Onda omens och flottiga hamburgare (Del 4)

ONDA OMENS & FLOTTIGA HAMBURGARE del4
AV
MARCUS JONATHAN SPONTHON
2003-06-28

”Okej, nu tar vi det från början. Du hävdar med bestämdhet att kvinnan som bröt sig in i din lägenhet, kastade sig ut genom fönstret och flög i väg ?”.
Poliskommisarie Bengtsson såg frågande och mycket allvarsamt på Therese samtidigt som han tittade ner på sina anteckningar. De satt vid köksbordet med varsin kopp kaffe, samtidigt som tre poliser undersökte lägenheten.
Therese svarade :
”Ja, det är sant. Jag vet att hela historien låter påhittad. Men jag har talat sanning.”
Bengtsson läste upp det han hade antecknat :
”Det kom en kvinna till dig, bröt sig in i lägenheten. Kastade dig flera meter härs och tvärs genom rummet, förmådde din sax som du hade att flyga ut ur dina händer så att den sedan vände i luften och attackerade dig. Hon greppade tag i dig och lyfte dig med en arm upp för att kasta ut dig genom fönstret. Plötsligt började hennes hand fräsa och hon tappade dig och kastade sin sej ut genom fönstret och flög i väg .. Jag kan säga att historien inte håller. Hade du sagt att en psykopat ville våldta eller dräpa dig, så skulle jag kunna fatta allt. ”
”Du kommer nog inte att fatta” sa Therese och drack upp sitt kaffe.
En av poliserna som kikade runt i rummet kom in i köket :
”Vi har undersökt platsen nu, behövs det göra något extra ?”
”Fann ni några fingeravtryck ?” undrade Bengtsson.
”Inte ett spår, inte ens på den där boken som kvinnan hade tagit i.”
”Inte ett fingeravtryck ?” utbrast Therese. ”Men fan, hon greppade ju tag i boken med bägge händerna, finns det inget alls att gå efter.”
”Vi hittade inga färska avtryck, dock ett par gamla. Vet du nån annan som tagit i boken ?” undrade Bengtsson.
”Ja, det var en kille här igår som sov över som kikade i boken” sa Therese.
”En kille ?” sa Bengtsson, ”vem då?”.
”Han heter Lars, men han ställde tillbaka boken sen”.
”Lars sa du”, Bengtsson antecknade i blocket.
”Men han var det inte” påpekade Therese.
”Du kan vara lugn, det vi kan göra är att ta in honom på förhör. Bara för att göra en säkerthetskoll. Det kan ju kanske finnas kopplingar. I bland så kan ju offret hålla tyst om vissa personer i enkom för att de känner sig hotade.”
”Men jag säger att det inte är han” sa Therese mer aggressivt.
”Nåväl” sa Bengtsson. ”Har du hans adress ?”
”Jag fick hans telefonnummer. Inget mera”.
”Och hur länge stannade Lars hos dig?”
”Han sov över här, det var ett sånt ruskigt regnväder igår och klockan var mycket. Dom sista bussarna hade precis gått.”
”Vilken tid gick han härifrån ?” , Bengtsson noterade flitigt i boken.
”Jag, vet inte, kring nio, halv tio..”
”Och sen var du ensam ?”
”Ja..Framtill tolvtiden då kvinnan kom”.
”Jaja” sa Bengtsson. ”Det enda vi kan göra nu är att ta kontakt med Lars. Lägga ut ett singalement på kvinnan som var klädd i mörkbla långklänning och blåaktigt hår.. Men om det är så att du har suttit här och ljugit för oss, kommer du att åka dit för mened. Det vet du väl.”
Therese nickade. Hon visste inte hur hon skulle kunna få polisen övertygad om det som hade skett. Visst hennes fönster var krossat, soffan var trasig , ett par blomkrukor var trasig och en sax var fortfarande fastnaglad i väggen. Inget av poliserna hade lyckats få loss den.
”Ja, det var väl allt” sa Bengtsson och reste sig ifrån bordet. ”Om det händer något så kontakta mig, här har du mitt nummer” han gav hennes sitt visitkort.
Polisen gick iväg, kvar satt Therese och stirrade tomt ner i sin uppdruckna kaffekoff och visste varken ut eller in..Vad skulle hon göra ? Hur skulle hon få folk att fatta det hon hade gått igenom. Hennes kropp värkte fortfarande efter den hårda behandling hon gått igenom av kvinnan. Ja, det var t.o.m ett stort blåmärke på vaden.
Lars kom med andan i halsen en timme senare. Han hade fått ett samtal av Therese som hade men gråten i halsen berättat för honom vad som hänt. Alla spänningar hade släppt och hon satt uppkrypen i den trasiga soffan invirad i en filt, när han kom in i rummet. Han gav henne en kram.
”Hur mår du ?” fick han ur sig efter att varit tvungen att hämta andan.
”Skit” sa hon och sänkte stereon som dånade. Han såg på det trasiga fönstret.
”Du menar att hon kastade sig ut ur detta fönster och flög i väg?” sa han.
Hon nickade..
”Ja, flög i väg ..Det låter fan inte klokt, eller hur ?” sa hon och reste sig ifrån soffan.
Han såg att den svarta boken med det röda pentragrammet låg på vardagsrumsbordet.
”Så hon kom hit för att hämta denna bok ?” Han lyfte upp boken .
”Jag visste väl att denna bok var skum.”
”Vad ska vi göra nu ?” sa hon.
”Jag tycker vi ska åka förbi Stefan..Han förstår latin så han kan nog säkert få fram ett och annat ur den”.
Therese kastade ett snabbt öga på boken och tittade på Lars. Någonting sa henne att hon just nu skulle bli detaktig i något hon aldrig tidigare skulle ens tänka tanken på.
De begav sig ut i regnvädret ner mot centrum, på väg med en buss till stadsdelen Ålidhem. Men de var iaktagna. Två polser som satt i en civilbil skuggade dem. Den ene polisen rapporterade i radion :
”Jag ser att Therese slår följe med en man. Vi hänger på”. Bilen rullade med sakta mak bakom paret, fram till busshållplatsen och låg sedan bakom bussen enda vägen till Ålidhem.
Väl framme på Fysikgränd gick Therese och Lars in i en studentkorridor. I köket stod två blonda tjejer och pratade högt på hälsningemål.
”Här bor han ” sa Lars. ”Han pluggar just nu data på universitetet”.
”Är han hemma?” undrade hon.
”Jo, han går nästan aldrig utanför dörren, bara när han är tvungen att sticka till skolan eller handla”.
De kom fram till en dörr som var prydd av en affisch på ett UFO med texten ”The truth is out there”.
En av de blonda tjejerna stack ut sitt huvud från köket och sa :
”Tjena, ska ni träffa kufen?”
De sa ingenting, tittade på den smått löjliga blondinen som log lite barnsligt och knackade på. Blondinen som inte fick någon respons av sin fråga tittade surt och fortsatte sedan att prata med sin kompis i köket.
Dörren öppandes och där stod en blek, mörkhårig kille, i klädd svarta kläder. Han höjde sina ögon litet när han kände igen och Lars och såg lite blygt på Therese.
”Tjenare Stefan, läget ?” sa Lars.
”Hm..jo, det är okej” fåordigt släppte han in dem. Rummet var litet . Väggarna pryddes av affischer från science ficition filmer, Gillian Anderson och Carrie Ann Moss . På hans skrivbord stod en stor svart dator inkopplad till tre hårddiskar. Persiennerna var neddragna och gardinlösa och ur en stereo spelades synthmusik, något som Therese inte hade så mycket koll om vilken grupp det kunde vara.
”Vad sitter du och gör?” frågade Lars.
”Ja, kikar lite på en sida om påstådda kontakter av utomjordingar”.
Vilken filur, tänkte Therese, men tyckte han verkade intressant.
”Har du slutat upp med att hacka dig in på myndighetssidor ?” sa Lars lite skämtsamt, mest för att få isen att släppa. Han såg att Stefan blev lite blyg när han såg Therese, han brukade som bli det. Han hade nog aldrig lärt känna så många tjejer och dom som bodde i hans korridor var nog så ytliga att det skulle döma ut honom direkt.
”Ja, fast jag fick ett virus i maskinen. Så jag lade av med det. Fast om du vill så har jag lite piratprogram att sälja” sa han och satte sig med ryggen emot dem och började skriva på datorn.
”Det är bra. Vi är här för att Therese vill ha hjälp med en sak.”
Stefan sa ingenting, nu var han insjunken i datorn igen.
”Hon blev attackerad av en kvinna idag som ville ta denna bok.” han öppnade sin ryggsäck och visade boken för Stefan som slutade skriva på datorn och tittade på boken.
Han vände sig om och sa lite lågmält :
”Vet ni vad det där är för bok?”
Lars skakade på huvudet. Therese hade satt sig på sängen och tittade på en av Star Trek affischerna som hängde på väggen.
”Jag har hört talas om denna bok via en site på nätet. Den är ockult, och skrevs av en okänd magiker för länge sedan” sa Stefan.
”Vad vet du mer?” sa Lars.
”Att den boken du håller i, är det enda exemplaret som existerar. Vet du hur svårt det är att överhuvudtaget få tag i den..? Har hon haft den boken hemma hos sig hela tiden?”
”Jag ärvde den efter min morfar” sa Therese.
Stefan tittade på Therese :
”Du har ingen aning var han fått tag i den?” frågade han.
Hon skakade på huvudet.
Lars fortsatte :
”Vi vet att du är kunnig på latin, så vi skulle gärna vilja få en del saker översatta. Några passager är skrivna på gammal engelska. Dom förstod vi.”
Stefan öppnade boken, kikade på de första kapitlen, vissa saker var skrivna på engelska , andra på latin..
”Det här språket känner jag inte till” han stannade till vid ett parti i boken. ”Detta är inte latin, detta är något annat språk ”.
Stefan visade det för Lars som läste :
”Adzel bazha hezelt bru hlatzot...Vad är detta ?”
Stefan visste inte.
”Jag kan översätta de latinska orden. Men resten förblir nog en gåta”.
Therese funderade kort var i hela fridens namn hennes morfar kunde ha tagit denna bok i ägo. Kanske det skulle kunna finnas ett svar i hans dagboksanteckningar.
”Men , ge mig lite tid, så ska jag nog finna lösningen. Kan jag få behålla boken ?”
”Jo, det går bra” sa Therese.
”Men göm den, ifall nu kvinnan kommer efter dig.”
Therese log lite mot Stefan, han var trots allt lite snygg tyckte hon. Stefan vände lite blygsamt blicken ifrån Therese när han såg hennes leende.
”Eh..kan jag bjuda på något, jag har lite mat.”
Lars tittade på Therese :
”Är du hungrig ? Jag är ganska utsvulten..så jag vill nog gärna stanna över en middag.”
Therese sa :
”Tjae, lite mat i magen är nog bra.” Stefan lade boken i skrivbordslådan, låste den och de gick ut till köket. Där stod blondinerna kvar som när det fick syn på Stefan , försvann bort in mot deras rum, småfnittrande.
”Töntar” tänkte Therese.
Under middagen satte de en stund och pratade om det mesta. Stefan vågade öppna sig mot Therese då han t.o.m gav i från sig ett leende, då Therese berättade sina dråpliga historier om en kompis som kände som blev så full att hon bestämde sig för att sno en hel ölback ifrån en fest.
Utanför fysikgränd stod civilpolisbilen och spanade. Männen i bilen drack en kopp kaffe och käkade två inköpta Statoilmackor.
”Vem bor där ?” frågade den ene.
”Nån student” sa den andre ”Det här stället kryllar av studenter. Ett jäkla getto” .
Han slog på bilradion som spelade nån form av Energyrix – mix med Abbateens och Robyn.
”Stäng av skiten” påpekade den ena av polisen.
”Nån underhållning måste man väl få när man har detta pass” sa den andre och tände en cigarett.
Jaha, tänkte den ene polisen, underhållning ..om det inte var nog tråkigt att sitta i en volvo tillsammans med en av poliskårens träigaste snutar ute i ett ryskväder, för att betrakta en tegelfasad, där en påstådd våldsman (Lars) höll till, var man tvungen också att lyssna på radioskval också, nä jazz skulle det vara.
Han kastade en hastig blick ut genom fönstret, parkeringsplatsen var öde. Ingen bil stod där. Lite längre bort såg han en gestalt komma gåendes. En kvinna. Han tittade lite mera på henne som kom emot bilen. Hon var klädd i en grön långklänning, hade grönaktigt hår och såg rätt så malplacerad ut i omgiviningen.
”Du, titta ” sa han till sin kollega.
Kollegan tittade och sa :
”He..he..är inte studentbalen i juni ? ” han vände sig om och kikade upp mot huset och småsjöng en av de låtar som spelades på radion.
Den andre polisen kunde inte släppa blicken ifrån kvinnan som närmade sig bilen. Hon gick med långsamma steg fram emot dem..Han blev som likt förtrollad av hennes skönhet..Vem var hon ? Var kom hon ifrån ? Hon stannade ca tre meter ifrån deras bil och log. Trots att regnet forsade ifrån himlen , verkade hennes grönaktiga hår inte bli blött. Hon log och hennes gröna kalla ögon stirrade rakt emot polisen. Han log tillbaka..han var förtrollad. Hon höjde sin hand och pekade på honom. Han förstod inte riktigt vad hon menade och försökte veva ner rutan, men det gick inte, den var fastfrusen.
Djälka skitkärra, tänkte han. Han ville ha henne, hans lust hade väkt sig stark och försökte nu öppna dörren, även den var orubblig. Han blev mer och mer frustrerad och började vålda upp den, men det satt som berget.
”Vad gör du” undrade den andre polisen.
”Jag vill ha henne” ropade polisen.
”Vem ?” sa polisen och tittade på kvinnan som pekade kallt emot dem.
”Skärp dig, för fan, du är ju gift..Vad tror du Gunilla säger ?”
”Håll käften!!” skrek polisen och började med all kraft slå sin kropp emot dörren. Men den satt fast. Regnet ökade sin styrka och plötsligt kände de att bilen läckte vatten.
”Va fan” sa den ene polisen. ”Regnar det in nu också, sluta nu med att paja dörren. Ser du inte, golvet är ju blött.”
Vattnet på golvet ökade sig mängd. Den hade passerat anklarna på männen och vattnet steg med avsevärd kraft. Inom kort nådde den upp till knäna.
”Va fan !!” sa den ene polisen och försökte öppan sig dörr, men den var lika fastfrysen som den andra. Vattnet steg i bilen och poliserna började mer och mer känna paniken komma. Ene polisen var förtrollad av kvinnans skönhet att han började dunka sin skalle emot rutan, vilket resulterade i att han började blöda. Vattnet steg mer och mer, poliserna började skrika på hjälp. Kvinnan stod kvar på parkeringsplatsen och log djävulskt. Nu hade vattnet nått upp till halsen på dem och de tjöt och skrek ,regnet överöstade deras rop. Till slut var bilen fylld och männen kämpade för sina liva för att ta sig ur , det gick inte, efter en lång kamp, började de hosta till och kvävas av vattnet och de bägge drunknade, i en volvo 240, på en parkeringsplats på Ålidhem. Kvinnan tittade en stund på bilen vände blicken upp mot lägenheten där Lars, Therese och Stefan höll till och började gå mot huset.
(fortsättning följer)

Författare:

Publicerat

Dela: