One Night in Bangkok

– Upp och hoppa din latmask! Ropade Chiang, Du har mycket att göra idag. Du vet vad som händer om du inte tjänar tillräckligt! Orden ekade i lilla Lee mo Chengs huvud. Hon hade fått sova ovanligt mycket idag. Hela 3 timmar men ändå kände hon sig helt utsliten. Det är inte lätt att sova i allt oväsen som hörs utifrån gatan. Hon kollade sig runt i rummet där hon fått sova de tre senaste åren av sitt liv och hur mycket hon än önskade att allt var annorlunda så var det inte det. Hon var fortfarande kvar i samma gamla rum som hon blivit intryckt i för tre år sedan. Hon sov fortfarande i samma gamla slitna säng, ljuset i rummet kom fortfarande från en dinglande lampa i taket och kvar var även plankorna framför fönstret som hindrade henne från att fly. Hennes enda sällskap förutom alla främlingar var kackerlackorna som funnits där i alla år. Ibland kunde hon sätta sig ner med alla dessa små varelser och berätta historier och gråta efter dygnets arbete. Men oftast hade hon ingen tid till detta då hon alltid var tvungen av tjäna in nya pengar att betala ”hyran”.

Ute hör hon människor arbeta, bilar åka, djur skria, hus byggas, vinden vina och inget av detta har hon fått komma nära på flera år. Den nu 15-åriga flickan som så stillsamt och tryggt växt upp i Nepal med sin familj har nu förvandlats till en maskin som utnyttjas av lusten hos tusentals män och kvinnor. Vissa lustar efter pengar, andra efter njutning men alla har dem något gemensamt; de är alla skyldiga till denna unga mös öde. Hon tänker tillbaka på tiden med sina föräldrar och syskon i Nepal. Hon tänker på den gången hon och hennes syster var ute och red på åsnor nere vi den stora floden. Hon ramlade i och hennes syster räddade henne innan vattenfallet längre ner med hjälp av ett långt rep som hon alltid hade med sig. ”Man kan använda rep till så mycket” brukade Kim, som hennes syster hette säga och visst hade hon rätt i det. Utan det hade hon inte varit här idag men kanske hade det varit bättre om hon inte blivit hjälpt den där dagen för längesedan. Kanske hade hon återfötts som en insekt och det hade ändå varit bättre än det liv hon lever nu.

Hon hämtades till Thailand en dag i soligaste april för tre år sedan av några asiater som talade ett språk Lee inte förstod. Hon hade som liten blivit varnad för fula gubbar som rövar bort små flickor. Hennes mamma hade ofta berättat historier om bortrövade flickor när hon skulle sova. Hon var förvarnad men det fanns ändå inget som hon kunde göra för dessa fula gubbar är inte bara fula, de är sluga också och har en fet plånbok. Hennes farbror törstade efter pengar och när ett tillfälle uppenbarade sig så grep han det. Hon har fortfarande inte glömt hans svek. Hon har bestämt sig för att inte glömma och om hon någon gång kommer här ifrån så ska hon hämnas. En tår rinner ner för kinden när hon tänker på vad som kunde ha varit om inte han hade varit så girig eller om inte han funnits.

Varje dag ber hon till någon högre makt för att få allt att sluta men det gör det aldrig. Varje ny dag betyder nya ”klienter” och nya tårar. Varje gång hon lägger sig för att sova så kommer hon vakna upp till en ny dag av ny mental och fysisk tortyr. Varför händer detta mig? frågor hon sig. Vad är meningen med livet om man ständigt är olycklig? Hon börjar fundera på olika sätt att ta livet av sig på men hindrar sig efter närmare eftertanke. Om hon tar livet av sig nu så kommer hon inte att kunna straffa dem som behandlat henne så illa. Det är denna tanke som håller henne vid liv. Utan mål så hade hon varit död för länge sedan om inte fysiskt så själsligt.

Dagens första klient knackar på dörren och kommer in. Lee ger personen en hastig blick för att sedan titta bort. Hon vill inte se personen som snart kommer att göra henne illa. Det är som hon hoppas på att han försvinner om hon inte tittar på honom. Detta sker aldrig utan den vanliga proceduren upptas och efteråt ger sig mannen av kvickt. Kvar ligger Lee utslagen och nerlortad. Hon känner sig smutsig och syndig. Hon är som förlamad och kan inte röra en fena. Några minuter, som känns som timmar senare stiger det ytterliggare en klient igenom den tunga, hårt åtgångna dörren och allt upprepar sig.

Det börjar regna häftigt utanför och vinden pustar hårdare än någonsin. Natten och stormen kommer som en räddande ängel och Lee kanske kommer att få sova några timmar även denna natt. Ute hörs åskan och skrikande försäljare som försöker rädda sina produkter och sig själva. Det är som om himlen håller på att falla ner över syndens Bangkok.

Kanske skulle det vara för det bästa.
Kanske finns det en gud.
Kanske löser sig allt.
Kanske inte…

I nattens Bangkok finns få ställen som hoppets ljus kan få lysa.

Författare:

Publicerat

Dela: