Opp i älva.

I Arjeplog finns det ett gammalt hus och i det huset bodde det för hundra år sedan en mycket rik, men ändå snål och dumdristig bonde.
Han kunde räkna och skriva, men när han skrev liknade bokstäverna mer som pengabokstäver än vanliga bokstäver.
Men han hade ändå en fru och två stycken barn och dom hade fått nog av bonden.
Om dom sa t.ex. så här:
- Fy skäms på dig.
Då slog han dom med riset, så att dom fick blåmärken i baken.
En del okunniga trodde att han var ett mycket elakt troll som hade gift sig med en bondflicka, men det var inte så.
Han var dessutom glad i alkohol, och om han inte fick sin öl vid en mycket speciell tidpunkt, klockan 7 på kvällen, så kunde han börja slå sönder saker och smiska sina barn så mycket att dom kunde börja blöda där bak.
Hans fru var chanslös mot han, men ibland låste hon in honom i källaren.
Där fick han sitta tills alkoholen hade farit ur honom.
Som tur var hade dom tagit bort ölflaskorna från källaren, för annars så skulle han nog fått dricka ihjäl sig.
Men till slut så dog han och det var på ett mycket underligt sätt detta hände på.
Han var uppe med sin familj upp till fjälls.
Och som man kunde nog förstå hade han ingen ryggsäck på sig, utan hade istället tagit geväret i vänster arm.
Hans fru och två ungar hade nämligen fått ta all tung packning på sin rygg.
Om dom inte skötte sig eller lydde han, så skulle han skjuta ihjäl dom.
Till slut kom dom till ett fjäll och den yngste frågade:
- Kan vi stanna här?
- Nej, sa pappan, vi ska upp till dom höga fjällen och nu håller du käften.
- Men.....
- NÅ?
Hon var tyst, men efter att dom hade gått runt fjället, så såg dom dom höga fjällen.
Då sa han:
- Vi slår ned här.
Och så gjorde dom det.
Allt skulle vara perfekt och inget skulle vara fel.
Då gick han ned för att fiska och då sa den yngsta flickan:
- Nu har jag fått nog av pappa.
- Men vad ska vi göra? frågade mamman, han har ju gevär med sig.
Då sa den äldste pojken:
- Jag vet.
- Vadå? frågade mamman och flickan.
- Jag vet hur vi kan få honom att aldrig komma tillbaks.
Då berättade han sin plan och den var mycket enkel på ett sätt, men ändå komplicerat på ett annat.
Han gick ned till stranden där pappan stod och fiskade.
Han gick ännu närmare och då- Knuff- blev bonden så rädd att han ramlade rakt ned i vattnet.
Men han skrek och bönade för allt, och han kunde tyvärr inte simma.
Han drunknade och försvann.
Men istället för att fara nedför älven, så for rakt uppför älven, upp till glaciären Sulitelma.
Hans fru och barn fann hans kropp vid foten av Sulitelma-glaciären.
Och han fick en mycket dålig bergravning.
Det var för att han skulle få känna sig mycket skammen då.
Nu kunde alla säga fritt om vad dom kände för han.
Detta var historien om bonden som dunknade och for opp i älven.

Skriven av: Adde M.