han tog nervöst fram sin börs och gav henne en hundring.
”Jobbig dag eller ?” frågade hon och gav honom växel.
”Eh..ja, jag fick sparken från mitt jobb i dag..”
”Oj, jag då måste det vara jobbigt, varför fick du sparken ?”
”Ja , de hade bytt till ett nytt elektroniskt stämpelsystem. Dom hade ett möte om det som jag inte var med på. Så jag och Lotta var tvungna att gå”.
”Sånt suger , fan alltså . Ska de kunna behandla folk hur som helst nu för tiden. Det där borde du ju för fan gå till polisen och klaga om, du borde ju fasen i mig få skadeersättning..Du lider ju .”
”Öh” hördes en röst bakom Lars ”Kan ni skynda på jag har bråttom till min dotters dagis.” En medelåders tunnhårig man i trenchcoat stod och blängde smått irriterat på Therese.
”Men för helvete” röt Therese till ”Ser du inte att jag är upptagen. Din dotter lider ju för fan inte över att vara på dagis, hon kan väl bygga en koja eller ..”
”Men vad är det du säger flicka lilla. Det här ska jag klaga för din chef” sa mannen.
”Hörru gubbstrutt, jag är inte någon liten flicka och om du inte skärper din attityd gentemot mig ska du fan få smaka en burgare som blir svårtsmält..Gå till en annan kassa och stå inte här och se fånig ut.”
Gubben som hette Bengt blev rosenrasande. Han skrek :
”För ini helvete säger du !!! ”
Chefen kikade fram bakom disken :
”Vad är det frågan om? ”
Bengt röt till :
”Den där jäntan är extremt ohövlig emot mig, jag har bråttom och hon skiter fullkomligt i att visa en smula respekt..Hon ber mig bildligt talat att dra åt helvete !!!”
”Va !!” utropade chefen, ”är det sant det han säger Therese ?”
”Han står här och beter sig oförskämt, när det här killen mår dåligt över att ha fått sparken från sitt jobb.” Hon pekade på Lars som stod där som en åsna mellan två hötappar.
”Hörru Therese” sa chefen ”det är inte vår buisness att vara hobbyspykologer. Här severar vi hamburgare och har du problem med det så får du ta ditt pick och pack och dra..Vi ska serva kunderna och inte föra djupa diskutioner med dem.”
”Ja men då drar jag.” Hon tar av sig sitt förkläde , kastar sin flottindränkta mössa emot chefen, hoppar över disken, tar tag i Lars och går med raska steg ut ur restaurangen.
”Och fan, tro inte att du ska få rabbatt, för du är portad härifrån !” hör hon chefen ryta i bakgrunden.
”Du kan glömma att jag ens ska försöka komma in i , stoppa upp dina djävla hamburgare i arselet gubbdjävel” skriker hon. Lars som just för tillfället enbart hängt med som släpvagn ut genom hamburgerrestaurangen får fram ett :
”Men..??”
”Vaddå men ?” säger en förbannad Therese ”Tacka Gud att du slipper käka här. Om du bara visste hur gamla burgare vi steker..Fan det är ju salmonella varning stämplat i väggarna i denna butik.”
Ute hade regnet börja forsa ner. Åskan mullrade och två , tre blixtrar for likt gaseller över himlen.
”Ja, det var ju en bra dag att sluta jobbet på” sa hon.
”Detsamma ” sa Lars. De stod en lång stund utan att säga något, sen sa Lars.
”Fast jag är fortfarandra hungrig”...
”Äh..kom över en sväng till mig så bjuder jag på något, har väl nån pasta och korv hemma.”
De begav sig emot Therese lägenhet..Vad de inte visste var att de blev betraktade av en kvinna som stod och blängde ont emot dem..Vem hon var och vad hon var vill du nog inte veta...Och ifall du möter henne så spring..för hon är farlig..
(Fortsättning följer)

Skriven av: marcus sponthon