Publicerat
Kategori: Novell

Ordning ur Kaos Kapitel I

Kapitel I De fyra ryttarna

En skara ryttare travade fram genom den glest befolkade stäppen. De saktade inte ner när de korsade en bäck eller en skogs dunge. Ryttarna gick inte på vägen som låg längst flodens strand.
Bakom de syntes en avlägsen rök kolumn som kom upp från en stad. Himmeln var mulen och de var på gränsen att det började regna. Vattnet i floden tycktes rinna långsammare än vanligt. Alla fyra ryttarna bar ryngbrynja men ingen hjälm. Tre av de bar en svärd i bältet. Den andra höll ett sput i handen. Man kunde inte tyda nån ansikts uttryk på de.

Skaran hade ridit ända från kusten och följde flodens riktning. Hästarna var av bästa kvalitet liksom sadeln. De tre ryttarna som var uttrustade med svärd alla hade en likadan hängsmycke hängande runt halsen med en sfär av metal vilket hade runskrifter inskivna. Den övrige hade en slängkappa med en bronsspänne.
Bakom ryttarna kunde man långt borta se stora led av vagnar och folk gå åt samma riktning som ryttarna.
-Vi måste stanna, hästarna är trötta och behöver vatten- sade den spjut beväpnade ryttaren. -Då gör vi det där borta i den där nomad lägren- svarade Tilenar som var en av de amulet bärande ryttarna. Tilenar var en mycket respekterad man. Kejsaren lysnade alltid på var Tilenar tyckte och bestämde sen. Tilenar hade födds upp i en by bortom den stora meander bågen i Lian floden. Inte ens han kunde med säkerhet säja vilken by han härstamade ifrån. Hur han kom att få en sådan hög och inflytelserik position är en lång historia.

Det började med att kejsaren som då hette Besufre var på en fältåg mot de norra trakterna. Fält tåget startade på sommaren, samma sommar som Tilenar fyllde fyra år. Yxum imperiets fiender i norr, var en mycket mäktigare stam då, som förfogade över tre tusen ryttare, flera hundra slavar som de hade skaffat från Lian rikets städer. Desseutom var de på väg att bygga en flods flotta. Det var just det som fick kejsaren att ingripa. På den tiden var tacktikerna som Berojarna andvände rent av förkrossande men sen så lärde sig nomaderna de utantill.
Kejsaren van slag efter slag under de färjade löven. Yxum stam förminskades i både antal och makt till en obetydlig stam.
Fälttåget hade dröjt längre än vad de väntat sig och vintern närmade sig. På vägen söderut mot huvudstaden Hafia hans de ikapp av vintern. Vattnet i floden frös till is som senare täktes av ett tungt läger snö så det inte gick att veta var floden var. Under en snö storm så gick kejsaren bort från den återtågande armen och han såg sig bort tappad i en vit värld. I flera dagar virrade kejsaren omkring i snön. Hans fina häst Sefir dog, och Besufre själj var på gränsen. Det var då räddningen kom.
En liten pojke som vissade honom vägen till sin by där kejsaren genast åter hämtade sig. Vid flera tillfälen på vägen till byn så räddade lilla pojken kejsaren från faror som Jureiarer, vargar och sprickor i marken täckta med snö. Kejsar Besufre var mycket tacksam och facinerad av pojken.
Den lilla pojken bodde ensam med sina två föräldrar och sitt farfar i ett fint trä hus. I byn som bestod av tre hus var han de enda barnet. Kejsaren stannade i byn flera dagar. En dag, nämnigen den dagen han hade tänkt åka, såg han pojken leka med några lustiga figurer som förestälde soldater täjda i trä. Kejsaren tänkte om kanske, kanske, så skulle den modige pojken följa med honom till palatset i Hafia. Och så blev det. Föräldrarna blev glada över att pojken skulle få ett bättre liv än vad de har haft och få leka med andra barn. Pojken var Tilenar.

Genom nomadernas tält läger ran en liten bäck genom, som sen förenades med floden. Nomaderna inom landets gränser var i stort sett fredliga, men de sågs med förakt av den övriga bosatta befolkningen därför att de förknipades med Ynam och andra krigiska nomad stammar. Det började regna i den vidsträckta stäppen. De red förbi en grupp hästar som satt och betade. När de väl komit in i lägren kom en man ridande på en häst fram.
-Vad får det bjudas?- sa han på ett annurlunda dialekt än den som pratades i delta området. Tilenar tittade upp mot himlen, den var mörk, och vid en liten springa bland molnen kunde han faktisk se en stjärna.
-Övernatning, och vatten till hästarna- sa Tilenar efter en stund. De gjorde upp en eld, släpte lots hästarna så att de kunde beta, och satte sig ner vid brasan. Snart hade de fåt veta den gästvänlige nomadens namn, Kandobar.
När de hade suttit och pratat en en stund vid brasan frågade Kandobar:
-Oh, ädla ryttare, ni ridder vist inte på vägen, varför det?-. -Därför att den går för krokig och tar massa om vägar- svarade den spjut beväpnade ryttaren. De tre andra ryttarna vände hastigt sina ögon mot den spjut beväpnade ryttaren som hette Torvall. Torvall mötte inte de andras blickar utan böjde sitt huvud ner mot knän. Han skämdes. Tilenar skulle just säja någonting till Torvall när Kandobar frågade:
-Oh, herrar vart är ni på väg som ni har sån brådska?-. -Mot Lian flodens övre lopp- svarade en av de två onämda ryttarna snabbt. Inne i de andra nomadernas tält så lyste också en eld. Ingen av de andra nomaderna tyktes ha lagt märke till främlingarna. Tilenar skyndade sig att byta ämne på samtalet.
-Har ni sett vargar här på senaste tid?- sade han. Resten av natten pratade de om vargarna och hotet som de ut gjorde mot nomadernas kreatur. Samtalet slutade när Tilenar sa -Vi måste sova nu ifall vi ska kunna vara i Hafia över i morgon. Kandobar gick in mot sin tält medans tre av de fyra ryttarna somnade under himmeln.

De hade inte sovit mer än en åttondels dygn (en åttondel=3 timmar) när Torvall som hade suttit vaken hela natten som straff för avslöjandet väkte de. Alla gick upp, men Tilenar vägrade, han var för trött för att gå upp. De hade inget annat val än att rulla ner honom i den iskalla bäcknen. Tilenar gav ifrån sig ett vrål och steg upp. Efter en kort stund var alla fyra på sina hästar och de kunde börja rida norrut. Stäppens kylliga natt förvandlades långsamt till morgon.
Ryttarna tog ett vilo paus under ett stort ek träd mitt i stäppen. De två andra svärd beväpnade ryttarna tog fram två säckar som satt fasbundna vid sina rygg.
-Vetebröd och inget annat- sade en av de. Från säckarna tog de fram fyra stora brödkakor som de delade ut.
-Det här blir vår sista vila innan vi komer till transport båtarna, så slapna av- sade Tilenar. De fyra ryttarna satt uppe på sina fina hästar och åt. Torvalls häst Degner var hel svart medans Tilenars sto Letor var mörkbrun, nästan svart fast med nedre delen av benen vita. De två andra ryttarnas hästar vär vita. När de hade ätit, vilade de ett kort stund mot sina hästar som om de hade somnat medans de red.

-Hur ska vi förklara vad som hände?- frågade en av de andra svärd beväpnade ryttarna medans alla rättade till sig på häst ryggen.
-Just det Tilenar, jag satt och fundera ifall det var bäst att säja att kejsaren har abdikerat och att han har lämnat ett klar arvinge- sade Torvall. -Men Fagorik då?- undrade Tilenar.
-Fagorik har försökt mörda min äldre bror, Tilenar. Du vet mycket väl att han inte längre räknas som släktning- sa en av ryttarna som red på en vitt häst.
-Vem kan annars bli kejsare, när Adegirds enda kända släktning är satt ur spel?- sa Tilenar nu lite irriterad.
-Det är nog bäst att vi gör som jag sa- utropade Torvall. -Nej, det skulle vara en förnedring av Adegird ifall hans dynasti som har härskat sedan riket bildades blev undan satt! Tror inte ni det?- sa Tilenar arg.
En av de två ryttarna med vita hästar, som hade inte sagt nånting under diskutionen vars namn var Kodegird gav sitt åsikt : -Torvalls ide är inte så dum i alla fall- instämde. -Vi får se när vi komer fram- sa Tilenar och började rida. De andra följde Tilenar som red i en allt snabbare takt.

De red nu mot kusten där vägen gick. På horisonten kundes det nu ses en mängd kullar och minde berg. Skaran hade riddit hela den ljusa dagen nu. Molnen satt fort farande på himmeln men det regnade inte. Kvällen närmade sig. Inga av ryttarna visade tecken på trötthet när natten kom.
Tilenar hade bandage i vänstra benen och runt halsen. Han saknade också lillfingret i högra handen. De hade nästan inte pratat med varandra under hela vägen. De få gångerna de stannade under kvälen var de bara för att ge hästarna vatten. De närmade sig ett högt berg som låg vid sidan om floden. Där fanns det ett mur som korsade den smala vägen. Vid den vänstra sidan om vägen låg berget som hade väldigt lite vegetation och var mycket brant. På den högra sidan var det en brant som gick ner mot floden. Bergs passen hade små snöfläkar och det snöade lätt. Passen befannsig högt belagen, minst hundra femtio manslängder (1mansläng=1.70-1.75m) från flodens yta. Muren hade en port i mitten, en stor lyckta ovanför den och uppe i muren beffan sig två soldater, en av de med båge.
När skaran fick syn på ryttarna steg den obeväpnade vakten ner. Han öpnade den tjoka trä porten och innan han han säga nåt visade den hittills onämde ryttaren sin halsband för honom, som för övrigt var mycket fin. Soldaten sa ingenting utan öpnade porten fullständigt så att ryttarna kunde koma förbi. På vägen ner för berget kunde de ett tag betrakta en stad i ö i floden innan de gick ner i dimman.
De red snabbare nu, snart hade de komit in i en skog som vägen gick genom. Fåglarna sköng glatt medans ryttarna passerade skogen. Men ryttarna viste nåntig som fåglarna inte viste. Ryttarna hade hade vart nere i gran dalen. Där hade ett stort slag mellan imperiets styrkor och barbarfolken utkämpas.
Gruppen galoperade nu genom en by. Det var morgon och dimman hade gjort det omöjligt att se längre än sju manslängder. Byn hade fortfarande inte vaknat. Bara fiskarna var uppe. Byn hade en stor trä brygga därifrån transportbåtarna gick.
Ryttarna tvärstannade framför den. Skaran fick syn på en man som satt lutad mot en båt i bryggan.
Torvall tog fram ett litet läder påse ur bältet. Det var hans sista pengar och nu skulle han förlora de. Ändå tyckte han att det var en rättvist straff för avslöjandet.
-Kan ni köra oss över?- sade han. -Så här dags? Är ni galen?- svarade mannen. -Låt mig påmina er om att ni är i statens tjänst- röt Torvall fram. Undet ett kort tid blev det tyst tills Torvall kastade läderpåsen till mannen.
-Var är det?- frågade han. -Trettio guld mynt- svarade Torvall. Mannen såg för första gånden ryttaren i ögonen. Han var en gammal man med få och korta mörkgrå hårstrån. Hans bistra mungipa förvandlades till ett brett och få tandad leende.
-Snabbt- sade Torvall. I båten fanns det plats för åtta hästa och många fler mäniskor. mannen hissade snart upp segeln och ryttarna steg på.
-Ni kan kliva av hästarna om ni vill- sa mannen med sin glada röst. Ingen svarade och ingen klev av heller. När de var framme i stadens hamn gick de ner på bryggan och började galopera.
Skaran råkade puta omkull flera fiskare i vattnet och trampa på fisk korgarna. De red snabt genom staden vilket väkte uppmärksammhet blan folken som var vakna. Gruppen följde huvud vägen som gick tvärs genom ön. De föjde den norrut. Ryttarna kom snabt fram mot en bro som gick över till en annan ö. Där stod en soldat på vakt som bad de att sakta farten. Ryttarna red i samma fart som förut förbi de. Vakten stod paralyserad och stirrade.

De kom nu fram till ett kolossalt bygnad av sten med en tak av takspån. Ryttarna steg av hästarna och gick raks mot porten. Två soldater satt och vakta vardera på sin sida av den gotiska bågen som porten satt i. De kände väl till ryttarna så de öpnade hastigt trä porten.
Skaran stod nu i en stor sal med flera trä trapor upp mot andra rum och våningar. Det hela lystes upp eldar som låg i brons fat hängande från taket med kedjor. Rumet var kvadratisk. Rummets tak, som var kupolformat hade en en fin målning av en kråka som slogs mot en örn. Hela rummet var mycket vacker och impresionerande.
-Berojerna har kommit!- ropade en vakt inne i slottet. Flera ämbets och Adelsman strömmade ner för traporna och sammlades runt ryttarna som stod i närheten av huvud ingången till salen.
-Har vi besatt gran dalen?- frågade någon.
-Vart är Adegird?- sade någon annan. -Om ni är tysta så ska Tilenar berätta och svara i tur och ordning era frågor- sa den spjutväväpnade ryttaren Torvall lungt. Tilenar tog ett steg fram. Det var han som var den mest skadad av alla fyra.
-Som ni ni vet så Kejsar Adegird när han gick här ifrån att han skulle gå och sprida civilizationen till gran dalen där barbarerna härskar- Tilenar tystnade och såg på mäniskorna som väntade intensivt på att han skulle säja något.
-Jo, och han gjorde det!- Alla närvarande förutom de tre andra ryttarna visade sig bli mycket glada men forsätte att vara tysta. -Han gjorde det han sa inget annat. Kejrsligheten satte första stenen på nio tempel, anla fjorton runstensbroar, grundade tre städer med skolor för högreundervisning, och gjorde kartor över området.
När vi kom dit så sade han till mig: Vi ska fördriva nomadena till världens utkant och härifrån börjar vi. När vi gick med trupperna längst dalen mötte vi inget motstånd. Ynam barbarerna hade hålt på att sammla en koalition med de lokala nomaderna mot oss. Dagen kom och stora slagen vid Murkald såg ljuset. Adegird dog i tapper kamp. Jag och flera andra soldater försökte koma fram till honom men just som vi kom dit så drogs han ner mot marken från sin häst av en fientlig pik och dog-. En del kvinnor och även män brast i gråt.
-Och sen då?- frågade oförskämd en ämbetsman .
-Sen så hade vi inget arme, Ynamerna har plundrat Imtat och gjort räder in mot befästningar i bergen!-. -Vi måste sluta ett freds födrag- sa en av de andra berojarna kyligt. Tilenar vände sig mot talesmannen och sa:
-Sänd medelande till landets alla stadsfaloner (guvenör över stad) och markfaloner (guvernör över ett land område) om att en riksdag ska sammlas om fyra dagar-. -Ska ske!- svarade talesmannen.

Sagan är ofullständig och har stavfel. Forsättning Kommer. [email protected] är mitt mail, lämna gärna en kommentar.

Skriven av: Joaquim Otero Johansson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren